Baileyz

Jag håller på att kika på alla sex and the city avsnitten och ibland kan man inte slita sig. Just nu ska jag börja kolla på avsnitt 13 av säsong 4 och troligtvis kommer jag inte kunna somna innan jag sett hela säsong 4. Lyckligtvis är det bara 6 avsnitt kvar av den nu. Gud vad jag har gråtit och skrattat, dom är ju så sköna! Det får mig ochså att fundera lite över mitt liv och försöka förstå "whats happening" med mig och vad jag vill. Det är så himla svårt att veta tycker jag och det värsta är att ingen annan än du själv vet vad som är bäst för dig själv, och nu när jag inte vet vad som är bäst - hur ska jag då få reda på det? Sen har jag funderat på deras liv, allt dom gör och säger är perfekt så jag undrar om någon har det så i riktiga världen, utifrån så ser det ut som det allafall. Jag tyckte det var fint av Carrie att be Natasha om ursäkt n'r hon var otrogen med mr Big, det skulle Tina aldrig göra för ryktesvägen har jag hört att hon inte anser att hon gjort något fel. Men vissa är ju så falska! Jag är glad att jag int har henne som vän längre så jag slipper oroa mig. Jag tror också att jag ska "justera" lite andra bekantskaper i min vännerlista, det gäller ju att prioritera. Men hey, alla är vi männskor och gör fel ibland så man måste kunna förlåta och vara lite storsinnad att kunna acceptera andras brister och gud vet att jag inte är perfekt så hur kan jag begära det av någon annan? Men jag letar fortfaandeefter den där bästa vännen som jag bara drömmer om. En som är ärlig och rak på ett snällt sätt, en som är lite lik mig men som ändå kan lära mig att bli en bättre människa. På tal om att bli en bättre människa så snappade jag upp ett ord som jag var tvungen att kolla upp i ett utav avsnitten, ordet var "narcissistisk" så jag googlade det och fan vad rädd jag blev! Jag läste om min egen personlighet och allt stämde bra, kan jag forfarande vara deprimerad? Jag kanske har en sjukdom eller något som gör att jag resten av mitt liv kommer att vara deprimerad eller så har jag inte rett ut allt jag trodde jag rett ut. Det jag hade hittat var iallafall följande som jag hittade på en läkarsida med symptom på deprission:

Bara skojja jöh ;) skulle se om d va nån som reagerade =) hehe. Tänk va en rubik kan göra med våra fantasier, vi väljer oftast det vi skall läsa just på grund av rubriken så jag testade. Valet är ju enkelt, det måste vara något vi har gemensamt, något som lockar så varför inte nått med sex?! Jag testade, så nu får man vänta och se om det är många som läser min blogg och blir besvikna =) *hånskrattar lite* MEN..

Nu när du ändå hittat hit, så ta dig tid att lyssna på låten nedanför.
En bra låt från Danmark. Danska, det måste vara det snyggste språker att rappa på =)

Ja, vad ska man säga? Självklart saknar jag dig efter att vi hållt ihop i 8 år i vått och torrt, och att jag behandlat dig som en idiot är något jag verkligen ångrar. Jag var ung och dum och sökte efter bekräftelse från alla håll, men du fanns där för mig trots allt. Nu gäller det för oss båda att se om det verkligen ska vara vi eller om det är dags att gå vidare, men hittills så har jag inte gjort annat än saknat dig. Du var det bästa som hänt mig!

Jag sitter här och slöar i sängen framför ett "Two and a half men" maraton med mig själv och katterna, när jag helt plötsligt får kunskap om hur jag ska ta tag i det här med motivationen till viktnedgången samt min generella avundsjuka jämtemot dom som har det bra ställt ekonomiskt. Alan förklarar följande för sin son som ber till gud om att han ska få pengar och på så sätt bli lycklig. "an reward without effort is meaningless, money itself dont bring happyness" han menar att om man inte kämpar hårt för det man vill så ger inte vinsten av det lika stor effekt som den skulle gett om du hade fått kämpa för den, så sant! Att jag inte tänkt på det innan. Kunskap finns överallt, även i komediserier!

Jag FÖRSTÅR inte hur den här låten INTE kunde vinna melodifestivalen? Den här låten representerar ju Sveriges forntid. Nej men vi skickar vidare en transa som sjunger nån poppig låt om hjältar, så kanske vi vinner! NEJ. Det är just DÄRFÖR vi INTE vinner. Vi måste ha något ANNORLUNDA, något som representerar SVERIGE - Capish?! Men till nästa år har ni glömt det här och ni skickar vidare Perelli, Carola eller nån annan kärring. Att ni aldrig lär er!? Carola och dom är DÅTID, dom är OLD NEWS! Kom ihåg det den här gången.

