Baileyz

Jadilamda de lopp idom dej
bödöppidejdo lejdå ladå
Jadilamba de lopp idom dej
lamdam dilej do!

Jag känner en man ifrån Örebro
som haft det svårare än vad man kan tro.
Ett extremt problem, jag snackar inte eksem,
jag snackar slak, slak i ålen.

När han och tjejen skulle göra ni vet vad,
ja då hängde den och slängde den mot hans vad.
Han försökte hota upp den i givakt och sa:
Nu blir det slakt nu blir det köttkvarn.

När taktiken inte ledde till resultat,
försökte han att göra den till sin kamrat,
men alla reaktioner uteblev, så han skrev ett brev.

Och kom med på TV i programmet Fråga Jens
där han med ens fick ett råd mot sin impotens.
Du är för spänd och ska vid nästa kärleksakt
sjunga som jag och gunga i takt.

Jadilamda de lopp idom dej
bödöppidejdo lejdå ladå
Jadilamba de lopp idom dej
lamdam dilej do!

Jadilamda de lopp idom dej
bödöppidejdo lejdå ladå
Jadilamba de lopp idom dej
lamdam dilej do!

Han sa: Detta kan väl ändå inte va sant,
jag kommer verkligen att känna mig som en fjant,
när jag ligger där över hennes nakna bröst
och sjunger och gungar.

Men inte skulle han oroa sig,
Det var viktigt att det blev en festlig grej,
med en trudelutt skulle han på saker få fjutt,
det kunde Jens gå i god för.

Så han ilade hem med fart
och sa till tjejen kom och se nåt underbart,
in i sovrummet fort skynda snabba på.
Det här kanske kan gå.

Till en början fattade hon inget alls,
när det kom joddlande läten från hans hals.
Men när hon kände hans kraftiga reaktion
tog sig hon också ton, och sjöng:

Jadilamda de lopp idom dej
bödöppidejdo lejdå ladå
Jadilamba de lopp idom dej
lamdam dilej do!

Jadilamda de lopp idom dej
bödöppidejdo lejdå ladå
Jadilamba de lopp idom dej
lamdam dilej do!

Och sedan dess ligger dom där och sjunger och gungar i kapp.
Aldrig mera kommer han bli slapp.
En tacksamhetstanke skänker han Jens, i rutan
för sången han aldrig nånsin kommer klara sig utan.

Jadilamda de lopp idom dej
bödöppidejdo lejdå ladå
Jadilamba de lopp idom dej
lamdam dilej do!

Jadilamda de lopp idom dej
bödöppidejdo lejdå ladå
Jadilamba de lopp idom dej
lamdam dilej do!

Jadilamda de lopp idom dej
bödöppidejdo lejdå ladå
Jadilamba de lopp idom dej
lamdam dilej do!
lamdam dilej do!
lamdam dilej do!

Nu är jag med och tävlar om en supersnygg valfri namnmössa igen på bloggen Älskade Hjärtegryn men nu med tillhörande scarf i potten. Mössorna, scarfarna och alla kläder på bloggen gör hon alldeles själv och det går bra att beställa utav henne också. Men tävlingen avslutas den 15'e Oktober och länken hittar du HÄR så var med och tävla ni också!

Kanske blir det någonting jag måste leva med. Jag vet att övervikt kan försämra chanserna att bli gravid, det var jag redan medveten om. Men ikväll så berättade mamma någonting som jag inte var medveten om och hela värden rasade samman. Hon har tydligen rökt när hon väntade mig, resten kan ni läsa här! Tänk om jag aldrig får barn? Då kan jag lika gärna ta livet av mig här och nu för då har jag absolut ingenting att leva för längre.

När vi var i Finland i somras så besökte vi även Seinäjoki ett antal gånger eftersom det bara ligger ungefär 30-40 min från stugan och är därmed den största staden närmast stugan. När vi är där brukar vi alltid avsluta våran dag med att köpa munkar på Arnold. Det är ett mindre café som till störst del serverar munkar i olika former med olika toppings och fyllning. Det ÄR sjukt gott, men svin dyrt. Hur som helst hade dem nu kompletterat sin meny med lite andra bakverk också sedan sist vi var där förra året, t.ex dem här bullarna. Dem kallas för Spinny, jag kan ju inte Finska, men jag tror den Svenska benämningen är..

