Baileyz

Jag måste bara visa mitt senaste inköp som jag är så glad över. En svart klocka, med stenar från Ur & Penn för halva priset 249:- Jag har länge velat köpa en klocka, jag har verkligen varit i behov utav den, och jag ville köpa den på Ur & Penn eftersom dem har så mycket fina klockor där. Men det är så svårt att välja färg och tillslut så valde jag den hära svarta med stenar för att det skulle passa till det mesta. Dessutom är den snygg att ha både till vardags och fest. Vill jag sedan ha t.ex. en i ceriserosa eller någon annan utav dessa snygga klockor som fanns där så kan man ju alltid önska sig en i present sedan.

För er som spelat Little Big Planet på PS3'an vet ju vad en Sackboy är för något. För er som inte vet vad det är ( se trailer här ) så är dem roll karraktärerna i spelet som man får styra genom olika världar. Det roliga med Sackboy är att man bland annat kan kommunicera känslor med dem genom att med några simpla knapptryck bli arg, ledsen, likgiltig eller glad. Dessutom så känner handkontrollerna av rörelserna som sedan förs vidare till spelet, och detta gör Sackboy väldigt levande. Man kan designa Sackboy i princip hur man vill utefter kostymer som man "vinner" i spelet och allt detta gör dem hur söta som helst och man kan helt enkelt inte motstå dem. Så nu har jag köpt en egen liten mjuk mini Sackboy från Roligaprylar.se. Är den inte söt? Jag kunde helt enkelt inte stå emot!

Har beställt en ny stans från Martha Stewart, för scrapbooking, på Scrap&Hobby. Jag har länge suktat efter den och jag har varit påväg att köpa den vid ett flertal tillfällen på bl.a. Tradera men det har på ett eller annat sätt inte bara blivit av. Men nu kommer den äntligen med posten i veckan och då skall det minsann scrappas som aldrig förr. Alltid roligt med lite nya grejer till scrapbooking, då får man lite mer inspiration och motivation att fortsätta scrappa. Det kan behövas ibland,  särskilt när man har vissa saker som man lovat att göra. Jag har t.ex. lovat att scrappa en canvas tavla åt Sarah, Johan och Stella så vi får se när jag får ork att sätta igång med det, just nu känner jag mig mest bara likgiltig inför det, men förhoppningsvis blir det lite föränding när den nya stansen kommer.

Idag fyllde min kära mamma 49år, HURRA! Nästa år blir det stor kalas för henne, men jag kände ändå att jag ville göra något extra för henne även iår, eftersom vi har gått igenom så mycket tillsammans nu under våren och jag tyckte hon behövde skämmas bort lite. Därför så bakade jag en jordgubbstårta till henne och mina systrar hjälpte förstås till med det dem fick lov till. Sedan hade vi döttrar, tillsammans med Jyrki, köpt några presenter ihop och utöver det fick hon ett scrappat kort i Vintage/Shabby chic stil, made by me.

Sedan början av året 2011 har min energinivå sjunkit drastiskt. Det har hänt så mycket saker runt omkring mig, som också har tagit fram gamla obearbetade och mörka minnen hos mig, samtidigt som jag har försökt att jobba för att inte försätta mig i depression och ekonomisk kris. Egentligen har jag inte fysiskt eller psykiskt sett orkat jobba en enda dag efter nyår - men jag har varit så illa tvungen för att hålla mig vid vattenytan. Vissa dagar under det här halvåret har varit riktigt svåra, och några dagar har jag inte ens orkat att fysiskt tala. Efter jobbet kom man hem och lade sig trots att klockan bara var 16:00 på dagen. Jag träffade aldrig mina vänner och gjorde aldrig något roligt. Jag har inte städat eller diskat på veckor och jag har ständigt varit orolig och ängslig, särskilt när telefonen ringer, och undrat när nästa hemska besked skall komma - eller är det över nu?

