Praktikperioden
Äntligen har jag fått möjlighet att utöva det som jag ansökte till socionomutbildningen för, nämligen att arbeta för barn som far illa men helst i förebyggande syfte. Det är precis det vi på Elevhälsan i Östersund arbetar med, förebygga och främja. Skolbetyg är en skyddsfaktor till ett bra och värdigt liv och därför finns det också elevhälsoteam på varje skola i Östersunds kommun för att stötta och vägleda barnen i sin skolgång. Det är verkligen ett nöje att få arbeta inom den verksamheten och jag blir nästan rörd när man tänker på vad jag har för möjligheter inom min branch som socionom att hjälpa dem här barnen. Jag ser verkligen fram emot den här praktikperioden, även om den kanske avbryts lite hastigt i November =) Men då väntar ytterligare en underbar tid, fast som familj <3
Bönesvar genom bibelcitat
Som jag skrev i ett tidigare inlägg som ni kan hitta Här påpekade jag att Gud talar till oss genom handlingar, händelser och andra människor. Det kan vara så att man träffar en människa som lär dig någonting som du anser är ovärdeligt och att det är en fantastisk slump att just era vägar möttes så du fick tillgå den här informationen, nej.. det är Guds verk. Det kan vara svåra motgångar i livet som du mer eller mindre klarar dig igenom knappt helskinnad men dock så mycket starkare, det är Guds verk. Det finns även många andra sätt som Gud kan tala till oss genom men i det här inlägget vill jag ge tre exempel på hur just Gud talar till just mig i bön. I det tidigare inlägget som jag hänvisade till i början av det här blogginlägget kan man läsa att jag har en app till min Iphone 4 som heter just "Bibelcitat" som skickar push notiser till min mobil ibland. Det kan gå flera dagar emellan och ibland kommer dem tätare så det finns inget direkt flöde på dem. Trots det har jag fått bönesvar genom dessa push notiser vid tre tillfällen på en ganska kort period på ca tre månader.
Den första bönen jag fick bönesvar på via mobilappen var en kort och snabb bön till Gud påvägen till mitt sommarjobb i sommar. Jag hade precis fått veta att jag var gravid, ett oplanerat men än mer önskat barn som jag och min sambo skulle få i November. Dock var jag orolig av vissa anledningar inför sommarjobbet då jag dels arbetade som våradare på en LSS bostad och även som personlig assistent. Det kunde förekomma att brukare blev arg och slåss samt även tunga lyft och jag blev orolig för missfall när jag nu äntligen hade blivit med barn med en sådan underbar kille. Jag bad kort i bilen och om att han skulle skydda mig och det barn som jag bar i magen och fem minuter senare var jag framme på min arbetsplats då jag skulle stänga av ljudet på mobiltelefonen och då läser jag följande bibelcitat "Jag tar dig vid handen och skyddar dig" Jesaja 42:6. Är inte det helt fantastiskt? Jag kunde verkligen känna Guds närvaro med mig då.
Den andra gången som jag fick bönesvar via mobilen var en kort period senare då jag och min sambo Micke skulle rensa ur källaren på mina saker. Det var nämligen så att under våren hade någon boende i vår kombinerade Student- & LSS bostadshus startat en mordbrand i källaren vid två olika tillfällen med tre dagars mellanrum. En utav bränderna var i källarvåningen i bastun, men branden var omfattande och det luktade rikligt med rök i hela källaren, dock kunde vårat förråd som var en bit bort ha klarat sig men vi hade ingen möjlighet att kontrollera detta vid det tillfället. Den andra gången var det i förrådet mittemot vårat och jag förstod att allt bara var att kasta, men för att klara av skolan och inte bli för deprimerad för vad som hade skett så valde jag att skjuta upp det både mentalt och fysiskt. Vi åkte på semester till Kiruna och när vi kom hem så tog vi tillslut itu med det när den giftiga röken hade så gott som försvunnit. Vi fick som sagt kasta allt och det blev väldigt känslomässigt för mig då man haft mycket minnen och saker som man hade velat spara till en större bostad i källaren då det inte rymms i min lilla studentlägenhet för tillfället. Min fantastiske sambo stöttade mig mycket och tack vare honom så bröt jag inte ihop totalt, han påminde mig om att jag skulle få tillbaka en del på försäkringen och att det här var det "gamla livet" och att vi skulle starta ett nytt liv tillsammans. Jag bad vid flera tillfällen om stöd och vägledning och framförallt styrka och plötsligt fick jag ett bibelcitat på telefonen som löd "Det som förut var är förbi, nu förkunnar jag något nytt" Jesaja 42:9. Först då kopplade allt det min sambo sagt och jag kunde mer och mer släppa sorgen över alla mina saker som jag tillslut värderade till över 77 000:- nu mer fanns i en container på soptippen och inte i mitt källarförråd längre. Vi skall ju som sagt samla skatter i himlen och inte på jorden, dvs. inte fästa sig för mycket vid fysiska saker.
