Baileyz

Jag har med min sambo sett två riktigt bra filmer i helgen som jag bara måste recensera för er. Jag tycker det är roligare att recensera bra filmer än dåliga, dem kan ju vara bra på olika sätt. Vissa har bara en bra "historia"  medans andra har duktiga skådespelare och bra effekter. Men vissa har också "hela paketet" och här kommer två riktigt bra filmer som jag tycker har hela paketet, ärligt talat så blev jag faktiskt skrämd.

Under min semester i Finland så läste jag som sagt två pocket böcker som båda är baserade på sanna historier, som faktiskt också påminner en del om varandra. Dem var båda väldigt gripande, inlevelsefulla och deprimerande historier, men jag rekomenderar dock den ena framför den andra och det tänkte jag utveckla mer efter att jag recenserat och betygsatt båda böckerna:





Titel: Skadad
Orginal titel: Damaged
Författare: Cathy Glass

Recension:
Cathy Glass är en populär fosterförälder som hjälp många ungdommar under loppet av  tjugo år med sin kärleksfulla, tålmodiga och rättvisa metod, men hon har aldrig träffat ett så stört barn som lilla Jodie, 8år. Jodie visar upp ett våldsamt och agressivt beteende och hon har i och med detta avverkat totalt fem fosterfamiljer på fyra månader, men Cathy har bestämt sig för att inte ge upp den lilla flickan. Ingen vet vad som ligger bakom Jodies beteenden då hon skadar sig själv, slåss och gömmer sig bakom olika personligheter men allt eftersom Jodie känner sig trygg hos Cathy så anförtror hon sig till henne och en fruktansvärd,  mörk och smärtsam historia som inget barn någonsin ska behöva uppleva blottas.

Min kommentar:
Historien handlar överlag om en liten flickas förfärliga barndom full med både psykisk och fysisk smärta. Jodies historia har inget riktigt slut och man kan nästan ana vad som försiggick bakom stängda dörrar förutom det man redan har fått reda på i boken och man vill hela tiden veta mer. Det är en lättläst bok, en aning ljusare än den andra boken med en gripande och hjärtskärande historia som man inte kan lägga ifrån sig så jag ger den helt klart fem stjärnor av fem möjliga.







Titel: Vår lilla hemlighet
Orginal titel: Don't tell mummy
Författare: Toni Maguire

Recension:
När kriget äntligen var över så fyttade Toni's pappa hem igen men då händer det otänkbara, Toni's egen far förgriper sig på henne då hon bara är sex år gammal. Toni berättar för sin mor i hopp om att hon skulle få det att sluta men mamman vill inte lyssna varpå pappan fortsätter att fögripa sig på Toni gång på gång i flera år därefter. När Toni är fjorton år så blir hon gravid och pappan till barnet är hennes egen far. Den mörka familjehemligheten kommer ut och hennes far sätts i fängelse, samtidigt som en svår abort nästan tar hennes liv. Toni som skuldbeläggs av den större delen av samhället blir då utstött och förskuten av både familj, vänner och skola och alldeles ensam försöker hon desperat bygga upp ett värdigt liv.

Min kommentar:
Även den här historien handlar om en flickas förfärliga barndom och man kan verkligen förnimma hatet i boken som hennes far kände för henne samt desperationen som Toni  känner. Man känner även sig frustrerad över Toni's mors val som är helt ofattbara, hur kan man försumma sin egna och enda dotter på kärlek och uppmärksamhet? Boken får fyra stjärnor eftersom den är så mörk att man känner sig hjälplös och deprimerad efter att man läst denne, men överlag är den bra.





Sammanfattning:
Båda historierna är gripande och hjärtskärande, men "Vår lilla hemlighet" är en aning mörkare och dystrare än "Skadad" Kanske beror det på att Jodie ändå hade människor på sin sida som ville hjälpa henne, men Toni som blir förskuten och utstött av precis alla runt omkring henne blir alldeles ensam med sin sorg. Man skämms för att vara människa när man ser hur vuxna människor har behandlat sina egna barn att mätta sin egen egoism. Jag rekomenderar inga känsliga läsare att läsa dessa böcker, men är ni som jag och inte kan låta bli så tror jag att ni föredrar "Skadad" framför "Vår lilla hemlighet" men båda är värd att läsas!

Ikväll var mina ögon alldeles röda och mina kinder var alldeles våta. Jag såg nämligen "Human Trafficking" tillsammans med min sambo. Filmen var som titeln redan skriker ut, riktigt hemsk! Men jag tycker att det är en viktig film med ett bra budskap, som fler borde se trots många groteska och obehagliga scener i filmen.

