Baileyz

Jag sprang en snabbis på Birsta City idag efter skolan och köpte mig en ny badkarspropp på Lagerhaus i form av en badanka som flyter omkring, för 89:- Visst är den bara så söööt?

Jag är med och tävlar om att vinna det här scrapbookingpaketet hos MajaMelon. Tävlingen avslutas den 15'e Oktober så var med ni också, inlägget till tävlingen hittar ni här!

Den 5 September fyller min YNGSTA kusin Tilda 2 år. Jag tycker att hon bara är sååå söööt så jag var bara tvungen att köpa något litet till henne även om vi ses alltför sällan, vi bor ju trots allt 90 mil ifrån varandra. Det är ju lite tråkigt att vi sällan träffar släkten och det är till största del vi ( mamma och mina syskon ) som reser upp till Kiruna och Luleå för att hälsar på vår släkt och väldigt sällan tvärtom. Tråkigt! Då blir det också upp till oss hur ofta som vi ska ses och det brukar bli ungefär 1 gång / år minst. Nu funderar vi på om vi ska fira nyår i Kiruna och jag hoppas på att dem planerna blir av ♥ Då får jag äntligen träffa Tilda igen, jag har inte sett henne sen hon föddes så det kommer bli roligt. Det här ska Tilda få av oss:

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen,
du bär en mörk pupill.
Ty mörkt är allt som ljuset,
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Biggest loser skall börja i Sverige. Inget program som jag tidigare följt, men tycker ändå att det är bra. Det verkar ju verkligen motivera och angagera  Jag gråter varje gång jag ser reklamen, jätte fjamtigt! Men reklamen fångar upp min EXAKTA känsla om min egen vikt. Det är en tjej mitt i ett hav bunden med tunga vikter som försöker nå ytan varpå en röst säger "Tänk om du var fången i din egen kropp" sedan får man se en överviktig tjej dyka upp ur ett bubbelbad. I vattnet känner hon sig smal och lätt som hon är innuti, under allt!

Det lustiga är att när jag var normalviktig så avskydde jag överviktiga. Jag förstod inte hur man kunde lägga på sig så mycket fett utan att själva märka av viktökningen och slutade med det man nu höll på med. Jag har alltid dock sett mig själv som fet, trots att jag nu vet att jag var normalviktig fram till 2000 enligt BMI. Det var bara min egen syn på mig själv men på något sätt hade jag en förvrängd bild utav mig själv så jag åt lite, tränade mycket ( t.o.m joggade varje kväll ) och ibland försökte jag kräkas, men lyckades sällan. Jag klädde mig i mycket svart och heltäckande kläder som skulle dölja hela min kropp, jag var ful.

Nu när jag ser tillbaka på foton från den tiden ser jag en helt annan Mikaela än vad jag då kände mig.  Jag minns att jag vägde lite över 50 kg och jag var även då 150 cm lång, vilket enligt BMI inte är övervikt överhuvudtaget. 2000 flyttade vi till Sundsvall och nu 10år senare ÄR jag överviktig sedan några år tillbaka. Det känns som att det skedde över en natt, som att jag är fast i min egen kropp och som att det är totalt obotligt, jag kan aldrig mer bli smal. Jag har idag närmare 40kg övervikt, det är nästan dubbelt utav mig!

Min syn på överviktiga har förändras med åren iochmed att man själv fått erfara det. OM jag någonsin lyckas att gå ner i vikt igen så kommer jag ALDRIG gnälla över min kropp igen eftersom nu vet jag verkligen hur det är att verkligen vara överviktig och att inte kunna köpa kläder på en vanlig klädbutik och att få klä sig i sådant som man kanske inte skulle klätt sig i om man var normalviktig för att dem aldrig har snygga kläder i ens storlek. Dessutom få betala dyrare för kläderna för att det är mer tyg.

Va skönt att vara smal och aldrig behöva oroa sig så fort man skall göra någonting där vikten kommer i fokus som tex åka hiss, karusell, gokart mm. Då jag ständigt funderar om kommer hissen kunna åka upp med alla dessa människor plus mig? Kommer jag kanske bli stoppad och inte får åka karuseller pga min vikt? Kommer jag rymmas i gokarten på Lördag? Viskar dessa människor som jag går förbi nu om mig och min vikt? Kommer jag få en taskig kommentar bara för att jag äter nu?

