Baileyz

Ända sedan jag var liten har jag oroat mig för jordens och/eller mänsklighetens undergång, varför vet jag inte? Kanske är det så att vi ständigt under vår uppväxt blivit informerade om den kommande domedagen i dokumentärprogram och i filmer att vi ständigt oroar oss för att just den här dagen skall vara den sista. Det finns ju faktiskt ingen garanti på att vi kommer leva visst många år, dinosaurierna dog ju ut och enligt forskare har liknande utplåningar även skett tidigare på jorden. Så vem säger att det inte lika gärna kan ske imorgon, 2012 eller mycket, mycket längre fram? Men när vi proppas med så mycket information om händelser som aldrig tycks infalla ger det istället en negativ effekt och tillslut så tror man inte på det som sägs. Har ni hört talas om "Vargen kommer" ?

Det var en liten pojke som arbetade som fårahede i en liten by. Hans uppgift var att hålla utkik efter vargen då fåren var på grönbete i en dal intill byn. När pojken såg en varg skulle han skrika till männen i byn att "Vargen kom" så skulle dem hjälpa honom. När dagarna blev långa så blev pojken uttråkad och vid ett par tillfällen ropade  han "vargen kom" till männen i byn i ren tristess, och vid varje tillfälle kom männen springandes för att sedan upptäcka pojkens lögn. Männen i byn slutade tro hans rop om vargen och det var då vargen verkligen dök upp och slukade alla får inklusive pojken. Sensmoralen är att man inte skall ljuga för att man kanske inte blir trodd vid ett senare tillfälle då man för en gångs skull talar sanning!

Det skapar såklart en bunt skeptiker som kritiserar alla teorier som existerar och som hävdar att vi är utom all fara, även trots fakta och bevis på hur teoriern kan uppfyllas. Sanningen måste ligga någonstans mittemellan. Men hur som helst så lever vi nu, idag, och vi skall vara glada att vi fick tillbringa en del av våra liv på jorden - vad som än händer efteråt. Så gör det ni drömmer om, lev era drömliv, sträva efter era dröm mål. Se till att må bra i era egna liv för ni är huvudpersonen i dem. Vad som än händer med mänskligheten, så lever man i vilket fall bara en gång, och det här är din enda chans - ta tillvara på den!

Idag fick jag mitt efterlängtade slutbetyg. Detta har jag kämpat med till och från i 10år nu - och idag kom det ÄNTLIGEN med posten. Kan ni förstå min lycka? För er som är nyfikna på mitt slutbetyg, vad jag har läst och vilka betyg jag har fått så kan ni se det här *stolt* Men kom ihåg att om jag INTE hade sökt samtalsterapi så hade inte mina betyg sett ut som dem gör idag, men tack vare att jag gick och sökte hjälp så kunde jag gå vidare i livet. Så om ni känner att ni behöver hjälp, stöd eller utvecklas - vänta inte, sök hjälp! Psykologer och kuratorer finns där för att hjälpa er att hjälpa er själva, det är jag ett levande bevis för!

Jag har en relativt liten släkt. Dels beror det på att vi faktiskt är få, men också för att jag inte har någon som helst kontakt med min pappas sida av släkten. På senare tid har jag känt att släkten betyder väldigt mycket för mig men när vi flyttade till Sundsvall för 10år sedan så tappade vi nästan all kontakt med vår släkt.

Eftersom vi brukar vela träffa släkten så försöker vi åka upp till Kiruna ungefär 1 gång / år där min mormor och morbror med familj bor. Ibland besöker vi även vår släkt i Luleå där min andra morbror och moster med familj bor, men på senare tid har det kännts mer och mer avlägset. På 10år har min moster med familj besökt oss ungefär 2 ggr, morbror med familj 2 ggr och mormor 2 ggr medans vi har varit upp där ungefär 9 ggr sedan vi flyttade ner. Dessutom så har både moster med familj och morbror med familj valt att avstå att sova hos mamma trots att dem har ett jättestort hus med plats för alla. Jag förstår att avståndet har en viss betydelse, men vi åker ju också upp till Kiruna/Luleå för att träffa dem. Jag har struntat i utlandsresor och prioriterat att träffa släkten varje vinter och Jyrkis släkt varje sommar, men man får aldrig någonting tillbaka. Det känns som dem skiter i oss, som om ingen bryr sig om oss bara för att vi flyttade ner. Det är säkert bara missförstånd och kommunikationsfel, men det är iallafall så jag känner det!