Jag har funderat på varför Ior är så deprimerad. Han säger alltid att "ingen tycker om mig" och han vill alltid dra sig undan och sitta ensam i sitt minimala hus, varför? När vi var i Finland i somras så tror jag att jag hittade orsaken till hans djupa depression genom bilder på olika varor för barn. Tydligen har han blivit utnyttjad och mobbad utav resten av gänget från Sjumilaskogen. Men det verkade inte bara vara Ior som dem var ute efter att förnedra och man kan även se tendenser på sexuella trakasserier av offren. Se själv här:

Gud vad jag är trött för jämnan nu. Jag orkar knappt göra någonting längre! Jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna ta mig i kragen och orka städa och göra fint ifall det bli nått kalas här och hur ska jag orka baka? Varför känner jag mig tvingad att ens baka? Jag tror jag skiter i det! Jag köper bara nå torra bullar eller något annat på affären istället och jag tror faktiskt jag skiter i att städa också. Jag orkar inte, jag orkar faktiskt inte! Jag vill bara sova.

Ursäkta den dömmande tonen i förgående inlägg, men jag menar det faktiskt! Med detta inlägg vill jag bara förtydliga mina åsikter om förgående ämne. Jag har ingen stor insikt inom politiken, det mesta verkar vara uppbyggt lögner och svek. Ett maktspel för att nå rikedom, bara ett rent egoistiskt spel. Men det är väl så vi är, vi Svenskar eller? Egoistiska! Jag medger att jag funderade på att läsa på om Sveriedemokraternas politik innan valet för att få lite insikt i deras åsikter. Inte för att jag skulle välja att rösta på dem, men för att ta reda på verklig fakta och inte bara höra och dra slutsatser utav en massa människors teorier och åsikter. Jag funderade på om jag hade dömt hunden efter håren ändå.

Har folket rätt om sverigedemokraterna? Är dem verkligen rasister eller är det folket som tolkat dem så? Var och hur uppkom bilden utav Sverigedemokraterna?

 

Jag vet ju av både kunskap och erfarenheter att människor lätt kan misstolka varandra utifrån olika förutsättningar, grunder och erfarenheter. Folket kunde ju lika gärna haft en missvisande bild utav Sveriedemokraterna pga. gamla fördomar. Men igår när Miljöpartiet och Socialdemokraterna namngav Sverigedemokraterna som rasister så förstod jag att dem har rätt. Inte ens Moderaterna var intresserade av ett samarbete med dem och politiker överlag borde verkligen ha insikt i frågan. Alltså ÄR Sverigedemokraterna rasister!

Visst, ni säger att sverige är demokratiskt och att alla har rätt till en egen åsikt. Jaja, säger jag. Bara det INTE är Sverigedemokraterna ni röstar fram era jävla spån!

 

Att vara invandrare kan ju fan inte vara enkelt. Att komma till ett helt nytt land med en annorlunda kultur, kanske tillochmed precis tvärtom sin egen kultur. Lära sig ett nytt språk, skaffa sig ett nytt socialt nätverk, utbilda sig på nytt och sedan försöka hitta ett jobb och allt detta för att man MÅSTE, inte för att man vill. Det är skillnad! Vissa invandrare tar det bra och anpassar sig snabbt till den svenska kulturen, medans andra stretar emot och mår dåligt. Hursom helst kanske inte Muhammed får ett jobb som kirurg i sverige för hans utbildning inte är godkänd, utan han kan få köra taxi istället eller ännu värre, sätts på bidrag! Verkar detta vara ett värdigt liv? Nej, men det är ett liv! Kan ni ens tänka er själva bo i ett u-land där bomber mitt i middagen är vardagsmat? Att leva i ständig skräck?