"Med charm och smicker så lurar dem kvinnor i Ryssland med en vision om ett bättre liv i USA.  Men inte nog med det så får vi också följa en utav flera 16åriga flickor som blir lovad modelljobb i USA, en 15årig flicka som kidnappats på en resa med sina föräldrar i Filippinerna samt en 11årig flicka säljs utav sina egna föräldrar till rå människohandel. Karpovich är en mäktig och rik affärsman och han livnär sig på Human Trafficking i Östeuropa, hans "nätverk" är stort och sprider sig snabbt. Kate Morozov är en agent som efter tredje fallet av en ung ryska som hittats efter att hon tagit sitt liv får upp ögonen för vad som kan ligga bakom, nämligen Human Trafficking. Kate är snabb och skärpt och får snabbt upp spåret på nätverket, och hon kommer göra allt för att sätta dit dem även om hon försätter sig själv i fara"

Filmen var realistisk och smärtsam. Skådespelarna var duktiga och man känner verkligen empati med människorna, framförallt barnen som utsätts för den ena förnedringen efter den andra som gör att dem flesta faktiskt tar sitt eget liv tillslut. Men man blir riktigt skrämd utav nätverkets grymma behandling utav offren och deras totala brist på mänsklig, empatisk förmåga. Det är en väldigt känslomässig och stark film, men den är absolut värd att se eftersom den är så viktig. Alltså blir det fem stjärnor av fem möjliga!

Under min semester i Kiruna så läste jag en riktigt bra bok som jag köpte på ICA här i Timrå. Den föll mig rätt i smaken, dels för att jag själv kunde känna en viss samhörighet med bokens huvudperson "Tessan" eftersom jag känner gen mig i hennes historia och dels för att den var lättläst. Här kommer recensionen:

"14år till Salu ären självbiografi som handlar om Tessan är som vilken vanlig 14årig tjej som helst fram till en dag då hon blir våldtagen av en jämn gammal kille när hon är påväg hem från stallet. Hon anmäler inte våldtäckten och hon berättar inte för någon om den, istället hittar hon ett sätt att handskas med skammen efter våldtäckten. Hon börjar att träffa män på internet och använda sex som ett självskadebeteende och trots att hon egntligen inte vill så är begäret stort att träffa dem. Medans Tessan "kopplar bort" så utsätter vissa av männen Tessan för mycket hemska saker som t.ex. trasiga glasflaskor i underlivet, misshandel och hot för att få sin vilja igenom. Är det här verkligen det enda Tessan duger till? Det är iallafall det Tessan tror! Våldtäckten har ärrat henns själ och hon är ju redan "förstörd" så inget spelar längre någon roll"
Det är en riktigt, riktigt bra bok som säkert många kan känna igen sig i. Själv kände jag igen mig i Tessans olika självskadebeteende och även hennes syn på sig själv efter våldtäckten. Den påminner mig mycket om den bok som jag hoppas på att få skriva i framtiden tillsammans med en författare. Jag vill också kunna sätta ord på mitt mörka förflutna och sedan lägga upp den på hyllan, kan man också sedan hjälpa någon som mår dåligt så är det bara ett plus. Boken får helt klart fem stjärnor av fem möjliga, läs den!

Igår var jag och min syster Liza på bio och såg "I skuggan av värmen" som är en självbiografi och handlar om Eva som lever ett dubbelliv som håller på att kollidera med varann. Eva arbetar som väktare, ett arbete hon trivs bra med MEN Eva har en hemlighet, hon är heroinist sedan hon var 14år. Eva VILL lägga av med drogerna men tycks alltid hitta undanflykter till att fortsätta, bara en gång till.. sedan, sedan ska jag sluta. Plötsligt träffar Eva en kille, en polisman, Erik heter han och dem blir förälskade, men det blir svårt för henne att försöka hålla sitt missbruk hemligt för honom. Vägen mellan hennes dubbelliv korsas här och där, och tillslut kommer sanningen fram och Eva blir upptäckt. Kommer Erik att stanna ändå, eller kommer hennes liv rasa ytterligare? Filmen är riktigt bra gjord och Malin Crépin som spelar Eva gör ett fantastiskt jobb med att spela missbrukare. Hela filmen får ett djup och man kan nästan själv känna frustrationen av att sitta helt handlingsförlamad och bara se en "oskyldig" människa sakta försvinna. Man blir frustrerad av att samhället som orsakat henne smärta kan stänga henne ute i skuggan och dömma henne, glömma henne som om hon inget var värt. Det fanns ingen som undrade VARFÖR hon började ta droger, eller kanske var det ingen som brydde sig? Filmen ger en sann, trovärdig och empatisk inblick i det man inget vet om och kanske till och med är rädd för. Filmen är helt klart värt en hel femma och mer därtill!