Snart är det dags för vår avresa mot Kiruna. Jag, Jyrki och Yvonne skall åka upp den 2'a Januari och kommer tillbaka den 9'e Januari tillsammans med min lillasyster Liza som åkte upp till sin pappa med tåg i natt. Då skall vi strosa runt i lilla Kiruna, gå på det kända Ishotellet, gå i den kända gruvan, förhoppningsvis åka skoter och såklart hälsa på min underbara släkt! Jag saknar verkligen Kiruna, magins stad! Påvägen upp eller ner tänkte vi kanske hälsa på min kära kusin Emelie i Boden om hon är tillgänglig, vi har inte setts på över 10år. Jag funderade även på att hälsa på min moster med familj i Luleå, men jag vet inte om jag är redo att träffa dem just nu. Jag känner mig både lite skör, sårad och sviken så det bästa kanske är att låta det vara tills vi har pratat ut på telefon eller så. Hur som helst kommer resan bli jätte rolig och jag ser verkligen fram emot att få träffa min yngsta kusin Tilda, där vi skall bo. Jag har köpt några julklappar till henne som hon skall få utav oss när vi kommer upp. Det är en personlig sagobok som handlar om henne och hennes två vänner, samt en CD skiva där dem sjunger om henne från Sagolandet. Jag tänkte även köpa någon liten nalle eller så som hon kan få leka med! Jag kan inte låta bli att skämma bort dessa små liv, mest med tanke på att man själv aldrig kanske kommer kunna få barn.

Jag vet att jag har sagt det personligen många gånger, men jag måste bara nämna det i bloggen också. Nu under både min och Jyrkis födelsedag har vi fått blommor från nära och kära, vilket förstås uppskattas. Men det tråkiga är att vi får njuta av blommorna ungefär lika länge som våra gäster är på besök, därefter massakeras dem utav våra tre blomätande katter! Därför brukar jag alltid få slänga blommorna efter dagens slut och det är inte så roligt att få en gåva som man vet man kommer få slänga så fort gästerna går! Jag har försökt att hålla blommorna vid liv många gånger. Men det innebär att jag skall bära med mig dem vart jag än går i lägenheten, vilket inte alltid är lätt att komma ihåg och så fort mina katter ser blommorna så är dem på dem. När jag sedan lämnar lägenheten skall jag ställa in dem på toaletten eller i sovrummet och då måste man jaga bort alla katter så ingen håller sig gömd någonstans vilket jag har inte tid eller ork till. Så när ni överväger en gåva till oss, köp hellre presentkort än blommor. Tack!

Jag har varit lite sjuk och stressad den senaste tiden, så jag har tyvärr kommit av mig ifrån min lista. Men jag återupptar den så snart som möjligt efter jul/nyår igen. Hoppas ni får en bra jul allihopa!

Har kikat på en svensk serie på svt via webben som heter "Våra vänners liv" Dem berörde många känsliga bitar i mitt liv under dem tio avsnitten som gick som har fått mig att tänka en del. Frånvarande pappor, familjedrömmar, trygghet, karriär. Jag känner mig så ensam!

Mycket händer just nu runtomkring mig samtidigt som jag inte känner mig helt frisk vilket gör mig extra känslig. Brorsan är deppig eftersom det inte går så bra i skolan, han har kuggat ett flertal tentor i sin utbildning och börjar uppleva en längre nerstämdhet. Han berättade själv om det i Tisdags för mig då han hälsade på för att fira Jyrki och han stämmer bra in på en början till depression. Hans problem är våra problem!

Inte nog med det så var min yngsta lillasyster på sitt första besök på BUP idag. Psykologen ringde mig efter deras samtal och berättade hur det hade gått, det är tydligen rutin att kontakta alla närstående. Jag vet själv att hon inte mår bra, men ibland är det skönt att låtsas emellanåt för att orka med. Jag vet ju hur viktigt det är att vi tar itu med det nu och det är därför jag har tjatat mig till att hon skall ha kuratorkontakt en längre tid, nu är äntligen cirkusen igång och härifrån kan det bara bli bättre för henne, men det kommer ta tid och enorm energi.

Manson, min ena han katt, går bara ner mer och mer i vikt. Han är lika lätt som en fjäder och man känner tydligt hans knotiga skelett under pälsen, han är bara hud och ben numera. Han kräks efter maten och vi ger han pepcid för att lugna magen, det blir lite bättre - men inte tillräckligt! Vi ger han mjukmat, godis, grädde och försöker locka med det mesta - men han äter knappt något. Det lilla han äter kräks han upp och ingen vet vad det är för fel. Det dröjer nog inte länge innan han är en ängel och jag är så otroligt ledsen över det. Jag älskar djur och jag vill inte förlora varken honom eller någon annan utav mina katter.

Jag är ju f.o.m. Fredag den 17'e December också arbetslös vilket betyder en del dryga uppgifter nu en stund framöver. Papper skall fyllas i så man blir berättigad någon ekonomi överhuvudtaget, a-kassa alltså. Arbeten skall sökas trots att jag närstan är helt hundra på att jag aldrig någonsin kommer få ett riktigt jobb innan jag är högskoleutbildad. Jag vill inte gå tillbaka som kommunens jävla springvikarie inom förskola, det känns förjävligt att bli behandlad som någon jävla docka som kastas mellan förskolor och avdelningar där man alltid gör sitt absolut bästa utan att få beröm eller ens bli erbjuden ett längre vikariat.

Vågen står fortfarande på samma tvåsiffriga tal som det gjort sedan en bra tid tillbaka och påminner mig ständigt om mörkare tider. Folk pratar med mig om att gå ner i vikt, men hade det vart så jävla enkelt så hade jag varit smal nu! Det här är ju inte jag, JAG är inte överviktig, JAG är smal - innuti! Kan ni förstå hur det känns? Ta på er en sumo dräkt så kommer ni förstå vad jag menar!