Klaga inte på invandrarna, dem gör så gott dem kan utifrån sina förutsättningar!


Det finns troligen statestik som visar att det finns likvärdigt med svenska kriminella som invandrare, det är bara så att media väljer att lyfta fram en folkgrupp framför en annan för att nyheterna skall bli mer intressanta. Så sluta skyll på invandrarna, sluta dra dem över en och samma kam! Ta reda på den där kriminella statestiken istället, ta reda på vad dem bakomliggande orsakerna för att en invandrare blivit kriminell är ( som "tack" för att han fick komma till Sverige, som ni säkert skulle sagt ) Fråga invandrarna vad dem har gått igenom i sitt hemland, hur dem har tagit sig till sverige och framför allt varför? Sluta vara så fientliga mot det ni inte vill kännas vid, för såhär ser det ut! Sverige berikas utav andra kulturer, vi utvecklas tillsammans och det är det  som Socialdemokraterna menar.

En för alla, alla för en för alla ska med! ALLA!

Jag har hört talas om skräckexempel under det här valet, att vissa ville "röra om i grytan" och att man röstat på Sverigedemokraterna bara för att dem stack ut och var annorlunda. Att dem tar upp frågan om invandringspolitik som inget annat parti vågar röra vid och det värsta är nog folk som röstat på Sverigedemokraterna "bara för att" Inget utav detta anser jag är ett giltigt skäl till att rösta på dem. Det viktigaste det här valet ansåg jag vara att få bort Moderaterna, det kändes som det var folket mot borgarna. Jag trodde verkligen att Socialdemokraterna skulle vinna eftersom det bara står mellan dem och Moderaterna.

Men istället fokuserar ni er ilska och "slänger bort" era röster på ett så idiotiskt parti som Sverigedemokraterna. För jag tycker verkligen det är att slänga bort sin röst, ni kunde lika gärna ha röstat blankt. Men troligtvis så ligger det ju någon liten fördomsfull tanke bakom att man röstat på Sverigedemokraterna, det märker jag iallafall på samhället runtomkring mig. "Nej jag är inte rasist" säger dem, men sedan i en diskussion så låter det annorlunda. Är dem inte medvetet om sin åsikt eller ljuger dem för sig själva? Ta och rannsaka er själva en stund, varför röstade ni som jag gjorde? Vad är fakta och har jag utgått ifrån det?

Ja, Mona. Jag tycker också vi gjorde ett DÅLIGT val. Jag hoppas INTE att du avgår. För dem som inte kan skilja på dig som person och på dig som politiker bör inte ha en egen åsikt.

BLOGGTIPS: Jag hittade även ett intressant blogginlägg angående valet på "den här" bloggen. För er som är intresserade att läsa mer om andras åsikter i valet!

I natt slocknade elden, hoppet, lyckan och glädjen för att vara svensk medborgare. Sverige kommer inte längre bli som den en gång varit och vi kommer att vandra i mörkret. Vem gav puckon rösträtt egentligen? Ärligt talat så borde alla genomgå en IQ undersökning innan dem får rösta. Men nu har ni som egoistiskt röstat fram både Sverigedemokraterna och ett fortsatt Moderat samhälle fått som ni ville, jag hoppas ni är nöjda! Kom fan inte och gnäll sedan när ni har det jobbigt, för förr eller senare slår det tillbaka.. What comes around goes around! Jag blir fan mörkrädd. Kan ni förstå att över 5% av sveriges befolkning tillåter rasism i politiken? För jag litar fan mer på sossarnas åsikter om SD än vad jag gör på nån jävla rasist svenne utan någon jävla bakomliggande kunskap i frågan! Säger dem att SD är rasister så är dem det, inte ens Moderaterna vill ta i dem med tång och DÅ är det illa.

Bland alla dessa valfilmer så gillar jag verkligen skarpt socialdemokraternas och dem rödgrönas valfilmer. Socialdemokraterna vill få oss att tänka på oss unga som verkligen kämpar för att komma ut i arbetslivet men som blir stoppade utav den äldre generationen som måste jobba långt in i pensionsåldern. Jävligt smart drag Reinfeldt, ärke pucko!

