Baileyz

Hur kan detta ske? Vad finns det för monster som kan göra såhär mot sitt eget barn? Ofattbart..

R.I.P Briana R.I.P
God's strongest angel

Som sagt så har jag helt allvarligt funderingar på att SVT väljer vinnaren helt själva för att medvetet förlora finalen, och att folkets röster bara är för att tjäna in pengar. Men iår då Marlena vann och den seger tippade ( från alla håll utom mitt ) Caroline af ugglas kom tvåa så trodde jag för en kort stund att folket verkligen hade röstat helt fritt, även om man har hört att det inte verkar vara någon ( utom jag då ) som gillar Marlena. MEN nu kom jag på det, eftersom det har snackats om diskning av Marlenas "plagiat" hit och dit i folkmun så tränkte jag att det hela kanske bara är en konspiration. Dem lät Marlena vinna bara för att kunna diska den senare ( eftersom den är så lik en annan ) så den där jävla ugglan ska kunna representera Sverige i Eurovision song contest. Ja, den som lever får se! Det är bara min tanke.

Vissa människor har lixom en "otrevlig aura" omkring sig och när man sedan lär känna den här personen så märker man om det är sant, eller helt fel. Ibland kan det ju ha och göra med kommunikationsproblem till exempel när personen ifråga är ganska så ironisk och det kan ju såklart misstolkas. Men vissa är bara jävligt otrevliga och hur man än beter sig tillbaka så blir det inte bättre. Tänker dem inte på hur dem beter sig eller vad är det för fel egentligen? Dem verkar vara så självupptagna att dem inte kan se att andra sliter häcken av sig för att försöka vara trevlig och tillmötesgående. Tråkigt att det skall vara så men that's just life!

Jag lägger mig på golvet ner och gråter som en femåring om "snälla, snälla" med Caroline af ugglas går vidare ikväll. Hon är en pina att lyssna på, hon är så tråkig på scenen och det är bara helt deprimerande alltihopa. Vi har inte en CHANS I HELVETET om hon går vidare till Eurovision song contest. Ibland undrar jag om bidragen redan är uppgjorda så Sverige skickar dåliga bidrag till den stora finalen som skall förlora med flit, för att Sverige egentligen inte har råd att ha Eurovision song contest nästa år. Ja, vi får se ikväll men jag tror det kommer bli mycket skrik, tårar och skratt iallafall. Dem ni skall lägga en röst på ikväll är:

E.M.D - En radio poppig låt som är lätt att ta till sig och det är ju det vi vill!
Sofia - En låt som kan gå hem UTOMLANDS pga texten och melodin
H.E.A.T - Rockig och annorlunda jämfört med vad dem kommer möta i finalen
Malena Ernman - Poppig opera som garanterat är annorlunda
Alkazar - Också en radio poppig låt som är lätt att ta till sig!

DET ÄR RÖSTFÖRBUD PÅ:

Caroline af ugglas - Nej och fy, vill vi bli PORTADE från Eurovision song contest?
Emilia - Tråkig låt, hon kommer snart glömmas bort
Sarah Dawn Finer - Fin låt, fin text men ta bort Sarah från scen
Molly Sandén - För mesig och hon sjunger på svenska, ballader går SÄLLAN hem
Måns Zelmerlöw - För vardaglig, men det är ett plus att det var en kille som sjöng
Agnes - Nej, allt känns bara så fel och jag får ont i magen av låten