Förutom det så är vi fortfarande barnlösa, men för att bli med barn måste man iochför sig ha sexuellt umgänge vilket vi inte har engagerat oss i alltför mycket den senaste tiden. Vi är ju självklart kära och Jyrki är nästan den enda som kan få mig att må bra. Är jag ledsen så älskar jag att han håller om mig eller stryker mig på ryggen - då känns allt mycket bättre, mycket lättare! Jag vet inte varför det har blivit såhär, det har bara fallit bort. Kanske har jag "gett upp" hoppet inombords, eller så har jag bara försökt att "glömma" det så jag inte blir så stressad av att ständigt se ett minustecken på testen.

Allt som allt, jag mår riktigt jävla skitdåligt just nu! Jag hoppas ni mår betydligt bättre.

En perfekt helg för mig innebär att få åka hem till mamma och träffa mina syskon, spela spel, fika, diskutera mm. Men även att få sitta i soffan och mysa med Jyrki till en bra film!

För några år sedan skulle jag ångra mycket. Men allt som jag varit med om har ändå gjort den jag är idag. Självklart ångrar jag att jag skadat människor psykiskt i min omgivning påvägen dit, men åandra sidan förstod jag inte bättre själv då heller. Därför är det viktigt att man stanna upp då och då för att analysera sig själv och drar lärdom av sitt förflutna, för ingen kan gå igenom livet perfekt och totalt felfri/fläckfri. Jag tänkte avsluta med ett par tänkvärda och passande ord som jag funnit på internet och sparat.

Idag skall jag berätta om mina bästa vänner!

Jyrki:
Självklart kan man inte ha ett riktigt tryggt och bra förhållande om man inte är bästa vänner också. Vi gör allt tillsammans! Vi delar samma smak i det mesta, men skiljer oss i vissa fall där vi istället kompletterar varandra.

Yvonne:
Man kan inte önska sig en bättre vän än henne. Hon lyssnar verkligen på det man säger och tar hänsyn till varje människa. Hon dömer ingen på förhand och är ärlig, men samtidigt ödmjuk!

Robban:
Världens bästa killkompis någonsin. Han är den enda kill kompisen som jag har haft som aldrig har valt att utnyttja mig och han är en riktigt bra lyssnare.

Idag har vi ÄNTLIGEN pyntat granen och tagit fram en ljustake och tre stjärnor, jag tror det får räcka för iår! Efter det så gjorde jag en cheesecake/philadelphiatårta/glasstårta inför morgondagens fika besök. Skall dock baka mera imorgon för jag hinner inte ikväll, vi skall nämligen, för en gångs skull, på fest hos Yvonne. Vi brukar nästan aldrig festa och därför skall det bli extra roligt ikväll! Jag hoppas att det kommer mycket "kändisar" dit, vi har iallafall bjudit med oss Kari & Linda och bara det är ju extra trevligt.

Idag skall jag berätta om min första och enda kärlek, Jyrki. Jyrki är ett finskt namn för Jyrkis mamma och pappa är från Finland, där dem också har sommarstuga, men dem är bosatta här i Sundsvall där Jyrki är även född. Jyrki har en äldre bror, Kari som han ser upp till mycket! I Tisdags så fyllde Jyrki 34år då jag även skrev om min första kärlek och hur vi träffades, läs här! Vi har idag varit tillsammans i 10år och 6 månader idag och vi har bott i 3 olika lägenheter under den tiden. Vi har inga barn, men tre katter och Jyrki vill även ha hundar när vi flyttar till större. Jyrki Jobbar på Permobil i Timrå sedan han gick ut EL programmet på gymnasiet. Hans fritids intressen är att spela PS3 spel och musik. Förut så var han även DJ på en lokal pub, men han slutade sedan eftersom han ville DJ'a på något annat ställe där han fick bättre betalt. Jyrki har även en dröm att få göra egen musik och så fort som vi flyttar till hus vill han bygga en musikstudio, vilket är helt okej för mig! Hemma tar Jyrki hand om maten och han är riktigt duktig på att göra mat måste jag säga!

Äntligen har jag fått reda på alla betygen från den här terminen och nu skall jag bara begära ett slutbetyg från skolan så kan jag äntligen njuta av mitt liv som student!

1. Människan : Socialt & Kulturellt - MVG
2. Psykologi A - MVG
3. Information & Layout B - MVG
4. Svenska A - VG
5. Matematik B - G

Kan ni FATTA att jag har KLARAT Matten eller? Tjohoooo!

Dag tre är här och nu skall jag äntligen få berätta om mina småsyskon. Jag är storesyster till tre yngre syskon. Jag, Ellinor och Joakim är helsyskon och Liza har en annan pappa än oss som hon fortfarande har kontakt med tillskillnad från oss andra. Ellinor och Joakim är utflygna från boet, medans Liza movilligt bor kvar hos mamma tills hon har gått ut gymnasiet till sommaren. Sedan får vi se vart hon hamnar, i Kiruna, här i Sundsvall eller någon helt annan stans - kanske utomlands!