Man har hört skrämmande historier där stolar gått sönder när överviktiga har suttit på dem och där överviktiga flygplanspassaserare har fått betala för en extra plats. Jag är LIVRÄDD att något liknande skall hända mig! Jag är inte överviktig med vilja, jag har ett problem. Jag behöver lika mycket hjälp och stöd som en alkolist, knarkare eller spelmissbrukare för att komma ur detta, om jag någonsin hinner göra det innan jag dör. Alkohol, droger och spel finns ju ändå i begränsat utbud, men mat och godsaker finns nästan överallt och är en del utav det vardagliga livet och en stor påfrestning varje dag.

Dessutom är det fult att vara överviktig i samhället och ofta brukar folk skämta om överviktiga människor. Härma jordskalv eller jättedunsar när en överviktig går förbi, säga sarkastiska kommentarer och påpeka vikten. Men det värsta är nog när dem närmsta börjar prata med en som att jag har valt att vara överviktig och borde gå ner. Hade jag kunnat bli smal så hade jag varit smal nu, men jag försöker varje dag. Säg till en alkolist att sluta supa, till en knarkare att sluta knarka och till en spelmissbrukare att sluta spela då också! Detta är ingenting jag har kontroll över, jag är fången i mitt eget beteende.

Jag vet att jag både är svag och en syndare. Jag vill förändra mig men det är så svårt att ändra en gammal vana. Allt blir så mycket jobbigare att vara överviktig och det är absolut ingenting som jag är stolt över! Men vägen ner är så jävla lång att jag ständigt tappar motivationen efter vägen. Motivationen kommer och går hela tiden men aldrig blir jag nå smalare, det lilla jag går ner går jag oftast bara upp igen. Nu har det gått sammanlagt 10 år sedan jag började gå upp i vikt och jag är sammanlagt uppe i 40 kg övervikt. Jag ska försöka med nya tag nu i höst igen i hopp om att lyckas, men gör jag inte det så väntar snart barnlöshet, sjukdomar och en tidig död på mig inom en snar framtid.

Snart är det val och ärligt talat har jag INGEN ANING om vad jag skall rösta på, jag är inte så insatt men jag har ju ändå en åsikt om ett önskat resultat. Jag tycker att det är svårt att kunna sollra ut vad som kommer ge det bästa resultatet och vad som bara är lögner. Det jag däremot vet att jag absolut INTE vill ha det som det varit dem här senaste åren. Det har nästan bara gynnat dem som redan har det bra, dem som har ett arbete och ekonomi.

Moderaterna har använt en metod som kan jämföras med att piska en häst under ett lopp. Dem antar att man är t.ex. sjukskriven för att man är lat och inte för att man verkligen är sjuk, så genom att försvåra möjligheterna att få ekonomiskt stöd utan arbete så tvingas man istället ut i arbetslivet även om man verkligen är sjuk eller inte har möjlighet att få ett arbete på så sätt. Då fastnar man i en svår ekonomisk sits och det kan bli början på en ond cirkel. Alla fixar inte piskmetoden, jag gör det definitivt inte. Jag behöver stöd och belöning för att komma framåt i livet och om jag blir piskad så tappar jag lusten att gå!

Vissa människor däremot klarar piska bättre än morotsmetoden. Men jag som själv varit sjukskriven och aldrig haft mer än vikariat hela mitt 27åriga liv kan ärligt säga att jag VILL jobba, men inte haft möjlighet att få ett vettigt arbete. Jag mår bra utav att jobba och min dröm är att arbeta med det jag verkligen vill jobba med, det är mitt mål i livet. Men utefter mina möjligheter så kan jag inte välja samma väg som dem flesta andra klarar av även om jag så önskat och därför så blev vägen dit längre, dyrare och betydligt svårare.

Den vanliga vägen:

1. Ta studenten, få ett slutbety
2. Gå högskola, skaffa utbildning
3. Skaffa ett jobb och erfarenheter
4. Skaffa familj

Min väg:

1. Hoppade av gymnasiet, pga depression men sökte ingen hjälp
2. Blev arbetslös, pga jag inte hade någon utbildning
3. Började studera på gymnasienivå på Komvux, pga arbetslöshet
4. Arbetspraktisera / Vikariera för att få en paus i studierna
5. Sjukskriven, pga depression när det inte längre höll att försöka förtränga det
6. Börja studera på en gymnasieutbildning, men positivt resultat
7. Läsa klart till slutbetyget, ett krav inför högskola
8. Läsa högskola

Som ni ser så är den första vägen, mycket kortare och betydligt billigare. Svenska gymnasieutbildning är gratis, men för högskola måste man ta lån på CSN, dock bara i max 4år. Efter det har man möjlighet att arbeta, även om man inte direkt får sitt drömyrke, men ett jobb är ett jobb med en riktig lön. Då kan man betala av sina lån och sedan skaffa familj och om man vill jobba sig uppåt i karriären. En ganska vanlig väg som de flesta tar.