Jag trodde jag skulle smälla av när jag som vanligt kikade på "The Voice" imorse. Josefin har varit bortrest och då har Sanna Bråding hoppat in som vikarie varpå redaktionen hade fått många tråkiga och arga mail. En person hade tydligen skrivit något i stil med "Hur kan ni ta in en kriminell i programmet" och "The Voice gör drog reklam" eftersom Sanna som känt har gått ut i medier om att hon sysslat med droger. Hur fan kan folk skriva eller säga så? OMOGET! Jag förstår fan inte hur dessa människor tänker! För det första så är det hennes liv vi pratar om, en privatsak. Hur skulle du tycka om vi lade oss i ditt liv och dina val hela tiden? Sedan så har hon ju har själv sagt att hon har haft en tuff tid i sitt liv vilket ledde henne rakt in i ett osunt beteende, det här är den psykologiska biten dvs. en kris eller trauma i livet ( t.ex. dödsfall, våldtäckt mm ) orsakar en reaktion ( T.ex. man gör saker undermedvetet för att försöka glömma och förtränga känsorna som krisen/traumat medförde ) så man får ett problem ( T.ex. ett drog missbruk, alkoholberoende, matberoende, sexuella avvikelser ) Men hon har ju valt att gå ut med det i media, att vara rak och ärlig mot oss trots att det inte är hennes skyldighet och sedan har hon även varit i rehabilitering för det, vilket tyder på att hon vill ändra sitt beeende och bryta sin onda vana. Hon mer än FÖRTJÄNAR en andra chans och det enda jag kan säga är fan att ni är ta mej fan inte heller helt fläckfri, vad har du för skelett i din garderob egentigen och vågar ni gå ut med dem och stå för det? TÄNK efter före ni öppnar käften för ni kan inte ana hur hårt ord kan såra! Stötta henne istället för att kasta skit, för en dag kanske det är DIG det handlar om i ett annat sammanhang ( T.ex i din egen vänner krets )  och då kommer du önska att du hade kunnat bete dig som den "större" människan och kunnat lära dig något utav det. Sanna, välkommen tillbaka!

Vad förvånad man blir när man surfar in på Blondinbellas blogg och den finns kvar trots hot om att stänga av den, eller inte. Det var Aftonbladet som nämnde detta i förra veckan angående en räkning som Isabellas pappa inte har betalat blogg.se och tydligen skulle Blondinbellas blogg samt några andra bloggar stängas ner, men självklart finns den kvar! Varför ens skriva om sådana här saker när dem inte ens kan leva upp till sina egna ord? Hursom hellst så finns Blondinbellas blogg kvar, Blondinbella och Blogg.se har troligtvis lyckas förhandla fram något trots deras ( enligt Aftonbladet ) fasta beslut om avstängning och Aftonbladet överdriver till tusen och skiver ännu fler lögner. Själv gillar jag inte Blondinbellas blogg ett dugg så för mej kan hon lika gärna försvinna från bloggvärlden helt och hållet, tyvärr var det inte den här gången!

Jag tror att tonårs tiden var jobbig för alla mer eller mindre. Det händer mycket med kroppen och man är gränsen mellan att vara vuxen och barn. I dagens läge så tvingas nästan barnen växa upp så fort och leva upp till olika ideal som finns, dessutom blir dem sexuellt aktiva allt tidigare utan att knappt ha kunskap om vad sex är och kan medföra. Det finns ju riktigt otäcka sjukdomar man kan få och andra blir ju gravida och väljer att behålla barnen, så redan i tonåren blir dem mamma. Att vara mamma innebär ju att man ska kunna ta hand om fler än sig själv, man ska ju också kunna vägleda sina barn och skydda dem. Kan verkligen alla tonårs mammor göra det när dem själva inte ens fått leva sitt eget liv först. Dem kanske inte har en gymnasieutbildning eller arbetslivserfarenhet och kanske har dem inte ens fått testa på att roa sig ordentligt. Resa utomlands, festa, lära känna och förstå sig själv och andra saker som en "normal" tonåring borde gå igenom. Självklart finns det undantag men varför måste man skynda sig att bli vuxen när man inte ens har avverkat 1/4 av sitt liv? Är det samhällets fel eller är det föräldrarna som är slappa och okunniga? Jag tror att båda delarna gör stor inverkan på tonåringen, men vi måste börja med det som är lättast att ändra. Jag anser att det är föräldrarnas "blommor och bin" diskussion med sin dotter/son och att föräldrarna verkligen finns där för sina barn om barnen vill diskutera såna här saker som kan vara lite känsliga. Barnen kan ju inte läsa tankar så föräldrarna är dem som har ansvaret att ta tag i det och prata med sina barn. Sedan tycker jag att hela samhället ska ändra på sig, men det är ju en riktigt stor förändring. Förnedrande och sexuella bilder på kvinnor ska elimineras, skolor skall ta upp sex och samlevnad redan på mellanstadiet ( nej, det är inte hemskt. Det är viktigt för oavsett om vi pratar med dem om det eller inte så kommer dem ha sex ) Vi måste också styra våra tonåringar självförtroende, att dem inte måste se ut som ett ideal och att dem inte måste falla för grupptryck. Tonårstiden är en bekräftelsens tid och då är det viktigt att vi vuxna finns där för dem, innan dem går ut och söker bekräftelse på helt fel sätt!