Ellinor är 23år och förtidspensionerad eftersom hon har en diagnos, som de flesta vet om. Hon är ensamstående men bor med sina två katter, Lillis och Racer banan, hemma i sin jättefina 2'a här i Timrå. Hon bor faktiskt nästan granne med mig dessutom, men trots det så är både jag och hon jättedåliga på att hälsa på varandra, men jag är överlag så mot alla, jag ska försöka att bättra mig nu! Jag är så himla stolt över Ellinors och hennes kreativa förmåga eftersom hon är, trots att hon ibland inte vill se det själv, jätteduktig på allt som har med design att göra. Hon gör ju både webbsidor och vanliga ritade/målade bilder riktigt proffsigt och jag skulle gärna vela visa er, men jag vet inte om jag får göra det ännu. Jag skall fråga henne och jag återkommer med det isåfall!

Joakim är 21 år och studerande vid någon El utbildning och bosatt i Härnösand. Han bor helt ensam, utan djur och flickvän i en större 1'a som ligger ungefär 30 min från oss. Han är jätteduktig och väl förberedd på att bo i egen lägenhet faktiskt, för hemma hos mamma hjälpte han till med allt från att tvätta, städa, diska till att hålla huset varmt osv. Jag blev faktiskt en aning överraskad när han hade bakat fikabröd inför mammas senaste besök, men mest stolt! Jag vet inte många killar som har ett sånt fint "första boende" och klarar av att göra så mycket som han kan precis då dem flyttat ut. De flesta nyutflygna killar brukar ju bo som en student, utan möbler, och leva på studentmat, burkar och nudlar - men inte han. Han lagar matlådor på riktig mat, bakar, städar, diskar och tvättar tvätten själv!

Liza är 17år och vi har den bästa kontakten av alla mina syskon. Hon pluggar på gymnasiet, Teknik. Hon tar studenten nu i sommar och då ska vi fira med en kryssning tänkte vi. Jag är stolt över alla mina syskon, men mest stolt över Liza eftersom hon är så himla smart och duktig i skolan. Tyvärr mår hon inte särkilt bra just nu vilket också visar sig på betygen, men jag hoppas att hon orkar att ta sig igenom den här sista terminen trots allt. Hon bor ju hemma hos mamma men ibland, på lov, så åker hon och hälsar på sin pappa i Kiruna där hon trivs mycket. Vad jag vet är hon singel, men hon är så himla hemlighetsfull så man vet inte hur det egentligen ligger till, men det kommer väl fram förr eller senare.

Jag är grymt stolt över alla mina syskon och jag älskar dem så himla mycket! Utan dem skulle inte jag vela leva. Men tyvärr har jag ingen bild på dem på just den här datorn som jag sitter vid nu, så jag återkommer även med det lite senare.

Idag fick jag min efterlängtade utvärdering i Svenska A och jag är klart godkänd i kursen, eller närmare bestämt VG!!! Jag blev sååå himla glad eftersom jag verkligen har KÄMPAT med Svenskan den här terminen. Ärligt talat så var svenskan det värsta ämne den här gången eftersom det har varit så himla mycket uppgifter som skall göras hemma och lämnas in SAMT uppgifter som MÅSTE göras i skolan. Det har knappt funnits tid för varken reflektion eller andrum. Dessutom så har det varit en del svåra teman, som Identitet bl.a. Men nu är jag äntligen klar med kursen trots att jag kom efter rejält i början av terminen.  Det enda som jag skall bära med mig  och tänka på i fortsättningen, enligt henne, var att skilja på "De" och "Dem" och att sluta använda ordet "utav" istället för "av" annars så sa hon att det var riktigt roligt att ha mig som elev eftersom jag var så duktig på att skriva *stolt* Så, jag tror bestämt att jag ska ta och börja med min självbiografi snart!

Imorgon är det Torsdag och sista skoldagen den här terminen, och även den sista skoldagen på komvux överhuvudtaget. Nu har jag mitt slutbetyg äntligen så nu väntas bara högskola, kurser och utbildningar för mig =) Då får jag veta hur många fel jag hade på Nationella provet i Matematik B och jag har inte höga förhoppningar på att det gick så bra alls, jag skall vara glad om jag får två rätt ens! Jaja, eftersom det är sista lektionen imorgon så kan jag inte annat än att komplettera upp med uppgifter under lektionstiden och sedan är jag klar även där. Hur som helst så skall jag vara glad att jag lyckats så bra med de andra proven från kapitlerna och att kursen överlag har fungerat över förväntan - och när det har fungerat så har det också varit riktigt roligt. Men det är skönt att få det gjort imorgon iallafall, sedan har jag faktiskt klarat av kursen och bara det är lycka.

Fjärde gången gillt blev det visst!

