Baileyz

När jag var liten så brukade jag och min familj som då bestod utav mina två hel syskon och min halv syster och hennes pappa som mamma var ihop med då, åka upp till stugan i Kiruna från Luleå där vi var bosatta. Det var endast fyra timmar emellan, men som barn är ju fyra timmar en eeeeevigheeeeet och många gånger så kom vi inte iväg förren senare på eftermidaggen eller rent av på kvällskvisten. Självklart somnade man många gånger i bilen och jag minns speciellt en gång då jag inte kunde sova för benen lixom levde sitt eget liv helt plötsligt. Jag var väldigt trött den kvällen och efter två eller tre timmar så höll jag på att somna i bilen. Jag "vaggades" av bilens små rörelser och hörde musiken och röserna allt längre och längre bort. Man känner sig mer och mer avslappnad och plöstligt så sparkar min fot rakt in i passagerar sätet i en hastig rörelse, jag vaknar ju till och mamma tittar lite surt på mig från sätet framför. Tillsist så somnar jag om och då händer det igen och åter igen var på mamma skriker "SLUTA SPARKA I SÄTET!" Snacka om drygt det var och pågrund av det kunde jag inte somna heller trots att jag var dödstrött och ledsen, sen så trodde inte trodde mamma på mig heller som vanligt! Men bara så du vet mamma så existerar faktiskt det här "fenomenet" och det har till och med ett namn, restless legs syndrome.