Förra månaden fick jag typ 3000:- i lön och nu fick jag 5000:- så det stiger ju hela tiden, vilket är bra. Men 5000:- räcker ju egentligen inte långt. Hade jag bott själv så hade det varit knapert eftersom jag inte hade fått socialbidrag för att betala räkningarna, så man har ju tur som har sambo som har fast jobb och ett extrajobb ibland.  Men jag vill ju inte leva på honom heller, jag vill ju tjäna egna pengar och känna mig delaktig! Jag är inget jävla mys mongo som vill vara hemma hela dagarna och leva på killen min ( tillskillnad från en person jag kände en gång ) Jag skulle ALDRIG acceptera att vara hemmafru. Nej fy fan för det! Man jobbar lika mycket, egentligen mer än på en vanlig arbetsdag på jobbet eftersom man inte egentligen blir ledig eller "slutar" för dagen. Sen får man ingen lön och ibland inte heller någon respekt för det arbete man verkligen gör och den tiden man lägger ner på det. Det är nog ingen av barnen som ena bryr sig om att mamma alltid gör smiley faces på deras muffins eller att hon kokar pappas ägg så dem blir precis som han vill ha dem. Det är nog ingen som lägger märke till att mamma har tvättat och strykit hela familjens kläder i 2,5 timma för att sedan sätta igång med en middag som kanske tar ytterligare 2 timmar. Nej, för en hemmafru finns bara där och passar upp på alla, utan ett tack! Jag skulle aldrig gå med på det. I min famij som jag och Jyrki ska bilda tillsammans så skall vi båda jobba och dela på sysslorna hemma så det blir jämnställt. Jag är ingen jävla passopp och det kommer jag ALDRIG att bli! Med tanke på frågan om det var bättre förr så anser jag att i just den här frågan så är det faktiskt mycket bättre i dags läget, men vissa lever ju kvar i sina genusmönster vare sig dem vill eller inte. Tragiskt! Bryt er loss..

Jag tittade på en repris av Dr Phil idag då ett ganska absurt ämne kom upp, nämligen skönhetstävlingar för BARN! Jag tycker att det är helt sjukt att man som förälder VILL utsätta sitt barn för det här. Jag menar, vad ger det för intryck på barnen egentligen? Du duger inte som du är, du måste sminka dig, vara smal och vara på ett speciellt sätt. Varför det? Jo, du skall  behaga männen. Ja, inte fan tog jag på mig stringtrosor, fixxade värsta maken och tröck upp brösten till under hakan för min egen skulle inte, det var för att skaffa killar det. Men som förälder ska du inte vägleda ditt barn på den vägen, det tror jag KAN leda till att barnen blir strippor eller rent av horer, för det enda dem lärde sig när dem var små var att klä sig sexigt, söka uppmärksamhet och behaga männen. Och vad får man om man inte tror/tycker att man duger som man är? Dåligt självförtroende! I dagens samhälle, med den press man ändå har på sig så är väl det här det SISTA barnen behöver, eller har jag fel? Sedan tycker jag att det är groteskt att klä och sminka sina små oskyldiga barn som levande dockor. Hur många pedofiler sitter inte och "spanar in" deras döttrar när mammorna står och helt fokuserade och hejjar på sina döttrar i en skönhetstävlingen för BARN?! Jag förstår inte att ingen har reagerat tidigare och slagit något hårt i skallen på dem här mammorna, för det dem syssar med är fan INTE normalt. Vill ens barnen vara med, eller vill dem bara inte göra sina föräldrar ( som lever ut sin egen dröm på barnen ) besvikna? Är det rätt, eller är de bara så fel det kan bli?