Men en valfilm som jag först trodde var socialdemokraternas som gjort en parodi på Alliansens syn på samhället var Centerpartiet det enda målet vi har i livet är att leva på bidrag? Visst, jag hoppade av skolan när jag mådde så dåligt och det resulterade i att jag har fått läsa till ALLA ämnen efteråt på komvux.  Det har lett till att jag inte har fått något "riktigt" jobb så jag har fått hoppa mellan praktikplats, plugga på komvux och vikariat för att orka ta mig vidare. VARFÖR skulle jag medvetet välja att ta den svåra, jobbigare och dyrare vägen OM jag hade haft möjlighet att välja? Som ni alla säkert vet så är ju komvux inte gratis och det tar minst lika lång tid att läsa upp! Jag har faktiskt även levt på socialbidrag en gång samt bostadsbidrag vid samma tillfälle under ca tre månader sammanlagt. Jag har även fått sjukersättning under ett år när jag var sjukskriven och nu under sommaren har jag blivit tvungen att få a-kassa i väntan på skolstarten. Mitt mål är att skaffa ett drömjobb, att göra en förändring  i samhället men jag har blivit tvungen att ta till ekonomiskt stöd för att komma dit och jag tror faktiskt inte att någon utav mina medmänniskor gör något annat. Jag menar, det är ju inte speciellt stora summor pengar vi pratar om OM man nu väljer att leva på socialbidrag osv. och låt dem som är sjuk vara sjuk, JÄVLA ALLIANSEN! Den bild dem har om oss stämmer fan inte, det gör mig så arg!

Åh, suuuuck. Snart fyller jag år och som vanligt får jag panik, drar mig undan och blir deprimerad för att jag blir påmind om att det var ett år sedan jag lovade mig själv att:

1. Skaffa en utbildning
2. Skaffa ett jobb
3. Skaffa familj
4. Gå ner i vikt

Meeeeen, vaaaaad haaaaar jag åstakommit nu efter 1 år då? INGENTING!!! Jag blir så förbannad på mig själv, vad fan har jag gjort under det senaste året då? Suttit på arslet och käkat choklad och tittat på tv? ( Det är ju delvis rätt i och för sig ) Men hursom helst så resultatet av det hela att jag blir deprimerad och får en väääldigt låg självkänsla. Jag känner alltså inte att jag vill fira mig själv längre dels för det ovannämnda men också för att jag blir osäker på om det finns någon som ens vill fira mig? Bryr sig någon ens överhuvudtaget eller är jag bara den där jobbiga tjejen som dem hejar på ibland men som ingen egentligen vill umgås med? Nu är frågan, ska jag ha nått firande eller inte?

Idag tog jag och Yvonne äntligen en promenad ihop, precis vad jag behövde. Någon att prata av mig med och att få sätta ord på alla tankar och känslor som levt rövare innuti mig. Nu måste jag ta tag i livet och fortsätta leva, så jag skall ta itu och ringa kuratorn på vårdcentralen så fort som möjligt. Det är ju så tråkigt när det blir såhär varje år, varje höst! Jag förstår att det inte är så intressant att läsa om när jag får mina depressioner här i bloggen, men det här är delvis därför jag startade bloggen faktiskt, för att skriva av mig, sätta ord på känslor och på så sätt behandla mig själv och må bättre. Oftast hjälper det faktiskt, men ibland behöver man extra stöd. Från vänner, kurator, familj mm.

Istället för att tacka er var och en så tackar jag er såhär istället. TACK! För alla stöttande ord och kommentarer som jag fått. Trots att jag verkar oberörd så hjälper dem mycket! Extra tack till "Fighter" som verkligen tagit sig tid att kommentera flera inlägg trots att vi inte ens känner varandra, tänk om det fanns fler som du!

Nu ska jag försöka leva livet innan livet lever mig.