Den tredje gången var faktiskt idag. Igår hade jag en sorgsen dag, båda jag och min sambo. Vi kände att pengar är ett stort problem i vårat liv för närvarande. Dels har vi inte arbetat så mycket i sommar så vi har knappt fått in en heltidslön ännu trots att sommaren är över. Dels skall vi får barn i November och känner att vi borde ha det bättre ställt ekonomiskt, med arbete/studiemedel osv. för att kunna känna oss trygga som kommande barnfamilj. Vi väntar även fortfarande på mina försäkringspengar och vet inte vad vi kommer få ut från den. Micke är arbetslös och har ingen möjlighet att få CSN för närvarande även om han studerar halvtid och vi hoppas därför också på A-kassa som vi heller inte vet vad vi kommer få. Vi är också såklart oroliga för vad Försäkringskassan kommer grunda min och Mickes föräldrapeng på så ekonomin är ganska tuff just nu. Gårdagen gav möjlighet att släppa fram känslor som man har förtryckt under en viss period så jag grät näst intill hela kvällen och i samband med det kom även böner om arbete och ekonomiska lösningar till vårat problem. Idag fick jag ett bibelcitat på mobilen där jag läste följande "Jag har hört din bön och sett dina tårar" Jesaja 38:5. Då kan jag verkligen säga att det gjorde hela min dag!
Gud svarar på bön, inte alltid som vi tror och inte alltid som vi vill, för han är störst och han vet bäst vad vi behöver. Jag tror verkligen att Gud kommunicerar med mig genom mobilappen för när jag läser citaten så förstår jag att han har lyssnat på mig och vill ge mig en bekräftelse på det, han vet också hur han bäst får tag på mig och hur han skall uttrycka sig för att jag skall förstå att det är just ett bönesvar. Har ni någongång fått det ni har bett om och hur har Gud gett er svar på böner?
Money, must be funny
Som student lever man inte så fett. Särskilt inte om man ska flytta till större lägenhet och skaffar barn i samband med det :-/ men vi har ju iallafall varandra och det är en fas som vi går igenom i livet, en kort fas. Dock kan man inte rå för att man blir ledsen emellanåt när man t.ex. Tänker på allt jag inte kan köpa till vår dotter, att vi måste vrida och vända på varenda krona, att vi ständigt måste låna av släkten och att jag t.ex. Inte ens kan ha en vanlig 30års bjudning när jag fyller år i höst för att ekonomin är så knapp. Jag längtar tills den här fasen är över :-/ vill jobba, tjäna pengar och vara lycklig med min fina lilla familj! <3
Förlåtelse
Förlåtelse, det är ett starkt ord. Att förlåta krävs mod och styrka, att våga släppa något som har gjort dig illa i hopp om att framtiden skall bli bättre.
Förlåtelse är ett av Guds bud, att förlåta andra för sina synder gentemot dig lika väl som vi blir förlåtna för våra synder från Gud. Det verkar enkelt, bara ett ord, men det är svårt för det ligger mycket bakom dem där orden!