Jo, som ni kanske vet så lånade mamma min 7000:- av mig 99-2000 nån gång då för att köpa huset dom bor i, sen skyllde hon på att dem pengarna gått till nån telefon räkning som jag aldrig fick se, sen var de körkortet trots att min bror nu inte bealat ett öre för sitt körkort. MEN - nu äntligen ska jag få tillbaka dom! Jag har redan fått tillbaka 4000:- av dem där pengarna och resten skall delas upp på dem två kommande månaderna som kommer, så jag behövde inget socialbidrag förra månaden men jag kommer dock behöva det nu :O/ Min inkomst under Juni/Juli ser ut som följande för dem som undrar:

Inkomster
Lön : ca 1500:-
Bostadsbidrag : 900:-
Återbetalning av lån : 1500:-
Summa av inkomster: 3900:-

Utgifter
Hyra : 3366:-
El : 197:-
Hemförsäkring : 529:-
Summa av utgifter: 4092:-

Då ligger jag minus med 192:- i räkningar, och har då inga pengar till mat eller katterna eller något annat denna månad. Visst borde jag få social bidrag då va? Annars är det ju sjukt! Måste man vara inskriven på arbetsförmedlingen för att få något bidrag eller? Känns ju dumt när jag får jobb i Juli ju :OP Orkar inte ha dom flåsandes i örat, dom är så jävla jobbiga och vill ha en långt härifrån på nått jobb man inte trodde existerad. Men måste man så måste man :O/ Fler som har det jobbigt den här månaden? Jag lider med er isåfall ...

Jag är en klumpeduns och därför kommer många ihåg mig vare sej dom vill eller inte. På min lillasysters födelsedags kalas när hon gick i 5:an eller något sådant så hade min mammas sambo hällt upp cognac åt min mamma i ett glas. Jag trodde att det var min brors fejk cognacglas som min lillebror köpt på BUTTERICKS, det vill säga ett glas med nån vätska innuti glaset, så när man ska busa och hälla eller i mitt fall kasta det på någon så kommer det inte ut något. Jag tog glaset och gick fram till Jyrki och sa "ser du vad det här är" och Jyrki som såg vad det verkligen var svarade givetvis "ja" och då blev jag lite desperat, för jag skulle ju skrämma honom med det där fejk glaset som jag höll i och han hade redan sett att det var fejk, så jag höjde glaset och gjorde gesten av att kasta vätskan från glaset på honom. Det skulle ju inte komma ut något för vätskan fanns ju innuti glaset - trodde jag. Som sagt var det ju ett riktigt glas med riktig vätska och Jyrki fick all sprit i aniktet och ögonen. Mamma kollade i sitt glas sedan och sa "jaha, jag fick inget jag" och barnen stod vett skrämda och tittade på Liza's konstiga storesyster =) hahahahahahaha .. Är inte det ett minne så säg? Tydligen pratar dem fortfarande om mig, stackars Liza =)

Det är 8 personer som läser min Blogg ganska ofta, vilka är ni? =) Spännande att veta!

Det har var idé torka och dåligt gjorda B-filmer under en lång tid nu, men äntligen har jag något att rekomendera för er som älskar skräck som jag, nämligen Lordi's film "Dark Floors"

"Sarah är en autistiska liten flicka vars far är orolig för hennes hälsa. Pappan anser att avlägsna henne från sjukhuset med våld är det enda alternativet. En hiss incidet hindrar en smidig flykt och lämnar dem fångade med andra människor från sjukhuset. Men incidenten är bara början av en nedstigning till mardröm, och när dörrarna öppnas står sjukhuset mystiskt öde. Lemlästade kroppar hittas och varelser från en mörk värld starta ett skrämmande angrepp. Det blir snabbt tydligt att överlevnaden för gruppen får vila enbart på den lilla flickan"

Oj, oj, oj säger jag bara. Det är helt otroligt att en film från Finland kan bli såhär bra, effekterna är påkostade och seriösa, manuset är genomtänkt med en snygg koppling till själva gruppen. Se och bedöm själv, men kom ihåg - Smaken är som baken, delad.

Jag känner mig så känslolös och tom väldigt ofta nuför tiden. Förr hade jag svårt att kontrollera mina känslor och dom bara flödade hur som hellst, men nu.. ingenting! Jag känner knappt någon lycka för något längre, ingen kärlek till nån eller något, inga förhoppningar, inga besvikelser, ingenting.. Jag är inte normal, eller är det nått sorts känslomässigt skydd som min kropp undermedvetet byggt upp för att jag inte ska bli sårad?!