Min första kärlek! Det är ett starkt ord, kärlek. Vissa tror kärlek är sex, andra tror kärlek är uppmärksamhet, somliga tror kärlek är en riktigt bra vänskap och några tror kärlek är en förälskelse. Nu tror ni säkert att jag skall skriva om en barndomsförälskelse, eller liknande. Men jag blev inte kär på riktigt förän jag var mycket äldre och jag är fortfarande tillsammans med honom, Jyrki. Vi har varit tillsammans på vått och torrt i ungefär 10år nu! Vi fann varandra på en fest på Smacken, en utav mina första fyllor, den 23/6-2000. Han var full, jag var full.. så det var egentligen bara ett fylleragg från början, inte så himla romantiskt kanske men man kan ju vinkla det på olika sätt.

Hur som helst så följde jag med en kompis och hennes familj på en fest på Smacken i Timrå kommun på midsommar 2000. Det var egentligen ingen superrolig fest, men eftersom det var bland mina första fyllor så hade jag skitkul iallafall. Senare på kvällen kom min kompis bror och hans kompisar, däribland Jyrki. Minns inte riktigt hur det gick till men vi satt vid elden och sedan började vi strula. Vi umgicks hela kvällen och ingen kunde någonsin tro att det skulle hålla längre än kvällens slut och när det var dags att åka hem körde min kompis mamma hem Jyrki och sedan körde hon hem mig och min kompis hem till dem där jag skulle sova över.

Men jag och Jyrki hade bytt nummer i bussen och bestämde oss för att han skulle cykla och möta upp mig så jag kunde komma till honom och vara med honom hela natten. Jag trodde aldrig att han skulle göra det, med mitt självförtroende, men en liten stund efter att vi kom hem till min kompis så ringde han och sa att han var utanför. Jag gick ut och följde med honom hela vägen hem, från Timrå till Sörberge, ungefär 3,2km. Väl framme hade vi både nyktrat till och jag tyckte allt blev ytterst pinsamt men jag kunde inte gå tillbaka så jag följde med honom hem och sov över. Dagen efter sjutsade han mig tillbaka till min kompis och ingen hade märkt att jag varit borta på äventyr den natten.

Jag hade inte tänkt att inleda något förhållande. Jag hade precis blivit singel och därför undvek jag Jyrki från en början. Men min väninna tyckte det var roligt att jävlas så när jag hälsade på henne så sms'ade hon till Jyrki att jag var där - då kom han på en gång! Kan ni förstå vad jag kände mig kvävd? Hur som helst så gav jag tillslut med mig och gav honom en chans. Under den tiden så mådde jag inte heller så bra hemma och desto mer jag vantrivdes hemma desto mer fann jag en trygghet hos Jyrki, så tillslut flyttade jag halvt som halvt in hos honom och hans föräldrar. När han sedan skulle flytta till en egen lägenhet så flyttade vi ihop, officiellt!

Men, jag var inte kär - då! Jag hade fortfarande en massa hjärnspöken och hemska minnen som förföljde mig. Vilket resulterade i ett enormt festande och även att jag tillät mig själv bli utnyttjad vid flera tillfällen. Nu, när jag läst psykologi så förstår jag vad jag gick igenom. Men då kunde jag bara se på mig själv nykter och säga "varför" Jag förstod inte hur jag kunde vara en person nykter och en helt annan person när jag var full, vad var det för fel på mig? Men vi höll ut, igen, igen igen och igen.. Tillslut gjorde vi slut, och blev ihop igen. Vi kämpade verkligen, varför vet jag inte? Det hade varit lättast att bara bryta upp och gå vidare egentligen.

Men ju mer jag lyckades komma ifrån festandet, desto mer började jag analysera mig själv. Vem var jag egentligen? Hur kan man göra såhär mot någon man "älskar" och som "älskar" mig? Jag frågade mig själv vid flera tillfällen men fick aldrig något svar. Men på något sätt kom jag ur det, jag började bygga upp ett självförtroende och en självkänsla.. men det tog tid - många år. Men iochmed då förstod jag vad mycket jag och Jyrki har gått igenom och vad han har kämpat för min skull - för vår skull!

Vi har inte haft det lätt, men idag - 10år senare, så får vi äntligen den belöningen vi väntat på. Jag förstod att Jyrki verkligen älskade mig som stått ut med allt som jag gjort mot honom - och då, inte förän då, förstod jag att jag också var kär. Vem kan inte älska någon, som älskar mig så enormt mycket? Jag behöver ingen annan, ingen annan än han! Det sjuka är att alltihopa blev omvänt i vårat förhållande, idag går vi igenom den där nyförälskelsefasen istället förrän i början som de flesta andra gör. Han är perfekt, han är mitt allt. Jag älskar honom så mycket! Det är efter det jag förstod betydelsen av orden

Jag heter Mikaela, jag är 27år gammal och jag bor i Timrå tillsammans med min sambo Jyrki och våra tre katter. Vi har inga barn ännu, men väntar och hoppas att det inte skall dröja alltför länge innan det blir några. Jag är född i Gällivare och har sedan jag var nyfödd flyttat runt med mamma och pappa till Dalarna, Östersund och Kiruna tills jag fyllde ungefär 7år då, mamma äntligen skiljt sig ifrån pappa och tog med oss till Luleå där vi växte upp. Vi bodde där i ungefär tio år innan vi återigen flyttade till Sundsvall där mamma träffade kärleken. Då var jag såpass gammal att jag bara ett halvår eller år senare flyttade ut. Jag har två systrar och en bror, alla är småsyskon till mig. Jag har bra kontakt med mamma, men har inte träffat min pappa sedan jag var ungefär 7år. Jag tror det är bäst om det får fortsätta att vara så också eftersom jag med åren har kommit underfund med lite minnen.