Den andra vägen, som jag desvärre var tvungen att ta pga att jag inte sökte hjälp för min depression när jag egentligen borde har kostat mig en gratis utbildning, jag orkade helt enkelt inte gå klart gymnasiet. Men utbildning måste man ju ha för att få ett arbete och för att läsa upp på Komvux måste jag låna på CSN. Det tog många år innan jag lyckats läsa klart till ett slutbetyg och då är jag inte ens klar utan skall fortsätta läsa på högskola efter det med ytterligare lån. Efter det så har jag möjlighet att söka arbete och jobba mig uppåt i karriären men eftersom det tar mycket längre tid att gå den här vägen så vill jag också försöka kombinera den vägen med att skaffa familj vilket också blir ett litet "hinder" på vägen. För att försöka kombinera skola med familj ser inte jag som ett lätt moment.

Jag menar bara att allt har sin orsak. Jag tror inte att människor är lata, jag tror att dem vill jobba men något dem trivs med men inte har haft möjlighet till det. Är man sjukskriven så har man en orsak, man är sjuk och måste bli bättre. Är man inte sjukskriven för ett psykiskt eller fysiskt sjukdomstillstånd utan bara oaktiv arbetslös så kan det vara så att man inte riktigt vet vad man vill jobba med ännu, då kan det vara bra med praktikplatser så man får testa på att jobba innan man utbildar sig. Är man aktiv arbetslös så saknar man säkerligen kompetens och även då kan det vara bra med praktikplatser som på ett smidigt sätt får ut en i arbetslivet så man får in en fot i verksamheten.

Varför måste man alltid tro det värsta om folk? Varför kan man inte bara ta reda på fakta innan man fattar ett beslut samt försöka att se saker ur olika perspektiv! Människan är det enda djuret som kan kommunicera med varann på ett muntligt plan, så varför missförstår vi varandra hela tiden då? Varför vågar folk inte fråga och varför vågar folk inte svara? Till att börja med måste vi acceptera att alla människor är olika varandra, vi tycker och tänker olika och har olika utgångspunkter och därefter möjligheter i livet så vi kan inte dra alla över en och samma kam. Därför kan inte heller politikerna använda en enda metod.

Hade jag haft möjlighet hade jag valt den första vägen, då hade jag varit klar med allt det där idag och stått här utan ekonomiska svårigheter. Varför skulle jag medvetet välja en svårare, längre och dyrare väg om jag kunnat välja en lättare, kortare och billigare väg? It makes no sense! Men tack vare det så har jag skaffat mig ett mål och jag vet vad jag vill utbilda mig till och arbeta med. Det är att arbeta på BUP och hjälpa barn och unga som visar tendenser på att hamna i min situation INNAN dem går samma väg som mig och att guida dom rätt i livet och hjälpa dem undvika fallgroparna som jag redan varit i.

Jahopp, på Måndag börjar man att studera igen. Känns faktiskt jätte roligt! Det är dem resterande poängen till ett slutbetyg inför högskola som jag skall läsa nu på Komvux i Sundsvall. Jag har läst alla grundämnen så jag kunde välja nästan helt fritt vad jag skulle läsa denna terminen. Jag valde främst ämnen som kunde va bra att läsa inför högskolan sedan och som intresserar mig mycket. Det blir ju lättare att läsa ett ämne som man redan har lite kunskap och intresse för, så det kommer nog gå ganska bra ( förutom Matte B )

Det jag skall läsa är:

1. Matematik B - Ett ämne som jag desvärre måste läsa ( FJÄRDE försöket nu )
2. Svenska A - Ett lätt och intressant ämne som jag redan har betyg i men ska förnya
3. Information & Layout B - Ett lätt och intressant ämne som utfyllnad
4. Psykologi A - Ett ämne som intresserar mig mycket
5. Människan socialt & Kulturellt - Ett intressant ämne som ger pluspoäng inför högskolan
Mina planer efter Jul blir att ta dagen som den kommer. Finns möjlighet skall jag såklart söka in på högskolans socionomutbildning, men jag antar att jag inte kommer komma in på första försöket tyvärr. Mitt andra alternativ är att läsa "Säljare" på Komvux, 1år för att kunna jobba i butik som extrajobb på kvällar/helger. Jag har ju redan erfarenhet utav butiksarbete när jag jobbade på VeroModa mer än 1år, det var ju jättekul men ingenting jag vill jobba med resten av mitt liv. Jag ser det mer som ett utfyllnadsjobb, det finns ju många butiker häromkring så personal lär behövas. Kommer jag inte in på någon utav utbildningarna så hittar jag säkert någon annan utbildning eller tillfälligt arbete som jag kan söka, men jag ger inte upp. Mitt mål i livet är att utbilda mig till socionom och förhoppningsvis få jobba på BUP förr eller senare med barn och unga som mår dåligt. Att hjälpa barn som farit illa och få se ett positivt resultat innan saker går helt snett i livet.

Under en längre tid har jag funderat mycket på religion, främst kristendom eftersom det är det som man är uppvuxen i även om man aldrig har riktigt "trott" Men man har ju firat påsk och jul samt närvarat vid dop och vigslar precis som dem flesta andra svenskar. Men tack vare allt hemskt man har gått igenom sedan man var barn så var det svårt att börja tro.

Skulle gud finnas så skulle han väl ändå inte låtit mig gå igenom allt som jag har gått igenom, han påstår sig ju älska alla så varför skyddar han då inte mig? Det började redan när jag föddes med pappas psykopatiska drag och inslag av alkolism som resulterade i kränkning och misshandel av min mamma. Mycket av det har jag fått bevittna upp till ungefär 6års ålder då mamma lyckades skilja sig från den demonen.

Vissa bitar minns jag, andra blir jag påmind  om allt eftersom så jag vet att mycket ligger dolt i mitt undermedvetna. När jag var 8år blev jag sexuellt övergrepp när jag låg och sov utav en släkting, jag var tyst om det i kanske 5-7år men sedan berättade jag för mamma om det. Det blev rättegång och han erkände inte allt, men det mesta.

Resultat av min minst sagt tragiska barndom var att jag blev väldigt osäker och otrygg som barn. Det resulterade i att jag sågs som ett lätt offer att mobba. Jag blev mobbad från 7'an till 9'an. Jag hade ingen att prata med, ingen att umgås med, jag var helt ensam. Tillslut så tog jag den vänskap jag fick, en dålig kompis vid namn Veronica. Hon talade en del skit bakom min rygg och behandlade mig illa men jag hade ingen annan så vad skulle jag göra?

Ensam är inte stark! Allt detta resulterade till förakt och hat mot gud, hur kunde han som påstår sig älska alla och vill alla väl behandla mig så illa? Vad hade jag gjort för fel? Jag var bara ett oskyldigt barn! Under 2006 blev jag sjukskriven för depression, en depression som jag haft länge men som jag försökt förtränga. Men tillslut kunde jag inte ens vistas i sociala sammanhang och jag ville bara sova. Jag hade tappat livslusten och var redo att dö!

Då fick jag en tid på Unga Vuxna där jag träffade en bra kvinna som var utbildad socionom och behandlingsassistent. Ett år senare så orkade jag ta itu med resten av mitt liv och på den vägen är det. Jag började se positivt på saker, sammanhang i livet på ett helt annat sätt och jag var mitt uppi en bearbetningsprocess. Psykologin började intressera mig och jag började att förstå vem jag var och hur jag blivit den jag är idag.

Senare när jag gick Barnskötarutbildningen så fick vi läsa kommunikation och det var också väldigt faschinerande. Jag kunde tillslut förstå människor och deras beteenden på ett helt annat sätt än vad jag gjort tidigare och jag växte psykiskt en nivå, det lade jag märke till ofta. För bara några år sedan träffade jag också en bra tjej som är uppväxt i en djupt kristen familj och hon har lärt mig vad äkta vänskap och tro är för något.

Med henne har jag kunnat disskutera många religösa, psykologiska och filosofiska funderingar kring livet och skapat mig en helt egen tro, min egen religion. Där jag har använt mig utav dem enligt mig bästa bitarna i olika religioner och utgått ifrån mina egna erfarenheter och kunskaper. Alla har en tro, om inte på just "gud" så på något!

Det kanske uppfattas som min dikt var hård i dikten nedan, men det är bara en enkel bit i bearbetningsprocessen. När jag är färdig kommer jag istället ta nytta utav händelsen och se något positivt i det, men det kan ta flera år. Just nu känner jag bara hat för en fask före detta vän. Verkligheten är grym och psykologi är fantastiskt intressant!