Jag läser inte mycket böcker, eftersom jag har svårt att "fastna" för dem. Jag kan sitta och läsa och läsa och läsa och sedan "flyger" tankarna iväg på annat så jag får börja om, helt omöjligt. Jag har försökt att läsa "Da vinci koden" och "Atlantis" eftersom det är ämnen som jag BORDE fastna för, eftersom dem intresserar mig. Men någonstans så "tappar" jag bort mig och jag får börja om, och börja om, och börja om igen. MEN en bok har jag läst utan problem, ibland läser jag hela på en dag, ibland så tar det lite längre tid men jag behöver ALDRIG läsa om en enda rad eftersom jag är så fokuserad på boken. Boken heter "Gåvan från stjärnorna" och är en ( verklighets baserad? ) roman om en kvinna som heter Marie som har svåra mardrömmar som slutar med att hon ligger i en sorts koma på morgonen. Problemen blir så svåra att hon beslutar sig för att ta kontakt med en hypnotisör, som förövrigt är den andra "huvud personen" i boken. Tillsammans så gräver dem i Maries förflutna och tidigare liv och dem upptäcker mycket tillsammans. Bland annat reinkarnation, Atlantis, kristaller, andra dimensioner, utomjordingar och kampen mellan onda och goda makter. Det är en ganska häftig bok där det händer mycket och i början står det att den bygger på verkliga händelser som bör läsas som en roman för den som inte "tror" på allt som skrivs, men jag tror och jag har analyserat och byggt mycket av min tro på vad som skrivs i boken. Är det egetligen så omöjligt att det finns"utomjordlingar", rymden är ju oändligt stort och vi har väl inte ens upptäckt hälften av vad som finns. Att själen återuppstår har jag länge funderat på och beslutat mig för att det måste vara så, varför inte egentigen? Sedan finns det andra mycket spännande saker som tas upp i boken t.ex. Atlantis och kommunikation mellan jordens smartaste djur delfinen och människan. Äh, jag är iallafall fashinerad av boken och jag kan läsa om den miljontals gånger om så jag rekomenderar den starkt för dem som är lika intresserad av det ockulta, och gillar att analysera som jag. Såhär ser min favorit bok ut iallafall:

Ikväll så har man varit på bio och fått trä smak i arslet ( det är därför jag helst inte går på bio ) Jag gick med lilla lillasyster Liza och min sambo Jyrki och vi såg den där nya komedin med Jim carrey, nämligen "Yes man" och fyyy faaaaaan vad den var BRA! Jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket åt någon film någon gång! Men jag är ju inte så mycket för komedier egentligen, jag gillar ju mest skräck, rysare och thrillers jag. Men hur som helst så handlar filmen om Carl Allen som jobbar på en bank, och han säger alltid nej till allt och han vill aldrig göra något med någon vilket leder till att han har ett ganska tråkigt och patetiskt liv. Men en dag då han träffar på en gammal bekant som berättar om en kurs då man lär sig att säga ja till allt istället för nej och Carl beslutar sig för att gå dit och se vad det handlar om. Efter kursen börjar allt att rulla på och han får utmaningar efter utmaningar och han tror att det blir negativa koncekvenser av att säga nej så han säger ja till allt, vilket ger ett possitivt resultat och han blir som beroende att säga ja och på såsätt så får han  vara med om många nya och roliga upplevelser. Jag som trodde att man hade sett allt med Jim Carrey, men han var helt underbar i filmen och han gav mig och dem flesta andra i salongen MÅNGA goda skratt under filmens gång. Det skulle vara kriminellt att inte ge den här filmen fem stjärnor av fem möjliga. En väldigt rolig film, med ett bra budskap som inte bör glömmas bort. Jag rekomenderar er att se den!

Donnie är en deprimerad, bekymrad och ganska udda 16 årig kille med många problem bakom sig. Donnie går i High School och han bor hemma med sin mamma och pappa och två systrar. En natt hör Donnie en röst kalla på honom när han ligger och sover och följer efter rösten i någon slags trans, ut till en golfbana där han träffar Frank för första gången. Plötsligt brakar en stor flygplansmotorner i huset och träffar Donnies säng som blir totaltförstörd, hade han legat kvar hade han varit död! Frank berättar för Donnie att det är 28 dagar, 6 timmar, 42 minuter och 12 sekunder kvar innan jorden går under och Donnie tror att Frank vill att Donnie skall göra något för honom.. men vad och varför?! Filmen är en psykologisk thriller från 2001som man kan analysera sönder i bitar. Filmen kan vara svår att "knyta ihop" på slutet men den är lätt att följa, men man kan behöva se om ett par gånger för att förstå budskapet och sammanhanget i den. Men det är ju det som gör det hela ännu mer spännande enligt mig själv - och jag ger självklart filmen 5 stjärnor av 5 möjliga! Den här filmen är ett måste om man gillar skäck, thrillers, psykologi och det ockulta, som jag!

