Jag tänkte att jag skall försöka ta itu med vikten igen. Det är så svårt att orka ta sig för att göra något när man inte mår bra, särskilt att ta itu med vikten eftersom det är ett enorm projekt. Dessutom så tror jag inte att jag innerst inne velat eller kunnat ta itu med vikten tidigare på grund av psykologiska bakgrunder som för mig varit undermedvetna. Men nu när jag står och balanserar vid 100 gränsen så skall jag försöka att ge mig in i matchen igen, faller jag så får jag försöka resa mig igen snabbare än dem andra gångerna för nu måste det verkligen bli någon förändring på det här innan det är för sent.
Nuvarande vikt: 98,5 kg
Mål vikt: 55 kg
Nej, det är inte "för mycket begärt" att gå ner till 55 kg i förhållande till min längd. Jag är faktiskt bara 1.50 cm lång så om jag går ner till 55 kg så blir jag NORMALVIKTIG och inte underviktig. Jag skall alltså göra mig av med 43,5 kg på helst lite mindre än 1,5 år, det kommer att bli kämpigt men jag måste ju ge det ett ÄRLIGT försök någon gång.
För mig så är det oftast allt eller inget som gäller så kommer jag bara in i stämning så kommer jag att träna varje vardag igen, precis som jag gjorde för inte alltför många år sedan tillsammans med Yvonne. Dessutom så skall jag verkligen, verkligen försöka sätta mig in i ISOMETODEN den här gången eftersom att jag VET att den fungerar men jag har bara varit så lat att jag inte har orkat ge den en ärlig chans ännu.
Som ni kanske redan vet är en tjej med många traumatiska händelser i bagaget. Dessa obearbetade traumatiska besvär har med tiden blivit somatiska besvär och det tror jag ligger i grunden för min övervikt. För jag har inte alltid varit överviktig, utan när jag var mindre var det snarare tvärtom. Men jag har under hela min barndom sett mig själv som överviktig, som den jag är idag. Men jag fick nästan en chock då jag har tittat på gamla bilder av mig själv, då jag ansåg mig vara överviktig, och kunde nu konstatera att det snarare var precis tvärtom. Idag har jag funnit dagböcker från min uppväxt där jag beskriver min rädsla för att öka i vikt och önskningar om att vara smal, det är ganska skrämmande att vikten har betytt så mycket för mig och att jag har förträngt det. Jag försöker att minnas den tiden, med hjälp utav min mamma, och det jag minns är att jag joggade mycket, gick på aerobics, promenerade mycket och åt väldigt, väldigt lite - om ens något. Jag kan nästan våga påpeka att jag hade en mild form utav anorexi, en början till sjukdomen som sedan tog en vändning mot falsk bulimi. Såhär såg jag ut då, är det någon som ser en överviktig person på den här bilden? Jag gjorde det, genom mina ögon - då!
Klicka på bilden för att se den större!
Men sedan hände det något som jag inte kan förstå eller förklara och jag tappade kontrollen i samband när vi flyttade från Luleå till Sundsvall sommaren 1999. Visst hade jag fått mer höfter, precis som man brukar få i den åldern (15år). Enligt BMI så var jag absolut inte överviktig, men jag såg mig fortfarande som det. På bilden här under kan ni se hur jag såg ut under den perioden och efter det så ökade jag bara i vikt sakta men säkert fram till idag. Nu, idag så väger jag dubbelt så mycket som jag borde göra enligt BMI.
Klicka på bilden för att se den större!
Jag vet inte vad som gick fel på det psykiska planet. Kanske falsk bulimi låg mig närmare och var lättare att hantera än mild anorexi även om dem båda är väldigt dåliga. Kanske den stora omständigheten av flytten var starten för min bearbetning av dem traumatiska händelser som ständigt skuggat mitt liv. Jag funderar ofta på det, vad det verkligen var som hände? Jag vet ju på det psykiska planet som kan vara orsaken till min vikt nedgång och även ökningen, och jag vet ju på det fysiska planet vad som orsakat det också. Men jag kan ännu inte riktigt förstå! Men nu när jag ser på mig själv med "friska" ögon så vet jag att jag måste ha varit sjuk för att ha så låg självkänsla och självförtroende som jag hade då och jag kan också förstå varför jag hade det. Nu har jag dock en bra självkänsla och ett bra självförtroende trots att jag väger mer och ser värre ut nu än någonsin för ibland så måste man gå igenom sådana här saker för att kunna hitta sig själv. Jag vet inte varför jag inte lyckats att gå ner i vikt tidigare, det har varit något som har stoppat mig, men jag är glad att jag blev överviktig så jag kunde bygga upp min självkänsla och självförtroende. Men nu vill jag ta med mig kunskapen och erfarenheten och bli hälsosam igen så jag skall försöka göra allt jag kan för att ge revansch, ge allt - för
hennes skull.
"Hon river, klöser och skriker. Det är payback time. Nu ska den lilla flickan fram"
Livets eviga kamp
