Baileyz

Min första kärlek! Det är ett starkt ord, kärlek. Vissa tror kärlek är sex, andra tror kärlek är uppmärksamhet, somliga tror kärlek är en riktigt bra vänskap och några tror kärlek är en förälskelse. Nu tror ni säkert att jag skall skriva om en barndomsförälskelse, eller liknande. Men jag blev inte kär på riktigt förän jag var mycket äldre och jag är fortfarande tillsammans med honom, Jyrki. Vi har varit tillsammans på vått och torrt i ungefär 10år nu! Vi fann varandra på en fest på Smacken, en utav mina första fyllor, den 23/6-2000. Han var full, jag var full.. så det var egentligen bara ett fylleragg från början, inte så himla romantiskt kanske men man kan ju vinkla det på olika sätt.

Hur som helst så följde jag med en kompis och hennes familj på en fest på Smacken i Timrå kommun på midsommar 2000. Det var egentligen ingen superrolig fest, men eftersom det var bland mina första fyllor så hade jag skitkul iallafall. Senare på kvällen kom min kompis bror och hans kompisar, däribland Jyrki. Minns inte riktigt hur det gick till men vi satt vid elden och sedan började vi strula. Vi umgicks hela kvällen och ingen kunde någonsin tro att det skulle hålla längre än kvällens slut och när det var dags att åka hem körde min kompis mamma hem Jyrki och sedan körde hon hem mig och min kompis hem till dem där jag skulle sova över.

Men jag och Jyrki hade bytt nummer i bussen och bestämde oss för att han skulle cykla och möta upp mig så jag kunde komma till honom och vara med honom hela natten. Jag trodde aldrig att han skulle göra det, med mitt självförtroende, men en liten stund efter att vi kom hem till min kompis så ringde han och sa att han var utanför. Jag gick ut och följde med honom hela vägen hem, från Timrå till Sörberge, ungefär 3,2km. Väl framme hade vi både nyktrat till och jag tyckte allt blev ytterst pinsamt men jag kunde inte gå tillbaka så jag följde med honom hem och sov över. Dagen efter sjutsade han mig tillbaka till min kompis och ingen hade märkt att jag varit borta på äventyr den natten.

Jag hade inte tänkt att inleda något förhållande. Jag hade precis blivit singel och därför undvek jag Jyrki från en början. Men min väninna tyckte det var roligt att jävlas så när jag hälsade på henne så sms'ade hon till Jyrki att jag var där - då kom han på en gång! Kan ni förstå vad jag kände mig kvävd? Hur som helst så gav jag tillslut med mig och gav honom en chans. Under den tiden så mådde jag inte heller så bra hemma och desto mer jag vantrivdes hemma desto mer fann jag en trygghet hos Jyrki, så tillslut flyttade jag halvt som halvt in hos honom och hans föräldrar. När han sedan skulle flytta till en egen lägenhet så flyttade vi ihop, officiellt!

Men, jag var inte kär - då! Jag hade fortfarande en massa hjärnspöken och hemska minnen som förföljde mig. Vilket resulterade i ett enormt festande och även att jag tillät mig själv bli utnyttjad vid flera tillfällen. Nu, när jag läst psykologi så förstår jag vad jag gick igenom. Men då kunde jag bara se på mig själv nykter och säga "varför" Jag förstod inte hur jag kunde vara en person nykter och en helt annan person när jag var full, vad var det för fel på mig? Men vi höll ut, igen, igen igen och igen.. Tillslut gjorde vi slut, och blev ihop igen. Vi kämpade verkligen, varför vet jag inte? Det hade varit lättast att bara bryta upp och gå vidare egentligen.

Men ju mer jag lyckades komma ifrån festandet, desto mer började jag analysera mig själv. Vem var jag egentligen? Hur kan man göra såhär mot någon man "älskar" och som "älskar" mig? Jag frågade mig själv vid flera tillfällen men fick aldrig något svar. Men på något sätt kom jag ur det, jag började bygga upp ett självförtroende och en självkänsla.. men det tog tid - många år. Men iochmed då förstod jag vad mycket jag och Jyrki har gått igenom och vad han har kämpat för min skull - för vår skull!

Vi har inte haft det lätt, men idag - 10år senare, så får vi äntligen den belöningen vi väntat på. Jag förstod att Jyrki verkligen älskade mig som stått ut med allt som jag gjort mot honom - och då, inte förän då, förstod jag att jag också var kär. Vem kan inte älska någon, som älskar mig så enormt mycket? Jag behöver ingen annan, ingen annan än han! Det sjuka är att alltihopa blev omvänt i vårat förhållande, idag går vi igenom den där nyförälskelsefasen istället förrän i början som de flesta andra gör. Han är perfekt, han är mitt allt. Jag älskar honom så mycket! Det är efter det jag förstod betydelsen av orden