Jag tycker att det är ett allvarligt fel på samhället idag som tar sig an husdjur och sedan när det inte passar dem så avlivar ni dem. Jag vet många som har avlivat sina katter för att dem har kissat inne och dem är inte ens gamla och jag blir så jävla förbannad! Min Smulan kissade också inne under en längre period, visst var det jobbigt då men orsaken som jag kom på efter mycket om och men. Hon tyckte att kattlådan luktade illa och hon ville ha en låda utan tak och dörr. När en katt kissar inne eller beter sig annorlunda så är det PÅGRUND AV NÅGOT.. Det är en sorts "strejk" eller protest för att få säga sitt, och vad gör ni då? Ni tar livet av dem! Jag tycker inte att man ska få skaffa sig katt eller hund utan "körkort" eftersom folk är så jävla okunniga och egoistiska. Behandla erat djur som erat barn istället, ett barn som inte kan använda ord för att berätta vad som är fel. Ett barn som du ska älska av hela ditt hjärta sen första dagen du såg honom/henne. Ett barn du ska värna om och ta hand om och uppfostra. Inte skulle du väl ta livet av ditt eget barn när han/hon säger emot eller inte gör som du säger? Nej, men sluta för guds skull då att ta livet av OSKYLDIGA djur. Tänk er för flera gånger INNAN ni skaffar er djur, läs på om djuret och OM det ändå inte skulle passa i slutändan så SÄLJ honom/henne istället för att avliva. Djuren har också en personlighet och rätt att leva!

Varför skall det gå så långt i den här jävla debatten angående Mia Eriksson i Liza Marklunds bok "Gömda"? Måste det gå så jävla långt att Mia skall behöva röja sin identitet och bostadsort för att visa bevis på att hennes historia är sann? Har vi inte andra viktigare saker som vi borde ta itu med än att kasta skit och söka fel hos dessa personer? Gömda handlar om Mia Erikssons KAMP FÖR LIVET och det kan INGEN veta bättre än just HON hur hon har haft det. Säkerligen så har "mannen med dem svarta ögonen" en helt annan historia, för vad hade vi förväntat oss egentligen? "Hej det är jag som är Osama och allt stämmer som står i boken. Jag misshandlade Mia och försökte kidnappa våran gemensamma dotter Emma till mitt hemland för att visa Mia att mig kan man inte behandla hur som hellst. Hon skulle bara gjort som jag sa för då hade det aldrig behövt gå så här långt, Mia får skylla sig själv! Ja just det ja, jag utreds just nu också för diagnosen psykopati, vem kunde ana att JAG hade nått sånt?" Jag säger då det. Mannen men dom svarta ögonen är SJUK, sedan har han en annan kultur än oss och det är också mycket därför saker gick fel. En fru ska lyda sin man där, men inte här i Sverige så det blev ju förstås en KULTURKROCK. Men mycket annat tyder också på att han måste vara en psykopat, men man vet ju aldrig så kanske jag har fel?! Det jag vill säga är att sånna här liknande historier händer ofta runt om i världen så varför ska vi haka upp oss på en utav dem som blivit en bok? Det är väl självklart att efter några år så är inte minnet det bästa, men boken blev ju ändå en succé. Huvudsaken är väl att huvudsaken i boken stämmer, att Mia blev misshandlad av Osama och att hon fick fly landet för att komma undan hans mordhot. Jag tycker det är bra att hon har gjort en bok av det för att hjälpa andra i samma situation, för psykopater finns överallt och det är inte helt lätt att ta sig ur ett sådant förhållande. Jag blir så jävla arg när man ska behöva dra upp en debatt om personer som inte ens är närvarande för att diskutera saker som ingen annan har att göra med. Fy fan för svenska folket, fy fan för er som aldrig har varit med om liknande situationer och inte har någon förståelse för vad Mia gått igenom, fy fan för det svenska rättsväsendet och fy fan för Osama. Jag blir så jävla less på sånt här!

