Sony Ericsson T707
*Längtar*
Time is..
Enya - Only Time
Utmaning : 20 Frågor!
Tävling hos Foki
Bilderna är lånade ifrån Foki.se
Dagens ros
Mini självbiografi
Foki Vs. Kissie - Good Vs. Evil
Men en person som jag följer och har följt redan innan hon vart känd inom bloggvärlden är Fokis.se. Tillskillnad från dem andra bloggarna som Gossip Girl skriver om så står Foki ut ur mängden. Hon skriver varken illa om andra människor eller om skittråkigt mode, utan istället skriver hon om roliga och annorlunda prylar och därför finner jag hennes blogg mer intressant än dem andra. Hon skriver också om sitt liv och allt som hör därtill, och hon har en extremt positiv livssyn och är en riktigt bra förebild för unga då hon varken festar, röker eller kommer med olämpliga skönhetstips eller bantningsmetoder.
Läser man Fokis blogg så ser man snart det dolda budskapet som är att vara positiv, glad och att möta livet med en klackspark. Alla duger som dem är och man ska vara snälla mot varandra. Man ska värdesätta sin skolgång så man får arbeta med det man drömmer om och våga stå emot strömmen. Dessutom så är det är aldrig för sent att uppfylla sina innersta drömmar! Foki själv drömmer om att flytta till thailand en dag.
Kissie däremot skriver om hennes läppforstoringar, framtida bröstförstoring, bantning och massor utav diverse festande dessutom så ska hon alltid ha "taggarna utåt" och spela tuff mot omvärlden vilket inte jag anser är en bra som förebild. Det skapas en sorts "hatkärlek" till henne, men ändå så inspireras folk utav henne och tar efter hennes beteende. Unga tjejer är redan osäkra i sig själv och söker efter sin identitet och vad ger det då för resultat egentligen? Kissie som är redan vacker, men om inte hon tycker att hon duger som hon är, vem duger egentligen då och vad ger det för intryck till alla osäkra tonåringar runtom i Sverige?
Nej, Kissies blogg tycker jag inte alls om! Jag tycker att det borde vara olagligt att ha en så provocerande blogg på internet då osäkra ungdommar kan ta åt sig och börja må dåligt utav. Det är inte hälsosamt! Även om nu Kissie själv säger att det mesta är ett "spel" så tar många av dem som läser bloggen på stort allvar. Det jag vill säga med det hela är att Kissie hör hemma på Gossip Girls blogg, men det gör absolut INTE Foki. Hon är en god människa och en bra förebild hur mycket skit ni än försöker att gräva fram om henne!
Svärmor 59år!
Framsidan
Närbild på gratualtions hälsningen
Hela Insidan
Närbild på ovansidan
Närbild på min egengjorda kreation
Närbild på nedansidan
Närbild på det vackra motiven
Baksidan med signatur och årtal
Flickan!
Arbetslös springvikarie med hopplösa drömmar!
Jag är utbildad barnskötare 2008!
Jag älskar mitt jobb, men det suger verkligen musten ur en att veta att man aldrig kommer att få "leva ut" sitt yrke. Att jag aldrig kommer att få ha tema grupper med barnen, att kunna följa upp en utveckling utav ett barn som har det svårt, att aldrig få ha väl förberedda samlingar om olika teman med dolda budskap, planera och att ha utvecklingssamtal med föräldrar osv. Jag känner mig ledsen att veta att jag kanske finns på någon LAS lista någonstans men att jag troligtvis inte kommer att få något längre vikariat för att flera andra står före i kön, andra går före i kön och några återanställs eller förflyttas runt. Visst är det kul med "barnpassning" och rutiner också, men jag gick barnskötarutbildningen för att jag ville hjälpa barnen att utvecklas och lära dem saker!