Skolan går över förväntan bra. Som jag trodde då har jag ju redan kunskap i Information & Layout B, Psykologi A, Svenska A och Människan socialt & Kulturellt så dem kuserna vet jag att jag kommer att klara av. Det är känns nästan som en repetition och att tillslut "få ett betyg på papper" så det känns riktigt bra faktiskt! Matten går väl sisådär, jag försöker hålla jämna steg med planeringen så jag inte kommer efter. Det är ganska högt tempo och väldigt få exempel, men jag försöker verkligen att nöta in sakerna den här gången så jag hoppas det går bättre. Men jag märker att jag har svårt att skilja på vissa saker så jag gör väldigt mycket slarvfel. T.ex. om jag skall lösa en ekvation så kanske jag förenklar den istället. Men när jag kan så gör det hela min dag, så det går lite upp och ner som sagt. Huvudsaken jag får betyg i kursen så är jag nöjd även om jag kommer glömma bort allting sedan. Målet är trots allt att ha Matte B på pappret så jag kan söka vidare sedan.

Visst, jag kan erkänna att vi försöker bli gravid nu. Jag vill ha barn NU, helst igår! Det är inte bara planer längre utan vi försöker faktiskt förverkliga detta nu. Men det lär ju ta ett tag med tanke på mina förutsättningar! Vi har ju redan spekulerat i  barnnamn, för den som känner mig vet att jag gillar vara ute i god tid. Nu verkar vi äntligen vara inne på det slutliga resultatet, och vi tänkte smaka på dessa namn ett tag. Tilltalsnamnen är i färg.

 

 

Tyvärr har ingen av mellannamnen en traditionell anknytning till någon utav våra släktingar ( Förutom en, Valentin ) eftersom vi inte har så stora familjer. Jag växte ju upp med bara mamma och ingen pappa, därför har jag heller inga farföräldrar och min mammas pappa ska vi inte ens nämna. Så min närmsta referens blir ju mamma Ulla Birgitta, eller min mormor Anna Liisa och det är ju väääldigt vardagliga och fruktansvärt tråkiga namn, eller hur?!

Jyrki har ju både sin mamma och pappa som också dem har tråkiga namn, mamma Anna Liisa och pappa Seppo Juhani. Jyrki lärde aldrig känna sina morföräldrar så då känns det inte heller aktuellt att knyta några band där. Men han har ju haft en bra relation med sina farföräldrar som heter farmor Laimi Maria och farfar Lauri Valentin, så vi tänkte välja Lauris andranamn Valentin som vi tyckte var fint och Jyrki tycker förstås att det är roligt.

Resten av namnen som vi har valt tog vi för att vi tyckte dem var fina och annorlunda, jag vet inte om det är speciellt vanligt att göra så, men så har vi tänkt oss iallafall. Ja menar, hur fan ska man annars lyckas "bryta trenden" med gamla mellannamn som går i arv om ingen någonsin kommer på något nytt? Dessutom var dom både fula och tråkiga! På miniatyrbilden nedan ( klicka för att förstora ) så kan ni läsa om namnen som vi valt ut.

Idag har jag röstat för första gången i mitt liv. Jag förtidsröstade på Timrå Bibliotek för jag vill fan ha en förändring i det samhälle vi lever i nu. Jag tycker alla som får, borde rösta iår för det har fan inte varit bra dem senaste fyra åren. Jag vill ju inte påverka mina läsa på något vis, men jag tycker att man absolut inte ska rösta på någon ur Blått block iallafall för då röstar man indirekt på Moderaterna igen, det har Yvonne lärt mig och det tackar vi för! Jag tänkte avsluta med att lägga in några helt oberoende och helt osammanhängande bilder, det gör jag absolut inte för att influera någon utan för att jag bara hade lust.

Min väninna Sara Larsson har fått en liten tös i Augusti, hon fick heta Stella. På Söndag skall jag och Jyrki hälsa på dem för första gången i deras nya lägenhet, då är hon tre veckor gammal. Jag kunde inte låta bli så jag köpte en liten "välkommen till världen" gåva.