En serie som jag följer mer än gärna är Desperate Housewifes, den ÄR ju så bra! Just nu är jag inne på avsnitt 1o i säsong 5 - så jag ligger inte så mycket före tv ändå, men mycket har hunnit hänt! För er som följer serien på tv kan ju sluta läsa nu, eller är du som jag och måste veta vad som kommer hända ( helst igår ) så kan du fortsätta läsa för jag kommer att avslöja lite av vad som väntar. Carlos har ju fått tillbaka lite grann av synen och börjar se siluetter och ljus, tillslut kan han se helt igen. Han lägger märke till hur jobbigt Gaby har haft det med att fått ihop pengar till räkningar, dvs. har hon sålt dyra ägodelar från deras hem. Bland annat Carlos signerade baseboll som han ärvt av sin far, som i sin tur ärvt den av sin far - trots att Carlos förbjudit henne att sälja den! Carlos blir såklart förbannad och ber henne köpa tillbaka basebollen, men när Gaby är ute på sitt "boll-uppdrag" lägger Carlos också märke till hennes tomma garderob och smyckeskrin ( hon älskade sina kläder, skor och smycken ) och förstår då hur mycket hon givit upp och att det verkligen har varit svårt att få ihop till pengarna, så han överraskar Gaby med att köpa en ny dyr klänning åt henne efter att han sålt basebollen som Gaby skaffat åt honom. Susan och Mike's Meynard önskar innerligt att mamma och pappa ska bli tillsammans igen, eftersom han tror att det är det Susan egentligen vill. Han ser Katherine som ett hot mot mamma så han är elak och besvärlig och Katherine tror att Susan baktalar henne till Meynard för att hon inte ska "stjäla" Mike ifrån dem. Så tillslut försöker Susan, genom att dem fyra umgås tillsammans visa Meynard att allt är lugnt mellan Katherine och Susan - vilket inte riktigt blir som hon tänkt, och han kastar ett bowling-klot på Katherines fot. Susan och Mike försöker att prata med Meynard men han vill inte lyssna, Susan berättar för Mike om vad hon egentligen önskar och vad Meynard kanske har snappat upp. Bree hittar ett fotografi på Orsons läkares skrivbord med läkaren och Andrew på. Hon lägger ihop ett och ett och vill bjuda över honom och Andrew på middag då hon också bjuder över gay paret från gatan. Dem känner genast igen Andrews pojkvän från en bög porrfilm och Bree blir orolig. Under samma middag, tidigare under kvällen meddelar Andrew och hans pojkvän att dem skall gifta sig och Bree vill "ceitra" dem på deras bröllop. Porter blir arresterad och Lynette och Tom har egentligen inga pengar till borgen eftersom Lynette gav dem till Porters älskarinna som muta att hon skulle hålla sig ifrån honom, utan Toms vetskap. Preston möter då upp Porters älskarinnas-man som tror sig prata med Porter och hotar honom. Porter ber sin tvillingbror Preston ställa upp i den kommande rättegången, istället för honom ( identitets byte ) men Lynette och Tom ser förstås på en gång vem som är vem, men då är det redan försent. Rättegången har börjat och Porter har stuckit! Det var nog allt jag hade att komma med och ville dela med mig av i "Desperate Housewifes" -andan. Håll till godo, i know i will!

En svensk miniserie i tolv delar från 2003, som jag anser är liten av en blandning av de amerikanska serien "The 4400" och den amerikanska boken som blev filmen "Da Vinci Koden" Kända svenska namn och ansikten i filmen är bland annat Lia Boysen, Amy Diamond, Kjell Bergqvist, Omid Khansari, Sven-Åke Gustavsson, Lotta Karlge, Niklas Hjulström och Eva Röse. Filmen handlar om profetsior (ungefär som Nostradamus profetsior, fast mer detaljerade) ödet, häxor, kampen mellan gott och ont och en stor grupp människor runtom i Sverige över en natt helt plötsligt får övernaturliga krafter och man får följa vissa av dem. Dem övernaturiga krafterna kan vara som exempel läsa tankar, byta skepnad, se in i framtiden, förflytta föremål med tankens kraft, tvinga människor att göra saker - trots deras vilja, bli osynlig, kunna förflytta sig genom en portal - en dörr, hela andra människor mm. När dessa människor först använde sin kraft för första gången (antingen till någon god- eller ond gärning) så väljer dem därmed sida och när alla dessa människor valt sida så skall dem goda och onda strida - men allt blir inte som man trott! Jag tyckte att det var en bra handling, och serien var ganska bra men det var drygt att se många avsnitt efter varandra, trots att man är nyfiken. Jag får ju skylla mig själv som inte kan vänta! Men som en miniserie den ändå är så ger jag den 3,5 / 5 eftersom handlingen är bra och spännande och även lite oväntad - Me like!