Jag jobbar mest på Bäckmo och Söråkers Förskola där jag trivs så himla bra. Alla avdelningar har sin charm, barnen är unika och personalen är ur gulliga, omtänksamma och generösa - dem skulle bara veta hur mycket dem betyder för mig! Men efter nyår så har jag tappat hoppet och suget att orka fortsätta såhär. Jag är ju 26år och har aldrig haft en fast anställning förut och nu vill jag börja pensionss para, köpa hus och skaffa familj, då klarar jag mig inte på allt från 4000-8000:- / månad! Jag funderar på att börja studera men jag ligger mellan valet och kvalet. Hellst så hade jag velat ha en tjänst där jag jobbar nu, men det verkar ju vara helt omöjligt!
Ibland känns livet förjävla orättvist! Man kanske inte ska klaga, för man ser ju oftast det man inte har och värderar inte det man har ( iallafall inte förren man mister det ) men det är ju så livet är, det är så vi människor fungerar! Man orkar inte vara positiv jämt heller. Men jämt när det handlar om ekonomi och arbete så rasar allt för mig, jag får aldrig ihop det och det slutar alltid med att jag måste plugga igen dels för att jag ska ha en sysselsättning istället för arbete och dels för att jag måste få ihop pengar varje månad till räkningarna. Men jag orkar snart inte ha det såhär något mer, jag orkar inte ens söka längre vikariat på Arbetsförmedlingen eftersom jag vet att den tid och energi jag lägger ut på mitt CV och personliga brev i slutändan ändå inte kommer ge mig något, inte ens ett "nej tack" och som springvikarie så får man inte den uppskattningen man hade önskat heller.
Jag ska som sagt inte gnälla, det kunde varit värre - jag kunde vart utan mina dags vick helt och hållet! Men ibland när man t.ex. slutar jobbet och sätter sig i sin insnöade kalla bil som knappt startar av kylan så önskar man att man haft en anställning med motorvärmar plats och iland när man lägger sig med magknip för att man inte vet om eller var man kommer få jobba dagen därpå så önskar man att man hade haft ett fast schema. Jag kan ju inte ens boka in en vårdcentraltid eller allra minst klipptid förren jag har fått garanterat jobb för ett par dagar framöver och vet när jag ska sluta för dagen. Jag som vikarie tar mitt jobb seriöst! Jag ska fju fylla ut en plats och alltså skall jag försöka vara "lika bra" som den jag jobbar istället för. Jag stressar och försöker hinna med allt, gärna lite extra så dem är nöjda med mig. Jag försöker komma med förslag, tips och idéer samt att ställa upp på allt som krävs utav mig just då! Jag ger verkligen allt och hade mina kära kolleger fått välja så hade jag nog fått en anställning hos dem, men tyvärr så är det inte aktuellt och verkar inte heller bli det!
Det var så länge sedan jag verkligen fick vara pedagogisk på jobbet så jag har nästan kommit bort från det lite grann och tappat fotfästet. Jag har glömt hur jag ska bete mig och det har mest blivit någon form av barnpassning mest, där jag är med dem ibland och passiv ibland men i det stora hela så har ingenting av det jag gör något dolt budskap längre. Jag känner mig bara så sorgsen över det och att ständigt bli påmind om hur det kunde varit, om jag hade varit förskolelärare och anställd där på jobbet. Men jag tror på ödet och någon gång ska väl jag också få allt det där som andra istället tar för givet; jobb, hus och familj!
Grannfejden
Jag skulle verkligen behöva att Achberg kommer förbi på en kopp fika någon dag för våra nya grannar är ju inte helt friska för fem öre. Jag försöker att låta det förgå varje gång men dem gör mig bara mer och mer irriterad på deras "små tjyvnyp" dem sätter in här och där, dem som inte ens känner oss. Jag måste verkligen få skriva av mig om det här nu för jag kan inte hålla det inom mig längre, då exploderar jag snart!