Det är naturligt svenskt att vilja bevaka sitt revir, att man är väldigt reserverad och att vi brukar hålla andra på en armlängds avstånd. Jag märker av just detta beteende på mig själv nu när jag går har börjat på skola igen. Det är faktiskt ganska intressant!

Jag läser 3 ämnen på flex och 2 i sammanhållen grupp. Flex innebär att skolan erbjuder ett visst antal lektioner på schemat och rekomenderar att jag närvarar på ett visst antal utav dem ( oftast hälften ) Då har jag möjlighet att välja ut dem lektioner som passar bäst för mig ( om t.ex. lektioner krockar eller om man har barn eller jobb så är detta jättebra, men det krävs också en del disiplin ) Därför har skolan möjlighet att ta in fler människor i flexkurserna eftersom olika människor väljer olika pass. Med sammanhållen grupp innebär det gamla vanliga systemet, att vi har en och samma klass och bör närvara på varenda lektion.

Jag tycker att det är svårt att förmå mig att lära känna nya människor just pga detta. Visst, vissa av dem på skolan har man sett har läst samma ämnen som mig fast kanske på någon annan nivå i flex och i dem sammanhållna grupperna så ses vi ju bara 1gång / vecka och det tycker jag är för litet för att hinna lära känna någon på. Det är lixom ingen idé!

Jag tror jag är rädd att bli sårad, eller "dissad" som man skulle kunna kalla det. T.ex att om jag sätter mig brevid en tjej och hon inte sätter sig brevid mig nästa lektion, eller värre.. hon reser sig upp och sätter sig någon annan stans. Eller tänk om man hälsar på någon och ingen hälsar tillbaka eller börjar prata med någon som höjer på ögonbrynen.

Då kör jag hellre med en kall, hård yta utåt med hjälp utav kläder, accessoarer, attityd, smink, kroppsspråk mm. Jag väljer att sätta mig helt själv, jag lyssnar gärna på musik i hörlurarna så man inte är kontaktbar om någon mot förmodan skulle vilja prata med mig, jag väljer att inte hälsa först och att inte inleda en diskussion med någon.

Jag försöker alltså undermedvetet att bete mig mot andra så som jag är rädd att andra skall bete sig mot mig, så att jag slipper bli den som blir sårad, dissad och bortgjord. Men egentligen vill jag inget hellre än att diskutera och lära känna nya människor. Såhär har jag alltid gjort i skolan, det hela blir ungefär som en försvarsmekanism. Psykologi är fantastiskt!

Livet går upp och ner, som en berg och dahl bana. Den här årstiden för mig oftast ner i mörker, som dem flesta andra kanske också kan infinna sig i. Nyss var det sol, livet lekte och jag hade en massa tid över. Men nu kommer mörkret och pressen med höstens intåg och jag kan inte göra någonting för att stoppa det. Jag får panik, ångest och blir tillfälligt deprimerad. Sen fyller jag år snart, och ni vet ju vad jag tycker om det =/

 

Jag ville bara säga att det känns lite bättre redan nu, men jag kommer inte gå tillbaka till Facebook än på ett tag, den tar alldeles för mycket tid och energi utav mig och den tiden behöver jag lägga på andra saker, som t.ex. skolan eller vardagen i övrigt.

Just nu är inte min blogg speciellt kul att läsa. Jag vill bara förklara varför! Jag känner mig så ensam, samtidigt som jag isolerar mig från omvärlden, då blir det ju givetvis mitt eget fel också. Men orsaken till att jag drar mig undan är för att jag ska slippa bli sårad. Det är alltid ALLTID alltid är det JAG som måste styra upp saker, filmkvällar, fester, förfester, krogrundor, resor, spelkvällar, bodaborg, middagar, nöjeshallen osv. Det är aldrig jag som blir medbjuden på något överhuvudtaget. Nåja.. ibland sker det med, men i största allmänhet är det jag som frågar och mina vänner som oftast.. tackar nej! Det innebär att jag oftast aldrig får göra nått kul, medans andra har andra vänner dom kan hitta på nått kul med istället och här sitter jag ensam som vanligt. Det är ganska lustigt att ingen vill hitta på något PRECIS just när jag frågar, då MÅSTE det bara vara mig det är fel på, eller hur?