Undra om Sverige kommer skämma ut sig i år igen? Troligen, med tanke på vilka skitlåtar som gick vidare i den första delfinalen i lördags. Sverige har en FRUKTANSVÄRT DÅLIG smak och jag tycker att vi inte ska vara med i tävlingen egentligen eftersom vi ändå kommer förlora och skämma ut oss, igen. Det är ingen som verkar tänka logiskt och som är tävlingsinriktad i det här avlånga och kalla landet inte, utan vi röstar antingen fram någon skitlåt med typ Carola eller Perelli som låter precis som alla andra låtar vi röstat fram till final eller så tar vi något helt åt helvete som resten av världen bara skrattar och skakar på huvudet åt. Det här är FRUKTANSVÄRT PINSAMT och jag förväntar mig bara att hela jävla melodifestivalen kommer bli ett jävla FIASKO - igen! Resten av världen skrattar åt oss medans vi korkade svenskar skickar samma låt, gång på gång till finalen. PINSAMT! När ska NI lära er att välja RÄTT LÅT! Är det inte en tävling eller vadå?

Mobbning finns överallt, och jag har aldrig riktigt förstått hur vuxna människor som borde veta bättre kan syssla med sådant som mobbning. Helt ärligt så trodde jag när jag var mindre att mobbning bara existerade på skolor, eftersom det är en ganska naiv och egoistisk metod till att försöka skaffa sig makt. Mobbning är inte bara ord eller misshandel, det sätter djupa spår hos den som blir utsatt så jag tycker att "åskådare" av mobbning inte ska se mellan fingrarna utan agera - var inte så jävla fega! Jag har själv en gång varit mobbad i skolan och det har satt djupa spår i min själ som kanske aldrig någonsin försvinner, så jag brinner ganska stort för det här mot mobbning och vill själv bli delaktig eller starta en "anti mobbnings grupp" som föreläser mycket på skolor om mobbning eftersom jag tror att det handlar till stor del om okunskap. Jag har också hittat en bra blogg mot mobbning som kallas för Friends Bloggen och jag tycker att det kan vara värt att ta en titt där, alltid lär man sig något. VAR INTE FEG - AGERA MOT MOBBNING!

Eftersom jag var ledig igår så hann jag se lite av Opera Winfrey show innan jag stack iväg till skolan. Det handlade det om en ung kille som precis skulle börja på College, och han hade planerade och anlitade någon att mörda hans egen familj samma dag som dem var ut och firade hans examen, han hade pratat om det förut men vännerna hade trott att han skämtade. Hans familj bestod utav två kärleksfulla föräldrar och en några år yngre lillebror. Dem hade precis kommit hem och plötsligt så blev dem beskutna framför sitt eget hus, pappan klarade sig men mamman och lillebror dog. Orsaken till att detta hände enligt honom själv var hans "hat-kärlek" till dem och han ansåg att han kände sig utanför och oälskad i familjen. En psykiatrisk undersökning gjordes och han diagnostiserades som Sociopat med bland annat oförmåga att känna empati. Han fick dödsstraff. Pappan har också skrivit en bok om deras liv före och efter den stora tragedin som jag hoppas kommer översättas till svenska, den heter "Murder by family" av Kent Whitaker.