Det hela började med att jag fyllde år den 2'a Oktober 2009 då jag hade en fika bjudning hemma hos mig. Det kom gäster på löpande band, först familjen och sist vännerna. Eftersom det var helg så stannade vännerna kvar en stund efter fikat och vi bestämde oss att sjunga lite Singstar, helt nyktert. Vi sjunger och sjunger och eftersom vi inte haft en fest på flera flera månader så tyckte vi att vi var värd att kunna leva om lite även om vi tänkte en del på grannarna och att vi inte skulle bli alltför högljudda. Eftersom man är nykter så kan man ju hålla kollen på sånt och vi avslutade det hela kring 22:00.
Dagen efter ringer vicevärden och skäller ut oss att ha haft fest och levat om, visst. Vi kanske levde om - men har vi inte rätt att leva om EN enda gång i månaden? Men inte nog med det så hade vi haft fest på Torsdagen innan också enligt dem, vilket vi inte hade haft. Både jag och min sambo jobbade nämligen hela veckan. Vi blev falskt anklagade! Sedan hade vi enligt dem också haft fest på helgen innan, men då sov min 15 åriga syster över här och då är jag absolut helnykter. Vi brukar titta på film och gå på Birsta City och ta det lungt bara! Men helgen innan det minns jag mig ha haft en kort förfest eftersom vi skulle på Bergeforsparken. Men eftersom vi var tvungna att ta bussen som gick 21:00 från Timrå Centrum så var vi tvungna att stänga av musiken ca 20:15 - är inte det helt okej? Dessutom spelar vi inte så jävla högt heller!
Jag berättade för vicevärden hur det egentligen låg till och att jag inte ens visste om att vi hade fått nya grannar. Både jag och Jyrki jobbar ju dagtid och antingen så har dem flyttat ut/in jäääävligt snabbt eller så har dem fått ärva allt i lägenheten för vi visste som sagt inte ens att vi fått nya grannar, och dem har dessutom barn. Ja, då kanske man inte ska spela till 22:00 iallafall, men är det inte liiite trevligare om dem kommer och säger till isåfall. Dem vet ju lika väl som vi att vi aldrig har hälsat på varann så ur kan vi veta att dem har barn! Ja, ja.. Jag skriver en lapp som lyder ungefär såhär:
"Det är trevligare om ni meddelar oss personligen om vi är alltför högljudda i framtiden"
och sätter upp den i entrén i trappuppgången. Jag kan ju inte bara anta att det är dem nya grannarna som klagat och såhär får ju alla en chans att ta del utav våran åsikt, att alla kan komma och säga till om vi är för högljudda om det händer igen. Men grejen är det att INGEN HAR JU KLAGAT TIDIGARE! Förr hade vi ju verkligen både förfest och efterfest och ibland även fest, men inte ett pip från grannarna så vem är det som plötsligt ändrat sig, eller är det helt enkelt någon som är nyinflyttad som inte tål oss? Hmm hursom hellst dagarna går, vi ser inte av dem nya grannarna nått men en dag möter jag henne i trappen bärandes på sin unge som är 2,5-3år och jag hejjar.. men hon tittar inte ens, hör ingenting! Jyrki och jag mötte dem en annan gång i trappen och dem gör likadant igen. Tittar ner, hör inget, säger inget och ser sura ut!
Jag satt och sjöng tyst för mig själv ett par låtar till en Singstar lsom jag kladdat ner från Singstore kring tolvslaget för någon helg sedan. jag tycker om att sjunga - det gör mig lycklig! Självklart spelar jag ju varken hög musik på TV'n eller försöker sjunga så högt men antingen så lyssnar dem efter ljud från oss som dem ska störa sig på eller så är dem extremt känsliga för en timma senare när jag och min sambo hade krypit upp i soffan med en varm filt för att se på film så kancka det på dörren och klockan var då ett på natten.