Shit va man har stressat nu igår och förrgår. Hann hem och byta om efter jobbet sen var det iväg igen, hann inte ens käka. Skitbra! Tu det inte är så här varje dag =) Idag har Lillasyster avslutning då hon slutar i 9'an så även idag ska vi te Ljustorp för tredje gången i rad, men idag har jag inte jobbat så det känns ganska lungt. Jag hinner tillochmed starta datorn en sväng idag =) hehehe. Imorgon ska hela familjen på Boda Borg, gud vad kul det är där! Men då måste vi ta med oss fika och mat så jag måte åka och handla med mamma senare idag. Hoppas ni också får en soft Fredag, jag ska iallafall njuta av det vackravädret och fira att stressen äntligen är över!

Pest är en infektion orsakad av bakterien Yersinia pestis. Bakterien finns normalt hos gnagare, men kan under vissa omständigheter även spridas till människan via människoloppan men även sällskapsdjur kan utgöra en reservoar Hos människan kan infektionen leda till olika former - lungpest, böldpest och blodpest, beroende på vilka organ som infekteras. Obehandlad böldpes leder till en dödlighet på 30-90%, obehandlad  lungpest och blodpest leder nästan alltid till döden.

Kolera är en smittsam tarmsjukdom, som inom få dagar kan ge våldsamma diarréer. Sjukdomen orsakas av bakterien Vibrio cholera. Det farliga med kolera är den mycket stora vätskeförlusten, som kan uppstå efter kort tid och en obehandlad kan vätskeförlusten leda till döden inom ett dygn efter sjukdomens utbrott. Smittspridning sker via kontaminerat vatten och bakterien har möjlighet att överleva länge i kallt vatten.

Jag förstår innerbörden med ordspråket ovan. Att välja mellan pest eller kolera är alltså att välja mellan två negativa saker som man absolut inte vill ha att göra med. Men vad säger man om det handlar om två possitiva saker som man absolut vill göra då? T.ex. att jag trivs både med att arbeta på småbarnsavdelningar och syskonavdelningar, men på två helt olika sätt. Det finns ju fördelar och nakdelar med båda avdelningarna, så det är som att välja mellan ................ ? ( skriv gärna svar  )

3-vlit när man behövs. Jag tycker om det där stället, synd med vädret bara. Fan, jag måste tuffa på mig mera, förbättra min självkänsla, gå ner i vikt, sluta vara så avundsjuk och sluta leva efter att "gräset är grönare på andra sidan" för det är den inte jämt. Men visst skulle livet vara mycket lättare om man hade miljoner på kontot och ett vackert utseende? Då skulle man kunna fixxa livet med en klackspark! Men som sagt, döm inte hunden efter håren.. Du vet aldrig vad som döljer sig på insidan av fasaden! Vet ni vad jag kommit på? Jag ska faaan skriva en bok om mitt liv för att bearbeta det ordentligt. Den komme säkert inte komma ut, men det ka vara bra att ha för sig själv. Spännnde va?!

Herregud. Tittade på kanal 5 idag och såg en dokumentär ( outsiders ) om tre stycken 10 åriga barn som var mer eller mindre med i livsomvändande situationer. En unge var född med en sjukdom som gjorde henne lika kort som en två åring trots att hon var tio. Hon verkade inte bry sig speciellt mycket om vilka svårigheter som väntade henne, hur kan JAG bli sån? En annan flicka hade blivit så svårt brännskadad som bebis, hon hade ärr över hela kroppen, peruk och inga fingrar pga. amputation men hon drömde om att bli sjuksköterska. Här i mitt tråkiga vardagsrum sitter jag och gnäller över att jag inte har råd att köpa dem möbler jag vill ha, att jag tycker det är svårt att bli av med mitt sockerberoende och att jag känner mig utanför i samhället. Jag borde skämmas, men ändå.. Ibland kommer känslorna bara och jag kan inte hejda dem! Men livet går ju upp och ner för alla mer eller mindre, du kan vara vacker på utsidan och ha världens djupaste sår inom bords så döm inte hunden efter håret. Men vilket som fick jag två glädjande budskap idag. Budskap ett är jobbet för imorgon ( så jag måste nog läggamig snart ) och det andra vill jag inte skiva om just nu, men jag kan säga att det räckte för att jag skulle få en lycko känsla i kroppen, det tar längre och längre tid emellan dem gångerna men jag blir så glad när jag får en. Nu är det väl ändå dags för sängen, ska upp 4.30 imorgon :O/ Gonatt med er små fåglar därute. Sov gott!

Jag kan ju alltid trösta mig med jobb. Dom ringde idag, 8-15 imorgon. Dom behöver mig så jag verkar vara till NÅN nytta iallafall, även om jag känner mej totat utanför i min egen familj.