Har precis sett klart på filmen, säg att du älskar mig! Jag älskar svenskt drama med en gripande berättelse, speciellt om det handlar om jordnära historier som faktiskt kan ske i verkligheten. I filmen så blir en ung tjej - Fatou, våldtagen av två killar som också är hennes bekanta. Dem våldtar henne, misshandlar henne och samtidigt så nervärderar dem henne rejält med ord och med handlingar. Hennes bästa kompis Kim hittar henne precis efter övergreppet och Fatou är chockad, hon tycker att hon har sig själv att skylla och vägrar gå till polisen eller berätta för någon om vad som hänt. Tillslut kommer saker fram och Fatou blir psykad av resten av skolan, dem kallar henne slampa och alla tycker hon har sig själv att skylla. Även Fatous relation hemma men hennes mamma blir allt mer ansträngd och Fatou tar avstånd från alla som vill henne väl. Jag kan inte F Ö R S T Å hur dessa människor tycker att hon har sig själv att skylla och sedan bli förvånad när hon inte vill gå till polisen och anmäla händelsen! Det är väl inte så djävla konstigt att när människor påstår att man ljuger, att man tillslut tror på dem? eller tror att ingen kommer tro på en! Det värsta är att dessa människor finns det gott om i världen, ända tills en sån här händelse inträffar dem själv! Människan är så djävla egoistisk, tänker bara på sig själv! Men tillslut..

För er som inte har sett filmen, så kan jag djupt rekommendera den! Får den inte dig att inse saker, felet på samhällets syn på hela situationen och skulden i vad grabbarna har orsakat henne så tycker jag ärligt talat synd om dig! Du kan lika gärna vara nästa offer, hur hade du agerat om du var i samma situation som Fatou? Du behöver inte just bli våldtagen på ett sadistiskt sätt, det kan vara att du blir rånad, mobbad, misshandlad.. you name it! Är samhället alltid på offrets sida? Vems parti skulle du tagit egentligen?

Såg "Shutter" den amerikanska versionen nyss, sååå sämst. Den japanska är så mycket bättre. I den amerikanska tar dem bort vissa bra effekter och faktum är att det näsan blir lite löjligt när dom ens försöker få till dom där läskiga scenerna. Hittills har jag sett Shutter, The Eye, The Ring och the Grudge på både amerikanska och japanska, japanska först föstås. Hittills tycker jag två av dem har varit okej på amerikanska men hyffsat mycket bättre på japanska ( the ring och the grudge ) men dom som sög rejält på amerikanska och ägde på japaska var shutter och the eye. Japanerna kan sina grejjer dom =) Nu återstår att se om man kan somna inatt eller om man ligger rastlös i väntan på att nån med vitt ansikte, vitt linne och svart långt hår som hänger framför ansiktet kommer och skrämmer en med konstiga läten när man öppnar ögonen. Varför ska jag se dessa filmer hela tiden?!

Det har var idé torka och dåligt gjorda B-filmer under en lång tid nu, men äntligen har jag något att rekomendera för er som älskar skräck som jag, nämligen Lordi's film "Dark Floors"

"Sarah är en autistiska liten flicka vars far är orolig för hennes hälsa. Pappan anser att avlägsna henne från sjukhuset med våld är det enda alternativet. En hiss incidet hindrar en smidig flykt och lämnar dem fångade med andra människor från sjukhuset. Men incidenten är bara början av en nedstigning till mardröm, och när dörrarna öppnas står sjukhuset mystiskt öde. Lemlästade kroppar hittas och varelser från en mörk värld starta ett skrämmande angrepp. Det blir snabbt tydligt att överlevnaden för gruppen får vila enbart på den lilla flickan"

Oj, oj, oj säger jag bara. Det är helt otroligt att en film från Finland kan bli såhär bra, effekterna är påkostade och seriösa, manuset är genomtänkt med en snygg koppling till själva gruppen. Se och bedöm själv, men kom ihåg - Smaken är som baken, delad.