Det var såklart polisen som hade fått information om att det var en vild fest här och att folk sjunger karaoke. Hmmm ursäkta mig, SÅ högt sjöng jag faktsikt inte! Men HUR i hela världen ska jag kunna veta HUR HÖGT jag FÅR sjunga på natten då iochmed att jag inte VET hur ljudisolerat det är intill grannarna. Vi har ju utgått ifrån att det är bra ljudisolerat eftersom man knappt hör ifrån min andra yngre grannes mosterstereo och pianoplinkande samt att vi som sagt INTE fått några klagomål tidigare. Det känns sem dem bara jävlas eller vill få oss vräkt.
När jag såg honom stå vid bilen en dag så lämnade jag porten till huset olåst, vi brukar göra så vi grannar. Nu när jag hade parkerat bilen, la i kabeln och tog mina väskor och skulle gå in så kommer dem ut genom dörren och stänger den framför mig.. Inte ett ljud! Är det verkligen oss det är fel på? Isåfall måste det vara fel på resten av huset också eftersom dem aldrig klagat förut! Inte ens gammfolket som bodde lägenheten där "dem" bor nu klagade över oss, och dem var gamla!
Jag blir ju galen på det här. Ska vi anpassa oss hela tiden efter dem tycker dem? Ska vi aldrig få spela musik igen, ska vi aldrig få sjunga Singstar igen? Vi har ju för fan inte ens gjort nått, dem är GALNA! Lite får man faktiskt tåla om man bor i lägenhet, vill man ha det mer avskilt så får man flytta till hus/radhus/villa istället tycker jag. Jag vet inte hur ni resonerar, det vill jag gärna veta. Jag känner mig iallafall felaktigt behandlad, ledsen och skit förbannad på mina s.k. "nya" grannar. Jag kan nästan ana var dem bodde någonstans innan dem flyttade hit, någonstans där det är varmt. Gissa var!
För övrigt så klagar vi fan ALDRIG på våra grannar, varken då min andra granne impulsspelar piano klockan två på natten ( även om vi hör han så bryr vi oss inte, det stör oss inte ett dugg ) eller när dem nya grannarnas unge skriker och springer fram och tillbaka i lägenhete så det bara dånar flera gånger om dagen. Som sagt, jag tycker känsliga personer faaan får flytta till hus/radhus eller villa istället för lägenhet! Ge mig gärna råd, tips och idéer men kom ihåg att hat föder bara mer hat, så även om jag är arg här spå bloggen så kommer jag nog aldrig skälla ut dem personligen! Det skulle bara ge dem fler anledningar att vräka oss och få våra liv att förvandlas till ett helvete! Dem har ju faktiskt överhanden här, för hus ska vi någonsin kunna bevisa vår "oskuld" och deras överdrivnad i det hela egentligen?
My Little Pony som halsband
Klicka på bilden för att komma till Candied Poison
En utmaning ifrån Jennie
Några kloka ord
- Den som inte kan vara ett gott föredöme, kan ju alltid bli ett varnande exempel.
- Om du håller hammaren med båda händerna kan du inte slå dig på fingrarna.
- I varje äldre person finns en yngre person som undrar vad fan som hände.
- Den som skrattar sist har troligtvis inte förstått skämtet.
- För att dina drömmar skall gå i uppfyllelse, måste du vakna först.
- Stå på dig annars gör någon annan det.
This is me!
It Don't Matter If You're Black Or White
Fördomar uppstår pågrund utav kunskapsbrist! Man är rädd för det "okända" ..
Jag är inte heller helt fördomsfri, men jag ÄR öppen för kunskap om det jag har fördomar om!
Men det finns två viktiga saker som jag anser att man absolut INTE skall ha fördomar om:
2. Mörkhyade personer - Alltihopa handlar om pigmenten i kroppen och det kan ni faktiskt läsa om här!
Vad har Ni för fördomar och vilka fördomar anser Ni är oacceptabela?