Jag är f.o.m. Fredag 17/12-2010 arbetslös efter att ha studerat upp mina sista kvarvarande poäng för ett slutbetyg på Komvux i Sundsvall och efter det skall jag söka in på högskola, socionomlinjen under HT11 och framåt. Men om jag skall vara ärlig så vet jag inte om jag kommer komma in på högskola inom kort eftersom jag är väl medveten om att socionomlinjen är väldigt populär och att det är många överhuvudtaget som söker till högskola just nu. Jag tror inte jag har tillräckligt med tur eller poäng att få komma in så snart, men jag ger inte upp. Jag har lite andra backup planer ifall saker och ting inte faller på plats, dock kommer jag att förr eller senare att studera till socionom någon gång under min livstid eftersom jag brinner för att hjälpa barn som far illa, så som jag också gjort. Därför är min dröm, mitt mål att få arbeta på Barn & Ungdoms Psykiartin.

Ja, jag vet inte om det var något nytt för er eftersom jag ändå är såpass öppen på bloggen annars. Men det blev ungefär som en sammanfattning av mig för er som inte analyserar och drar slutsatser som jag gör. Men fråga gärna om ni undrar något, ingen fråga är för dum eller för personlig att svara på med tanke på att det är genom att jag har öppnat mig själv som har fått mig att må så här bra. Det är alltså bra att prata om saker, om allt som gör en glad och ledsen.

Det bästa med att ha en personligblogg, förutom att få skriva som jag tycker väldigt mycket om, är att ALLT handlar om mig i den bredd jag själv bestämmer =) Jag kan dela med mig av mina åsikter, mina tankar, mina drömmar, mina resonemang och hela mitt liv om jag så vill. Det låter kanske lite egocentrisk, men vadå? Vad är det för fel att bejaka sig själv egentligen? Jag som har haft så himla dåligt självförtroende vet att det är VIKTIGT att vara lite egoistisk ibland, men det får såklart ( som med allt annat också ) inte gå till överdrift. Man måste ju kunna älska andra lika mycket som man tillåter sig att älska sig själv! Men bara för det så ska man inte glömma bort att berätta för andra att man är bra också!

Från det ena till det andra så har jag varit dålig att blogga den senaste tiden pga allt skolarbete som har uppehållit mig. Bilder till inläggen har helt fått falla bort sedan en tid tillbaka, lite tråkigt men jag har som sagt inte hunnit med det heller. Jag hittade en lista på Cleo Zatch Blogg som jag tyckte var en smart idé för att komma igång med bloggandet igen. Man skall beskriva en ny punkt varje dag ifrån sitt eget pespektiv, så listan kommer bara handla om mig - igen! Men det blir säkert roligt, testa ni också. Listan ser ut såhär:

Dag 1 - Presentation av mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina syskon.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Min kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Mina bästa vänner.
Dag 8 – Detta ångrar jag.
Dag 9 – En perfekt helg för mig.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mitt arbete.
Dag 12 – Min första kyss.
Dag 13 – Den frisyr jag trivs bäst i.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Fula ovanor.
Dag 17 – Min favoritresa.
Dag 18 – Mitt favoritminne.
Dag 19 – Något/någon jag saknar.
Dag 20 – Den här dagen för precis ett år sedan.
Dag 21 – Min önskelista.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Något jag önskar att jag gjorde mer.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – Min skoltid.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Mina favoritskor.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Mina drömmar för framtiden.

Jag tänkte börja imorgon, precis som Cleo Zatch, så spana även in hennes blogg och se vad hon svarar.

Söndag: Idag ska det städas och pyntas! Jag hade även tänkt att hinna med att bläddra igenom Matematikboken en sväng inför Nationella provet som skall göras på Tisdag, vi får se hur det går med det.

Måndag: Det här blir en hetsig dag. Jag skall åka in till skolan en kort sväng på morgonen för att lämna in min sista uppgift i ILB och förhoppningsvis få lite feedback på kursen. Jag har iallafall bett om det så jag hoppas hon tar hänsyn till det eller om hon ber mig återkomma senare i veckan för utvärdering av kursen. Efteråt skall det handlas så att jag kan sätta igång med bakningen inför Jyrkis födelsedag på Tisdag. Jag måste även hinna scrappa klart mitt kort som jag har påbörjat samt köpa en liten nalle till honom, det får jag göra efter jag har handlat. Resten av presenterna har han fått välja själv och han blev så glad för det!  Har jag tid skall jag bläddra igenom Matemaikboken en gång till.

Tisdag: Jag skall åka in till skolan en sväng och göra Nationella provet, sen är jag äntligen färdig med den kursen. Efteråt ska jag eventuell fortsätta med bakandet och/eller scrappandet och på kvällen kommer vi få gäster, det ser jag mycket fram emot. Vi tänkte bara bjuda familjen på Tisdag och ta vännerna på Söndag så vi orkar med.