Ända sedan jag var 18-19 år så har jag varit sugen på att skaffa barn. Men jag ville vänta för att jag ville ge mitt barn mitt absoluta bästa. Det var bra för under dem här åren har jag utvecklats väldigt mycket, mognat och skaffat mig en utbildningen och även fått jobba lite efter det så det var tur att jag väntade! En annan sak jag tyckte var viktig då var att mitt barn skulle få gå på den absolut bästa förskolan som fanns i området där jag bor, varför det var så viktigt visste jag inte då utan det var bara en bestämd känsla jag hade. Men under den tiden som jag har utbildat mig till barnskötare och arbetat på olika förskolor med olika barngrupper, personal och inritningar så ser jag att barngruppen är mycket lugnare och självständigare i en Reggio Emilia förskola, eller i en förskola som är Reggio Emilia inspirerad. Barnen får lära sig ta hand om varandra och hjälpa varandra och ordet "jag kan inte" existerar inte här. Idagens läge kan ju föräldrar vara rätt stressade och då är det svårt att ge barnen den tid dem behöver vilket kan resultera i att barnet tror att han/hon inte kan själv när det egentligen handlar om stress, tur att man alltid har tid för dem på förskolan då - eller hur? Barnen är ju också oftast på en förskola, lika många timmar som en vuxen är på jobbet  och dem går på förskola tills dem är 5 år och sedan börjar dem i sex års verksamheten så förskolan spelar en stor roll på barnets utveckling och personlighet. Så jag tycker det är viktigt att man tänker på vilken förskola man lämnar sitt barn på, vad dem har för inriktning, ekonomi, personal och barngrupp så att barnet får största möjliga chans att utvecklas i takt med sina jämnåriga. Tyvärr är det så ibland att kommuner drar in pengar och då drabbas förskolorna och våra barn, fast dem igentligen borde vara dem man i första hand prioriterar. Mindre personal ger mindre möjlighet att se var och en individ för sig, och följa deras utveckling. Det är ju dem som behöver extra hjälp och stöd i skola / förskola som drabbas mest och det resulterar i att det blir en tung start för det barn som hamnar mittemellan och jag kan förstå varför det inte är så kul att gå i skolan längre.

Minns ni BigBrother? Jag ÄLSKADE det programmet, fram tills idag. Visst har jag hört att dem som var med i BigBrother har blivit stämplade för livet och att dem ofta blir involverade i droger och porr på olika sätt, men när BigBrother Samuel tog sitt liv i häktet så startades en tråd på flashbacks forum om anledningen till hans desperata val, han hade ju precis fått en dotter! Tankarna kring hans självmord var först kring hans bisexualitet och sedan kring en film som cirkulerade runt på internet, då Robin pissar på en bunden Samuel i dushen och Jessica filmar alltihopa. Frågorna kring filmen var om Samuel var med på det eller inte, och vissa tror sig höra han skratta medans andra tror sig höra han gråta. Nyfiken som jag är så var ju jag tvungen att se den här filmen och det är ingen tvekan om saken. Robin pissar på Samuel MOT hans vilja. Hur han hamnade naken i dushen vet jag förstås inte, troligtvis en "lek" som gick snett. Men han visar tydligt med kroppspråk att han INTE tycker det där är kul och han GRÅTER förtvivlat. Jag pausade filmen till och med några gånger då man ser en mer eller mindre närbild på hans ansikte och han är RÄDD OCH FÖRNEDRAD. Han visar inte den minsta min på tillfredställelse eller glädje, utan han skriker så mycket han kan med fasttejpad mun. Jag förstår inte hur Jessica och Robin kan göra något sånt här mot sin vän, det är MOBBING i allra största grad. Med vänner som dem så behöver man inga fiender! Men det lilla man såg utav Samuel i Bigbrother huset var att han gärna ville passa in och "vara med" alla andra, precis som en ensam och vilsen kille, men tyvärr så valde han fel vänner att leka med och dem utnyttjade hans naiva godtrohet mot honom. Jag tror ABSOLUT att dem där två har med ett finger i leken när det kommer till frågan om, varför Bigbrother Samuel tog sitt eget liv. Föressten så rekomenderar jag inte någon att se filmen, den var hemsk och det skar i hjärtat av att se han skrika och ligga där som ett oskyldigt djur. Jag mår illa och skakar när jag tänker på vilka människor det existerar på den här jorden!