Släkten är bäst ♥
Klicka på bilden för att se den i större format utan dem färgade ramarna
FAMILJ RÖD: ( Mosters Familj )
Högst upp har vi min mosters man Lars Göran
Framför honom har vi min moster Tuula
Nedanför henne har vi min kusin Albin
och framför honom har vi min kusin Arvid
FAMILJ GRÖN: ( Bonus Morbrors Familj )
Högst upp har vi då min morbror John
Framför honom har vi hans fru Sophie
Nedanför henne så har vi mina bonus kusiner Angelina och Louise
FAMILJ BLÅ: ( Morbrors Familj )
Högst upp har vi då min morbror Reima
Framför honom har vi hans sambo Helena ( Ej mamma till Emmelie )
Nedanför henne har vi då min söta kusin Emmelie
FAMILJ GUL: ( Mammas Familj )
Högst upp har vi då min mammas sambo Jan Åke
Framför honom har vi min mamma
Men vaken jag, Ellinor, Joakim eller Liza är med på bilden
eftersom den togs vid ett tillfälle då ingen av oss ville närvara
FAMILJ ROSA: ( Bonus Morbrors Familj )
Högst upp har vi min morbror Saul
Framför honom har vi hans fru Maria
Nedanför henne har vi min bonus kusin Neo
Det var nästan alla i min närmsta släkt det!
På bilden saknas ( förutom jag själv, min sambo Jyrki och mina tre syskon ) mormor Anna Liisa som jag inte har något foto på och min tredje Bonus Morbrors Familj som jag lägger in en bild på här nedan
Till vänster har vi min bonus morbror Matti
Till höger har vi min morbrors sambo Johanna
och i mitten har vi min minsta kusin Tilda
Frozen Strawberry Daiquiri
4-6 cl ljus rom
3-4 jordgubbar
2 cl pressad lime eller citron
1/2 tsk socker
Amor Vincit Omnia, så länge vi har varann!
Ratata & Frida - Så länge vi har varann
Jag vet att jag inte varit så lätt att leva med
också jag har dar då allt blir fel
men jag vet att om man inte ger nåt,
får man ingenting igen
och där du tyckte du förlorade i stolhet,
där vann du en vän
se på oss nu, vi står här trots allt
och håller om varann när det blåser kallt
jag vet att jag vill kämpa, jag vet att jag kan
så länge vi har varann
jag vet att det varit dagar
då du undrar om du gjorde rätt,
men jag har aldrig sagt dig
att det kommer att bli lätt
så tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig det vi har försvinna
jag hissar vit flagg och säger förlåt
så ta dig samman och svälj din gråt
se på oss nu, vi står här trots allt
och håller om varann när det blåser kallt
jag vet att jag vill kämpa, jag vet att jag kan
så länge vi har varann
för mig är du det vackraste som finns,
för mig finns inget annat
det finns saker som alltid fortsätter växa,
när allt annat har stannat
se på oss nu, vi står här trots allt
och håller om varann när det blåser kallt
jag vet att jag vill kämpa, jag vet att jag kan
så länge vi har varann
se på oss nu, vi står här trots allt
och håller om varann när det blåser kallt
jag vet att jag vill kämpa, jag vet att jag kan
så länge vi har varann
Singstar till PS'3
Vågar du anta utmaningen?
Carpe Diem
Låt dem rymma harmoni, spara och förgyll dem.
Film Recensioner
HANDLING:
Alice ( Brittany Murphy ) som är en 32 årig författare försöker att återhämta sig efter ett psykiskt nederlag sedan en kort tid tillbaka. Alice bestämmer sig för att resa bort en stund för att få inspiration att slutföra ett påböjat manus ensam i ett stort ödelagt hus på landet. En kort tid efter att hon bosatt sig så börjar hon höra mystiska ljud och se märkliga saker hända vilket väcker hennes intresse och på vinden finner hon gamla videoband med en otäck historia som river upp minnen om hennes egna mörka förflutna.