 

På Facebook kan man läsa om vad andra hittar på och hur kul dem har. Jag kan inte sluta jämföra deras perfekta liv med mitt egna skitliv. Hade jag haft barn hade det varit en annan sak, så hade jag haft dem som tagit upp min tid och inte haft något behov av att fylla min tid med annat. Men några barn lär det inte komma på ett bra tag kan jag tänka mig, brukar ju aldrig bli så som man vill. Nu har jag skolan som tar min tid i minst ett halvår framöver och jag känner att för att slippa bli sårad så ska jag koncentrera mig på skolan och inget annat. Nu har jag mailat vårdcentralen också för kuratorkontakt så jag inte ska förgöra mig själv helt! Jag mår fan inte bra, jag är ledsen hela tiden och jag känner mig mer fånge i min egen kropp nu mer än någonsin. Jag är så jävla värdelös att jag inte ens kan förmå mig själv att äta rätt och motionera som vilken annan människa som helst klarar av.

Jag hatar livet, jag hatar facebook, jag hatar mig själv!

En annan sak som jag oroar mig för också är ( ganska löjligt egentligen, men inte för mig ) HUR många som kommer gratta mig på MIN födelsedag. Man ser andra som har typ 50 gratulationer, men kommer någon ens lägga märke till mig? Jag tror inte det! För att slippa bli sårad att "jag är en jävla nolla" och få det svart på vitt  som skulle vara betydligt svårare för mig, så tar jag hellre bort min Facebook användare så ingen kan gratulera mig överhuvudtaget. Dessutom så HATAR jag min födelsedag då jag än en gång ska få veta vilken jävla looser jag är. Att jag har levt ännu ett år och fortfarande INTE har ett jobb, fortfarande INTE har några barn, fortfarande INTE har gått ner i vikt, fortfarande INTE har ett slutbetyg, fortfarande INTE har en utbildning.. Vad är det att fira egentligen? En rad misslyckanden?! Vem försökte jag lura när jag trodde jag var smart? När jag trodde att jag hade något att erbjuda världen? Jag är och har alltid varit en nobody.

Jag har inaktiverat min Facebook för en obestämd tid framöver. Jag orkar inte med detta just nu! Jag känner mig så jävla ensam och så jävla korkad att jag inte behöver nån daglig påminnelse om den jag är. Bespara mig era sympati kommentarer, jag vill inte ha dem.

Jag är så NÖJD över schemat som jag har fått denna termin och det känns bara SÅ BRA med mina ämnesval, klasskompisar, lärare, schemat mm. inför den här terminen som förhoppningsvis också kommer bli den sista på Komvux. Kommer jag in på högskola sedan som jag har planerat så behöver jag ju inte "underhålla mig" med andra ämnen eller kurser efter den här terminens slut, utan börja mitt nya liv och utbilda mig till socionom. Men hur som helst så kommer det bli riktigt häftigt att få hålla mitt egna slutbetyg i handen som en julklapp till mig själv, vilken lycka! En bättre julklapp kunde jag inte ge mig själv än ett slutbetyg faktiskt. Det är för mig ett bevis på att jag har lyckats! Som det sägs på latin "Per aspera ad astra" - "Genom svårigheter mot stjärniorna" Såhär ser mitt schema ut:

Djur är inte bara djur. Även dem har en personlighet, känslor och egna tankar. Därför tycker jag det är synd att folk behandlar dem som om dem vore mindre värd än sina egna barn och gör sig av med dem så fort djuren gör "misstag" Detta handlar såklart om okunskap hos ägarna så tänk på att istället för att i stundens hetta avliva en katt som t.ex. har börjat kissa utanför kattlådan så tycker jag man kan ta reda på orsakerna bakom beteendet. Här kommer lite matnyttig information ifrån Agria om just katter som tidigare varit rumsrena men nu kissar utanför lådan. Det är faktiskt ett ganska vanligt problem!