Att förlåta har länge misstolkats som att vara en form av accepterande, att man accepterar att man blir illa behandlad av någon annan, ungefär som om "förlåt" stod för "låt gå". Men i själva verket är det den genuint äkta förlåtelsen som släpper dig fri från det förflutna. Ibland har det även använts som en form av makt gentemot andra medmänniskor. Min mamma kunde säga till mig när jag var liten och hade gjort något fel att "jag kommer aldrig förlåta dig" och jag minns fortfarande känslan i kroppen när hon yttrar dem orden. Det var som om världen tog slut, att det inte fanns någonting kvar och jag brukade få panik. Idag vet jag att i själva verket så menade hon aldrig det hon sa, för skulle jag fråga henne om alla dem gånger hon svor att aldrig förlåta mig så skulle hon aldrig komma ihåg dem, det var bara ett form av tomt hot för att jag skulle sköta mig bättre till nästa gång. Mamma hade också svårt att be om förlåtelse, iallafall med ord. Jag kan räkna på en hand dem gånger som hon verkligen yttrat "förlåt" och menat det, därför blev jag också likadan till en början.
Men sedan när jag insåg att jag var likadan så har jag tränat på att förlåta andra. Ibland är det svårt och ibland mindre svårt, jag kan inte riktigt avgöra vad det är som påverkar mina beslut. Men idag fick jag höra ett citat från Oprah Winfrey TV show Season 25 Episode 1171 som fick mig att fundera på det här med förlåtelse ännu en gång och jag kommer se tillbaka på det här citatet när jag tycker det är svårt att förlåta andra. Citatet löd:
“Forgiveness is giving up the hope that the past could have been any different, it's accepting the past for what it was, and using this moment and this time to help yourself move forward.”
― Oprah Winfrey
Förlåtelse är ett av Guds bud, att förlåta andra för sina synder gentemot dig lika väl som vi blir förlåtna för våra synder från Gud. Det verkar enkelt, bara ett ord, men det är svårt för det ligger mycket bakom dem där orden!
Att förlåta har länge misstolkats som att vara en form av accepterande, att man accepterar att man blir illa behandlad av någon annan, ungefär som om "förlåt" stod för "låt gå". Men i själva verket är det den genuint äkta förlåtelsen som släpper dig fri från det förflutna. Ibland har det även använts som en form av makt gentemot andra medmänniskor. Min mamma kunde säga till mig när jag var liten och hade gjort något fel att "jag kommer aldrig förlåta dig" och jag minns fortfarande känslan i kroppen när hon yttrar dem orden. Det var som om världen tog slut, att det inte fanns någonting kvar och jag brukade få panik. Idag vet jag att i själva verket så menade hon aldrig det hon sa, för skulle jag fråga henne om alla dem gånger hon svor att aldrig förlåta mig så skulle hon aldrig komma ihåg dem, det var bara ett form av tomt hot för att jag skulle sköta mig bättre till nästa gång. Mamma hade också svårt att be om förlåtelse, iallafall med ord. Jag kan räkna på en hand dem gånger som hon verkligen yttrat "förlåt" och menat det, därför blev jag också likadan till en början.
Men sedan när jag insåg att jag var likadan så har jag tränat på att förlåta andra. Ibland är det svårt och ibland mindre svårt, jag kan inte riktigt avgöra vad det är som påverkar mina beslut. Men idag fick jag höra ett citat från Oprah Winfrey TV show Season 25 Episode 1171 som fick mig att fundera på det här med förlåtelse ännu en gång och jag kommer se tillbaka på det här citatet när jag tycker det är svårt att förlåta andra. Citatet löd:
“Forgiveness is giving up the hope that the past could have been any different, it's accepting the past for what it was, and using this moment and this time to help yourself move forward.”
― Oprah Winfrey
Östersund
- Skaffa linser, något jag velat men aldrig tidigare gjort
- Bli kristen efter år av omedvetet sökande
- Hittat världens underbaraste kille Micke från Kiruna
- Döpt mig efter insikten om min kristna tro
- Bli sambo med världens underbaraste kille
- Skaffa en till katt med Micke
- Skaffa barn med världens underbaraste kille
Visst har det hänt en del negativa saker också, så som min familjs uppsplittring, misshandeln och branden i källaren bland mycket annat. Men varje liten mörk del har bidragit till något ljust i mitt liv och jag fick en ny familj och en fin släkt, killen som misshandlade mig blev dömd i Hovrätten och branden, ja... det var dags att förkunna något nytt då det gamla var förbi (Jesaja 42:9).
Att flytta till Östersund var det bästa jag har gjort i hela mitt liv!