TRAILER:
BETYG:
Tyvärr är det här Brittany Murphy's sista film ( R.I.P ) Men jag tycker att filmen var riktigt bra med en bra handling och med en liten "twist" på slutet som piffar upp hela filmen, man måste analysera den lite efteråt men den är inte "svår" att förstå. Den är helt klart sevärd och jag ger filmen fem stjärnor av fem möjliga.
THE ECHO 2008
HANDLING:
Filmen handlar om Bobby ( Jesse Bradford ) en ung man som precis kommit ut från fängelset. Under hans fängelsetid så har hans mor gått bort och han flyttar in i sin mors lägenhet i ett gammalt hyreshus. En kort tid efter att han bosatt sig så börjar han höra mystiska ljud i lägenheten samt ständiga bråk ifrån lägenheten brevid. När han tillslut försöker att ingripa så blir han fångad i en förbannelse.
TRAILER:
BETYG:
Filmen kanske är lite seg till en början, men den är helt klart sevärd. Historien är riktigt bra och eftersom det är samma producent som till The Ring och The Grudge så rekomenderar jag er att höja volymen på stereon lite extra för att få ut den maximala effekten. Jag ger filmen fem stjärnor av fem möjliga.
Glöm din dröm!
Det är ingen idé att vi söker nått hus eller något nytt att flytta till överhuvudtaget. Vi har ändå inte råd för den enda lönen jag får är några ynka vick i månaden som kan ta slut precis närsom helst. Min lön räcker inte till nått så vi har inte råd att flytta, dessutom tjänar Jyrki svin dåligt på Permobil och han näst intill vägrar byta arbete. Visst är det bra att han har fast jobb, men vi har ju inte råd till NÅGOT som alla andra har råd till. Jag har aldrig någonsin heller- och kommer nog aldrig heller få ett fast jobb eller ett längre vick så jag kan känna mig ekonomiskt trygg. Kan vi inte flytta så kan vi inte heller kan skaffa familj eftersom lägenheten är alldeles för trång. Jag är 26år nu och tiden går så jävla fort så snart är man 30år och för det första är det svårare att få barn då men det är också mer riskabelt för barnet. Dessutom så blir jag så jävla deprimerad nu när jag tänker på att det är så långt kvar innan jag själv får hålla om mitt egna barn som jag längtar så mycket efter. Fan vad jag hatar livet just nu och allt kretsar kring den där jävla ekonomin hela tiden!
Slutsatsen: Jag kommer alltid att vara fattig, jag kommer aldrig att få barn!
Nytt år, nya möjligheter!
Nyårsafton firade jag och Jyrki hos mamma och Janåke i Ljustorp med min bror Joakim och min äldre lillasyster Ellinor. Vi åt trerätter middag med lax- och räk toast som förrätt, fläskfilé med ädelostsås och potatisbakelse som varmrätt och blåbärs pannacotta som efterätt, det var hur gott som helst! Efter det så fick vi vila lite på maten och sedan vankades det kaffe med fikabröd och så spelade vi Cluedo till halv tolv. På tolvslaget smällde Joakim iväg några tårtor och Jyrki fyllde i med några raketer, vi skålade och filmade de flesta av reketerna. Det var en riktigt mysig, nykter kväll. Vi skålade i alkoholfri MAGNUM cider, alkoholfritt jordgubbsvin och alkoholfri mousserande vitt vin. Vid två tiden så rullade jag, Ellinor och Jyrki hemmåt igen!
EN SAK TILL BARA!
Mamma hade en klåda på benet som hon var le på att tillfredställa:
Mamma: Gud vad det kliar på benet!
Ellinor: Men gör som jag då, smeta ut lite vatten på det sen skiter du i det!
JanÅke: Ja, då förstår vi varför du inte vill klia där något mer iallafall!
Det är humor, det är humor och det är en helt vanlig kväll hos oss =)