 

Varför uträttar katten sina behov utanför toalådan?

Helt plötsligt utan någon varning börjar din rumsrena katt pinka utanför lådan. Ett vanligt beteendeproblem, men varför gör katten så här?

Att spreja urin är en medveten handling och bör inte förväxlas med att katten är pinknödig. Det första man bör göra är att åka till veterinären och kontrollera att katten är frisk. Sjukdomar som kan orsaka tillfälligt pinkande på fel ställen är exempelvis olika urinvägsbesvär, diabetes, livmoderinflammation, förstoppning, diarré, tilltäppta analkörtlar eller mask, som gör att katten kan förlora sin vanligen extrema renlighet.

Är katten frisk, kan man utgå från, att den antingen börjar bli könsmogen, eller att den markerar revir inne eller att den protesterar mot något eller någon. Det kan vara ett sätt för din katt att försöka tala om att den mår dåligt.

 

Vanliga orsaker till protestbeteende kan vara:

- Katten kan vara separerad för tidigt från sin mamma.
- Känner sig ensam, osäker och rädd.
- Är understimulerad.
- Byte av ägare.
- Byte av bostad.
- En ny familjemedlem, oftast en baby eller ett nytt husdjur.
- Många stojande barn i familjen eller andra störande moment, så att katten aldrig lämnas ifred.
- Skiljsmässa i familjen.
- Dödsfall - anhörig eller djurkompis.
- Oroas av utifrån kommande främmande kattdofter.

Problem med kattlådan:

- Lådans placering ( ska ej vara nära kattens matplats).
- Katten vill ha separata lådor för kiss och bajs.
- Lådan är för liten (vill ha svängrum för "stora" saker).
- Typ av lådinnehåll (olika sorters sand eller pellets.)
- Lådan redan använd men inte tömd vid nästa besök.
- Alltför noggrann rengöring av lådan eller tvärtom.

 

Rengöring i och utanför lådan:

Rengör man lådan med medel innehållande citron (t.ex. diskmedel) sätter sig katten gärna utanför. Katter avskyr i regel dofter av citrus. Skurar du golven med medel med ammoniak eller klorin , lockas den att kissa utanför då dessa ämnen påminner om ämnen i kattens urin.

För att hindra katten från att kissa utanför sin låda på den plats där den gör det, kan man efter noggrann rengöring av stället täcka området med folie, vilket ger en obehaglig känsla att trampa på eller lägga ut rivet citronskal. Ett annat sätt är att lägga ut lockande torrfoder på platsen. En katt äter aldrig på samma ställe, där den har förorenat. Risken finns naturligtvis, att den söker en ny toalett utanför lådan, men det är värt att prova och har gett gott resultat i många fall.

Rekommenderar varmt sprayen "Urine-Off" för rengöring där katten pinkat. Det tar bort allt! Dessutom innehåller det feromoner som gör att katten inte vill gå dit igen. Fungerar på tyger, möbler och väggar. Det blir en tillfällig fläck som försvinner. Urine-Off finns bland annat på Djurmagasinet.

 

Föroreningar i sängar och i möbler:

Om katten kissar i sängen eller i en av ägaren flitigt använd fåtölj, etc. där ägardoften sitter längst kvar, beror detta vanligen på, att katten känner sig otrygg, ensam eller övergiven. Genom att kissa där blandar den sin egen doft med ägarens och upplever på så sätt en viss trygghetskänsla.

Även om någon enstaka katt kan vara omöjlig i sig, beror denna beteendestörning - kattens protest mot något - till minst 90 % på kattägaren själv. Det gäller därför att finna orsaken till störningen och kattens missnöje. Det kan ta lång tid att nysta upp problemet och mycket tålamod i anspråk. När man väl funnit orsaken och ändrat på förhållandet, återgår oftast en nöjdare katt till sin forna renlighet i en tryggare tillvaro. Gör den det inte självmant, återstår andra hjälpmedel och ytterligare råd att ta till.

Avliva inte katten. Den är väl värd att få hjälp ur uppkomna problem av det här slaget.


Källa: Agria