Onsdag: Jag skall åka in till skolan en kort sväng på morgonen för att få utvärdering i Svenskan. Sedan har jag inga planer! Jossan? *blinka*

Torsdag: Jag skall åka in till skolan en kort sväng på dagen för att få utvärdering i Matemaiken, sedan har jag inga planer =) Jossan? *blinka*

Fredag: Jag ska sova lääääänge, sedan skall jag eventuellt förbereda mer fika inför Söndag. På kvällen  har Jyrkis jobb julbord på Södra Berget *mums* Men det blir en nykter kväll eftersom jag har lovat att festa till det hos Yvonne istället.

Lördag: Jag ska sova lääääänge igen, sedan skall jag eventuellt förbereda mer fika inför Söndag om det behövs. Efteråt skall jag göra mig iordning för Yvonnes fest och sedan ska jag njuta och ha roligt hela kvällen!

Söndag: Jag kommer vara en aning bakis och trött. Men det kommer vankas fikagäster under dagen så det gäller bara att ta sig i kragen och upp med humöret och kämpa lite till, för sen är det JULLOV! TJOHOOOOOOOOOO =)

Nu är min sista uppgift i Information & Layout B klar och därmed min sista uppgift för skolan överhuvudtaget. Nu gäller det bara att plugga, plugga, plugga inför Nationella Matemaik B.

Inom kort händer det MASSOR av roliga saker. Jag avslutar ju resterande kurser nästa vecka, sedan har jag SLUTBETYGET i min hand :D Kan inte fatta det, ÄNTLIGEN!

NU är jag mest glad över att jag har klarat Matematik B, för jag kommer garanterat få G eftersom jag har gjort alla proven med marginal. Nationella kommer avgöra om det blir högre än så, men med min erfarenhet av nationella prov så blir jag glad om jag får G på det också och därmed ett G i hela kursen.  Provet skall göras på Tisdag den 14'e December och utvärderingen kommer ske på Torsdag den 16'e December.

Svenskan har gått relativt bra, allt är inlämnat och jag väntar bara på utvärderingen nästa vecka. Jag är dock lite besviken att jag inte orkade göra bättre ifrån mig och fruktar nog ett G på den kursen tyvärr. För det första var uppgifterna svåra att greppa, vi skulle t.ex. skriva en utredande text om identitet och vad identitet är utifrån några texter. Ställ er själva den frågan! Hur lätt är det egentligen? Innan dess så skulle vi analysera webbplatser och redan då blev jag less. Tydligen var jag överambisjös med den uppgiften men jag vet faktiskt inte hur jag skulle kunna analysera den på något annat sätt. Utöver alla dessa svåra uppgifter så var det enormt mycket som skulle göras, både hemma och på skolan och tiden räckte inte riktigt till. Är dock glad att vissa uppgifter har varit någolunda roliga i svenskan och läraren har varit helt fantastisk så det har hjälpt mycket.

Arbetar fortfarande med min absolut sista uppgift att lämna in, nämligen Tidningen. Den skall lämnas in på Måndag den 13'e December någon gång under dagen. Jag har gjort 6 av 10 sidor och arbetar just nu på den 7'e sidan. Jag har nu också idéer till dem 3 resterande sidorna så jag tror helheten kommer bli riktigt bra. Jag lägger upp alltihopa när det är klart så kan ni få se hela resultatet. Utvärderingen blir någon gång under nästa vecka och läraren har varit väldigt förtegen om min betygsnivå, det enda hon har sagt är att jag ligger högt så jag bör tänka på det när jag arbetar med tidningen, spännande.

Snart är det jul också. Jag har inte hunnit pynta än, men det är ju inget ovanligt. Jag har inte pyntat på två jular i sträck eftersom jag alltid har haft så mycket annat för mig när det väl är dags. Men iår skall jag pynta tänkte jag, även om det blir lite sent. I helgen skall jag nämligen köra en städning och efter det blir det att gräva ner sig i källarn tills man hittar alla saker som skall upp under några få veckor, innan det återigen skall ner i lådor under resten av året. Vadå onödigt? Jaja, skall inte klaga. Det blir ju mysigt iallafall! Vi skall fira jul hos mamma i Ljustorp och jag längtar verkligen efter Julafton iår! Jag har bestämt mig att det här ska bli den bästa julen på länge och därför har jag förberett med sällskapsspel, lekar och julklappar som jag skall ta med till Torpä. Jag är dock lite besviken att jag inte hunnit med andra saker som jag hade velat i väntan på julen, t.ex. att ha en julkortscrappar kväll, bakning, julmat mm. Men jag har verkligen inte haft tid till det.