Jag är med i en tävling om att vinna en sån här superläcker namnmössa i bloggen Älskade Hjärtegryn. Tävlingen avslutas den 29 Augusti och du hittar tävlingen här!

Jag minns så väl den gången vi åkte mot Kiruna sist, vinter 2009. Vi åkte den där mindre vägen, efter den sista avfarten mot Kiruna. Det var skymning, midnattssolen lös i horisonten, himlen var färgad rosa och snön glimmade. Jag kan inte beskriva hur vackert det var, det bara MÅSTE upplevas! I Kiruna får jag en "magisk" känsla, allt är bara så fantastiskt där. Det är verkligen en magisk stad! Visst är det litet, men jag kräver inte mer. Det som finns är det jag behöver. Jag och sambon funderar nu på att fira Nyår 2010 däruppe tillsammans och jag hoppas att vi kan genomföra det också. Jag tänkte dela med mig utav en bild av Kiruna Kyrka by Night at Wintertime så ni kan förnimma den känslan jag får varje gång jag kommer dit upp. Kiruna i mitt hjärta ♥ Alltid lika vackert på vintern!

Min lillebror Joakim har kommit in på högskola i Härnösand på 2år och han kommer i samband med det flytta hemifrån för första gången. Traditionellt vill jag ju givetvis ge honom en "inflyttningspresent" eftersom min stora, lillasyster Ellinor också fått det då hon flyttade hemifrån för första gången. Jag tänkte ge honom ett presentkort på IKEA då han själv får välja det han behöver för en rimlig summa pengar, men för att göra det mer personligt så scrappade jag även ett kort till vid midnatt igår. Såhär blev det

Till ALLA mina vänner därute..

BRA vänner är som diamanter, betydelsefulla, ovärdeliga och sällsynta
DÅLIGA vänner är som stenar, obetydliga, ersättningsbara och vardagliga

...

Jag har tur som har så fina vänner och bekanta runtomkring mig. Människor som gör mitt liv värdefullt! Jag tycker att ALLA ska ha lika bra vänner som jag har, har man inte det så skall man byta vänner. Vänner ska man må bra utav, berätta saker för, växa som människa med. Man ska inte vara rädd för dem, att dem ska säga något bakom ens rygg eller att dem en dag ska lämna dig. Riktiga vänner växer inte på träd så vårda dem ömt! Det bästa tipset för att hitta en bra vän är att bli en själv, du skall behandla andra som du själv vill bli behandlad som Jesus en gång sa.

Jag har funderat ett tag på att starta en till blogg där jag bara lägger upp det som jag själv har scrappat så det kommer väl upp förr eller senare och jag tänkte döpa den till "Made By Baileyz" Jag kommer fortfarande lägga upp mina scrappade saker i den här bloggen också men den andra bloggen kommer då bli en sammanställd scrapblogg, som ett vernissage ungefär. Men jag skulle vela hitta en snygg BLOGG DESIGN till den och gärna SCRAPBOOKINSPIRERAD! Jag har sett en design som jag nu inte kan hitta igen, den är rätt enkel. Det skall föreställa ett vanligt scrapbooking papper som bakgrund med rosa grund och bruna prickar på samt ett scrapbooking band horisionellt över layotuen. Någon som har sett nått liknande och har nått tips på någon annan scrapbook inspirerad layout?

Har ni råkat på en sida någongång som heter Tjuvlyssnat? Det är en blogg som lägger upp roliga, verkliga  men kortare konversationer som folk runtomkring har hört i Sverige. Jag kan verkligen rekomendera den sidan för det brukar finnas något för allas smaker. Men dem har också kompletterat deras blogg med en anna humorblogg som heter Tjuvtittat där man skickar in bilder på roliga, annorlunda blickfång som dem här nedan.

Idag är det Fredag den trettonde. Många tro sig ha otur just idag, en tro som har hängt med sedan gammalt tillbaka men det finns också dem få som ser detta som en turdag. Men jag tror på psykets kontroll över kroppen och att denna dag  och alla andra dagar också blir till det jag tror att den blir till. Psyket har en märklig makt över en människa och med hjälp av att tänka positiva tankar så sker positiva händelser. Men genom att benämna en dag som en "otursdag" så fungerar psyket så att man tror sig vara med om någonting negativt, vilket då också kommer att ske. Man skapar alltså sin egen otur. Dessutom så förknippas negativa händelser med otur om dom  sker på Fredag den 13'e trots att det finns miljontals andra tråkiga händelser som  sker vilken annan dag som helst resten på året.