Vad har BlondinBella som vi andra inte har? Pengar? Ja, på pricken! Hon skriver ju EXAKT likadana inlägg som ALLA ANDRA i bloggvärlden, det är bara det att hon är känd och har pengar - och det är just DET som lockar, ett "glammigt" liv. Jag förstår inte ens hur folk kan säga att hon är en bra bloggerska, vad fan menas med det egentligen? Bloggar hon mycket, eller bloggar hon om intressanta saker, eller skriver hon på ett intressant sätt eller vadå? Jag har svårt att läsa hennes inlägg för dem är såååå himla långa, och jag blir uttråkad av att bara läsa rubriken. Prat om smink, galor, kläder, mode, fika, Lets Dance - inget intresserar mig och jag an faktiskt inte FÖRSTÅ vad ni andra ser i henne, som är så jävla intressant att hon har 12727 prenumeranter bara idag på Bloglovin och det värsta är att DEM ÖKAR! Nä, jag gillar inte mode och att vara en "girly girl" och jag förstår inte att man ens ORKAR bry sig om sådant, det handlar ju bara i slut ändan om att "snoffsa upp sig" för en killes skull och ingen kille är värd att ändra sig för. Jag förstår inte heller hur fan NI som prenumenerar på henne orkar lyssna/läsa hennes blogg och videoblogg på TV, det är ju bara sååååå tråkigt och snacka om bortskämd unge hon är egentligen. Kanske ni är tillräckligt dumma att drömma om att få vara henne, en känd, snygg, blond tjej som verkar veta allt om världen. En tjej som har med ett finger lite här och var och går och fixar naglarna en halvtimma i veckan samt shoppar fula pälshattar bara för att dem är "mode" Nej, nej, nej, pengar får man JOBBA för och du når ingenstans av att bara drömma. Jag säger som jag nämnde i ett tidigare inlägg, vem skulle BlondinBella vara om hon inte hade pengar och var "känd" ingen, precis som du och jag! Jag tänker iallafall inte vara som alla andra utan jag tänker gå min egen väg och BOJKOTTA BlondinBellas blogg, jag är UNIK! Vem är DU egenligen?

Alla söker vi bekräftelse lite nu och då, men varför ska det vara så svårt att ge folk det och varför tycker vi att det är onödigt eller egoistiskt att söka bekräftelse? "men usch som hon håller på, hon söker ju bara bekräftelse" kan man höra folk säga, men varför tycker vi att det är något illa? Visst kanske inte det känns kul att ge bekräftelse till någon som redan vet att dem ÄR bra, men om dem söker bekräftelse så behöver dem ju bli bekräftade. Kanske ingen har sagt till dem att dem verkligen ÄR bra, eller att dem själv har så höga krav på sig att dem behöver en utomstående som kan bekräfta det dem egentligen redan vet men behöver få bekräftat. Jag blir glad av att få bekräftelse och det stärker mig att få positiva kommentarer lite nu och då, så jag försöker att bekräfta andra och ge dem positiva kommentarer också så att dem får känna sig värdefulla. Vill inte du bli bekräftad någon gång? Brukar du bekräfta andra eller är du en utav dem som vägrar bekräfta andra, isåfall varför? Vad är det som är så illa med att bekräfta andra? Själv tycker jag att det inte är någon risk med att folk blir för "malliga" eftersom jantelagen ligger djupt rotade i våra själar:

• Du skall inte tro att du är något.
• Du skall inte tro att du är lika god som vi.
• Du skall inte tro att du är klokare än vi.
• Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
• Du skall inte tro att du vet mer än vi.
• Du skall inte tro att du är förmer än vi.
• Du skall inte tro att du duger till något.
• Du skall inte skratta åt oss.
• Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
• Du skall inte tro att du kan lära oss något.
• Tror du inte att jag vet något om dig?

Är inte det hemska ord så säg och det här har vi vuxit upp med, så inte konstigt man tycker att man är värdelös! Nej, jag tycker minsann att vi alla kan behöva styrka våra självförtroende lite grann - så kom igen nu allihopa, bekräfta varandra. Ingen är mindre värd någon annan!