Senare efter jul tar jag, Yvonne och Jyrki vårt pick och pack och sticker till Kiruna. Jag ser verkligen fram emot att få träffa mormor och morbror med familj. Finns det möjlighet skall vi även hälsa på min kusin Emelie och moster med familj efter vägen. Jag blir som ett barn på julafton då jag tänker på allt det roliga vi har framför oss där! Det ska verkligen bli super roligt att visa upp Kiruna för Yvonne. I Februari åker vi ju återigen på en liten semester tillsammans. Då drar vi nämligen iväg på en en-dygns Rockabilly kryssning på Cinderella tillsammans med ett skönt ( och stort ) gäng Sollefteå bor bland annat Marita. Vi har hyrt en egen buss, precis som förra året, som vi tar oss ner med och det skall bli så himla roligt att åka på kryssning igen. Jag har faktiskt saknat att åka iväg på kryssning, det var ett tag sedan nu. Dessutom så är det riktigt underbara människor och stämningen är ständigt på topp på Rockabilly kryssningen. Den ( Wheels Nat's Winter Cruise ) och Mondaybars fyra kryssningar ( främst B&W ) är fantastiska och går inte att jämföra med varandra.

Jag har dock ingen aning om hur det blir på arbetsfronten då jag kommer hem igen, men jag har en plan! Jag skall söka praktik på butiker via Arbetsförmedlingen efter Kirunaresan - om den möjlighet fortfarande finns. Då kommer jag få visseligen bara få A-Kassa som lön, men det hade jag fått i vilket fall som helst eftersom jag vet att jag inte kommer få ett jobb bara sådär på stört när jag slutar skolan ändå. Jag känner inte heller för att gå tillbaka som vikarie på förskola eftersom jag hatar kommunens sätt att behandla oss barnskötare. Jag mår verkligen dåligt utav det och då är det absolut inte bra att fortsätta! Men förhoppningsvis så kommer de praktikplatser jag söker bli lockade av att få möjlighet till en 100% extra personal som inte kostar dem en krona, samtidigt som jag blir utbildad hos dem och därför blir en perfekt vikarie för deras verksamhet. Efter det så är det ju upp till dem om dem vill anställa mig, ha mig som vikarie eller avsluta allt efter dem tre månaderna men jag håller mig iallafall sysselsatt samtidigt som jag får meriter, erfarenheter och någon form av ekonomi.

Nu låter jag ödet bestämma min väg, det har den gjort så bra hittills.

Oj, oj, oj. Nu är man snart i mål, ÄNTLIGEN! Den 17'e December, om två veckor, slutar nämligen skolan. Tills dess har jag BARA 3 uppgifter kvar att lämna in under nästa vecka:

1. Skriva en egen barndomsnovell till Svenska A:
Berättelsen är valfri och skall inehålla både person- och miljö beskrivningar. Den skall vara inlämnad på Onsdag den 8'e December.

Jag har börjat med den och det känns roligt. Jag gillar ju att skriva och uppgiften är rätt fri så jag gör troligtvis klart den redan nu i helgen.

2. Fördjupningsuppgift i Svenska A:

En uppgift med fokus kring layout där jag skall på ett snyggt, profesionellt och kreativt sätt göra en valfri tidning på minst 10 sidor. Jag valde en "Må bra" tidning som skall vara inlämnad på Måndag den 13'e December.

Jag har börjat idag med framsidan och tänkte hålla på med den fram tills inlämningsdatumet den 13'e December för bästa resultat. Men framsidan är bara ett utkast och jag kommer säkerligen lägga till och ta bort saker allt eftersom.

Jag har fått ny idol nämligen Soran Ismail som är komiker från bland annat Parlamentet. Han är ju bara så himla rolig! Mina favorit komiker är ju dem som kan bjuda på sig själv, alltså skämta om sina egna fel och brister lika väl som andras, som t.ex. Björn Gustavsson och Marika Carlsson. Men Soran Ismail, han är något speciellt han. Såg hans videobloggar på YouTube där han uttalar sig om SD och rasism igår, jag gillar hans åsikter och resonemang. Tänk att det finns killar som använder hjärnan också, imponerande.

Dagarna börjar närma sig för mitt efterlängtade slutbetyg vilket betyder att ett problem är ur världen, men ett nytt problem har bara börjat. Jag har på sätt och vis vetat om det här hela tiden, men har skutit det framför mig eftersom jag ändå inte funnit någon lösning på problemet. Jag har nämligen fått min sista Lön+Bidrag från CSN den 25/11-10  på 7000:- men jag slutar näligen inte skolan förrän den 17/12-10 och i samband med det kommer jag inte få någon eknomisk ersättning under hela December. Har jag tur kan jag få stämpla under några futtiga dagar i December kring Jul, men dem pengarna får jag ändå inte se röken utav förän i slutet av Januari ändå. Dessutom så har jag så jävla dålig A-Kassa att om jag lever på enbart på stämplingen så får jag ut ungefär 4000:- på en hel månad, vilket inte kommer fungera. Man skulle ju kunna kalla det för ett i-lands problem när det rör sig om ekonomi. Det är ju på sätt och vis ett i-lands problem. Men money makes the world go round och när man blir helt utan ekonomisk ersättning så blir det extra tydligt. Därför blir det svårt att försöka hålla god min när man vet vad som väntar nästa månad! Dessutom så är juletiden i sig väldigt ekonomiskt krävande med julklappar och diverse räkningar som betalas en gång om året, eller varje halvår. Nä, det känns riktigt pissigt nu måste jag säga!