Jag har beställt lite ny kläder från både Ellos och Halens. Det känns så tråkigt att jag "måste" beställa därifrån för att kunna hitta kläder i min storlek och till ett bra pris, dem har oftast bara vanliga basic kläder som inte är så speciella och jag vill ha mer rockiga kläder med nitar. Ellos är ju alltid snabba att leverera, men Halens får man ju alltid vänta på tyvärr dessutom så väntar dem in alla kläder innan dem skickar dem, det gör inte Ellos. Men åandra sidan så har Halens lite snyggare kläder än vad Ellos har. Men vad ska man göra när man inte hittar någonting som passar från Sundsvall / Birsta City? Det är bara att vänta ut paketet på posten istället! Vid såna här tillfällen önskar man att man inte var så jävla fet så man kunde handla snygga kläder på Bikbok, Cubus, Carlings, VeroModa, JC och Ginatricot istället. Men det kan jag ju ändå inte göra någonting åt just nu, det är bara att använda detta till att försöka peppa sig själv att gå ner i vikt istället! Kanske man lyckas.

Vem vill inte ha en personlig barnvagnsskylt när man väl får barn? Jag tycker att dom är super läckra och ju mer  personlig dem blir desto snyggare. Jag hittade en variant som jag gillade här av en slump. Dem är både billiga och så får man designa dem nästan precis hur man vill. Vill du bara ha barnets namn, isåfall i vilken färg? Flagga / Flaggor? EU Märke? Födelsedatum eller varför inte en symbol i valfri färg till? Jag hade nog valt dessa mer "klassiska" men ändå så personliga skyltarna till mina barn. Hur läckra är dom inte då!?

Just nu har vi en 3-4 år gammal "tjock TV" och efter mycket tjat från sambon så har jag gått med på att köpa en ny TV tillslut. MediaMarkt hade nämligen en kampanj som dem brukar ha lite nu och då, då man får ta det man handlar på räntefri avbetalning i 30 månader. Det fungerar faktiskt för vi har tidigare handlat på den kampanjen helt räntefritt i hela 2 ½ år! Jyrki fick fria händer och nu sitter vi och väntar på våran nya Panasonic Plasma 50" så han kan spela sina online krigsspel på PS3'an. Dessutom så kan vi sedan tillsammans mysa ihop till en riktigt bra film på en riktigt bra TV och med bra ljud till. Vi älskar ju film så det kommer garanterat bli fler filmkvällar ensamma eller tillsammans med gäster på första parkett!

I samband med att jag scrappade Josephines pusselask så scrappade jag också färdigt Josephines dotter doptavla, som jag lovat. På själva dopdagen så fick Octavia en personlig sagobok och en liten prinsesskrona till det eftersom det var det sagan handlade om, om hur prinsessan Octavia får sin första prinsesskrona. Tavlan hade jag inte hunnit börja scrappa då med semester och annat som var på gång då, men nu är den iallafall klar.

Den 18 Juli fyllde min väninna Josephine 25år. Jag har inte hunnit gratulera henne ordentligt fören idag och då fick hon sin födelsedagspresent. Jag tycker man ska fira ordentligt när man fyller 25år så därför ville jag också ge henne en personlig present så jag funderade länge. Men tillslut kom jag på att hon nämt att hon gillade att lägga pussel vid något tillfälle och jag minns att jag tyckte det var sådan kontrast med hennes övriga personlighet. Därför bestämde jag mig att beställa ett fotopussel från Photobox.se med en bild på familjen tillsammans. Jag använde mig då utav ett foto som min sambo Jyrki tog efter Octavias dop den 10 Juli, som jag tyckte blev riktigt bra. Tyvärr fick jag vänta ganska länge på leveransen, men utöver det så är jag nöjd. Såhär blev resultatet.

Whihooo. Äntligen har jag och min sambo kommit överens över två vinnande barnnamn till våra framtida barn, det enda som fattas är ett finskt mellannamn till flickan, någon som har något förslag på det? Vill än en gång påpeka att jag ännu INTE är med barn, jag vill bara vara ute i god tid och dessa namn känns bara SÅ RÄTT! *Lycklig* Hoppas det nu inte tar typ 10år innan vi får barn bara =/ Förnamnet är markerat med kursiv stil nedanför.