Fan vilken tråkig dag. Det började bra men slutade med att mina hjärnspöken sa att jag är helt värdelös och att jag inte hör hemma där, hos dem. Dom skulle inte sakna mig om jag försvann, dom bryr sig inte om att jag finns.. Jag passar inte in, dom har varann och jag är och förblir helt jävla ensam! INGEN kan ta den här ensamheten ifrån mig, folk har försökt men jag känner tillslut samma sak igen :O/ Synd att det blev på Liza's födelsedag bara!

Jag har blivit så sur och bitter sen jag flyttade, jag vet ju själv att det är mitt eget val och för allas bästa. Visste är det skönt att bo själv och så men jag är ändå.. bitter! How come?

När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade: "Hur kunde du?"- men sedan veknade du och la mig på rygg och gosade med mig.

Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.

Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för "glass är inte bra för hundar" sa du), jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.

Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la  mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.
 
Hon, numera din fru, är inte en "hundmänniska", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. 

Åh, som jag ville älska dom, men jag blev "fånge i kärleken." När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt- och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes.

Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten. Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara "Ja" och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.

Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj. Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa: "Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne." Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. 

Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek: "Nej pappa!!! Snälla, låt dom inte ta min hund!" Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig.Du hade en tid att passa, och nu har jag en också. Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa:  "Hur kunde du?"

Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.

Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig  att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad. "Kärlekens fånge" hade nu nått slutet. Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar.

Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: "Hur kunde du?" Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa "Jag är så ledsen."

Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: "Hur kunde du?" inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet. © Jim Willis 



Några ord från författaren;
Om "Hur kunde du?" fått dig att gråta när du läste det, som det fick mig att göra när jag skrev det, därför att det är den sammansatta historien om miljoner av "ägda" husdjur som dör varje år i amerikanska och kanadensiska djurgårdar. Den som vill ha denna text ärvälkommen att använda den för ickekommersiellt bruk, så länge copyrighten respekteras. Hjälp oss att informera, på hemsidor, i tidningar, på djurgårdar och veterinärklinikernas anslagstavlor. Tala om att det beslut man tar att skaffa ett husdjur i familjen är ett viktigt beslut med ansvar för ett liv, att djur förtjänar vår kärlek och omtanke, att finna ett nytt hem för vårt husdjur är vårt ansvar och om vi behöver hjälp med omplacering finns goda råd och stöd att få hos olika djurskyddsföreningar. Att allt liv är värdefullt. Gör en insats för att stoppa dödandet och uppmuntra steriliserings- och kastreringskampanjer i avsikt att förhindra oönskade djur. © Jim Willis 

Gud så skönt det är att sitta på min inglasade balkong i mina egen köpa ute möbler =) Helt underbart. Mamma kom förbi idag med mat till mej och syrran så vi satt här och åt på min balkong, kycklingsallad =) Syrran hade diskat precis innan också, dom ä så söta båda två. Nu ser man verkligen men helt andra ögon på saker och ting. Lillesyster ska på bal-middag imorgon, gud vad roligt! Nu ska jag försöka roa mej på egen hand. Tja råååå!

Maria Wallin ringde mig nyss och jag fick MVG på hemtetamen =) I'm soooo happy!!! Sen fick jag MVG på områdesbeskrivningen också, den som jag kämpade så hårt med =)

Beygen över kurserna ser nu ut som följande:
Barn- kultur och fritidsverksamhet VG
Fritidskunskap MVG
Hälsopedagogik ( betyget kommer senare )
Psykosocialt arbete MVG
Utveckling, livsvilkor och socialisation VG
Kommunikation VG

Det bästa är nog att jag inte har kikat på betygskritrierna alls, utan bara arbetat utifrån hjärtat hela tiden och gjort det jag orkar. MEN hade jag kollat på betygs kriteriena i ULS'en så hade jag nått till MVG enligt Gunilla, det var tydligen en enda sak som jag hade missat där, surt :O/ Dessutom tycker både Gunilla och Gun-Britt att jag skulle höja mitt betyg om jag disskuterade i klassen mera, men jag är ju inte så som person så det blir lite svårt det. Jag trodde aldrig jag kunde vara så här duktig faktiskt, men är jag det i praktiken också? Vi får se.. Jag vill ju fortsätta att studera till Socionom efter BSK och efter att jag läst in dom där 350 poängen som saknades efter BSK. Då kommer jag få jobba med barn som har det jobbigt dvs. psykosocialt arbete - den jag hade MVG på ;-) Jag ska hjälpa dom som mår lika dåligt som jag gjorde förut, mer eller mindre. Hoppas jag orkar vara lika duktig efter sommaren också, men bara jag vilar upp mig lite och hämtar nya krafter så ska det nog gå bra. Längtar redan nu till nästa termin och då har jag bara vart ledig 1 dag .. Haha =)

Sommarlov at least! Jag kommer sakna mina klass kompisar
såklart, men det kommer var skönt att ta igen sig efter terminen =)

Trevlig Sommar!