Men arbetet var min "tillflykts ort" även om jag egentligen hade behövt sjukskriva mig för att egentligen orkat med. Men när jag väl var på jobbet kunde jag koppla bort allting, sen ville jag inte åka hem. Men nu har jag varit arbetslös sedan Måndag och jag är en aning orolig att allt ska kollapsa för mig så jag försöker hålla mig sysselsatt med min hobby scrapbooking, diverse projekt hemma, att umgås med vänner och att försöka komma igång med träningen. Jag känner att den här veckan har gjort susen för min energiuppladdning då jag har fått vila ut ordentligt och ladda batterierna igen. I Sommar skall vi bila till Finland och eventuellt Hyltebruk då vi även skall pricka av Göteborg och Ullared. Vi har lovat Liza en Riga kryssning och sedan i höst när det mesta har lugnat ner sig, så skall jag och Jyrki åka på en sista minuten långt bort härifrån för att ladda batterierna ordentligen inför hösten.

Ibland så funderar jag på varför vissa människor går igenom livet näst intill prickfritt medan andra människor får ta på sig trauman efter trauman. Vad finns det egentligen för rättvisa i det? Har inte jag och min familj gått igenom tillräckligt redan eller har alla det såhär jobbigt i sina familjer med hemska familjehemligheter, psykiska sjukdomar, trauman osv? Jag lyssnade om och om igen på Helen Sjöholm låt "Du måste finnas" ur "Kristina från Duvemåla" och texten passar så bra in på hur mina tankar går under en sån här familjekris. För det är konstigt nog genom motgångar man finner sig själv och ibland även gud. För om inte gud fanns, så skulle allt jag går igenom vara helt meningslöst och då skulle jag lika gärna kunna ta livet av mig idag. Men jag tror att allt har en mening, även den här krisen, så därför kämpar jag vidare och det gör mig starkare varje dag.

Jag kan inte längre se en mening, vad är det du vill? Vad skall jag tro?

Tanken den svindlar mig framför mig gapar en avgrund.

Hela mitt väsen gör uppror och vill säga NEJ!

Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret..

"att du inte finns till" fast jag trodde på dig.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?

Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?

Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden!

Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

Nej, du måste finnas du MÅSTE - jag lever mitt liv genom dig!

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Du måste finnas du måste HUR KAN DU DÅ ÖVERGE MIG?

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns!

Jag är INTE en skomänniska för fem öre. Jag brukar bara köpa ett par svarta Adidas street som jag sedan har överallt; på krogen, på jobbet, på fest, på fritiden, på sommaren, på våren, på vintern och på hösten tills dem är helt utslitna - då köper jag nya! Men idag så köpte jag faktiskt ett par andra skor, ett par Ballerina sport skor från Skopunkten. Jag hade faktiskt spanat in dem redan förra året, men nu har jag äntligen köpt dem.

Som ni kanske redan vet är en tjej med många traumatiska händelser i bagaget. Dessa obearbetade traumatiska besvär har med tiden blivit somatiska besvär och det tror jag ligger i grunden för min övervikt. För jag har inte alltid varit överviktig, utan när jag var mindre var det snarare tvärtom. Men jag har under hela min barndom sett mig själv som överviktig, som den jag är idag. Men jag fick nästan en chock då jag har tittat på gamla bilder av mig själv, då jag ansåg mig vara överviktig, och kunde nu konstatera att det snarare var precis tvärtom. Idag har jag funnit dagböcker från min uppväxt där jag beskriver min rädsla för att öka i vikt och önskningar om att vara smal, det är ganska skrämmande att vikten har betytt så mycket för mig och att jag har förträngt det. Jag försöker att minnas den tiden, med hjälp utav min mamma, och det jag minns är att jag joggade mycket, gick på aerobics, promenerade mycket och åt väldigt, väldigt lite - om ens något. Jag kan nästan våga påpeka att jag hade en mild form utav anorexi, en början till sjukdomen som sedan tog en vändning mot falsk bulimi. Såhär såg jag ut då, är det någon som ser en överviktig person på den här bilden? Jag gjorde det, genom mina ögon - då!

Jag vet inte vad som gick fel på det psykiska planet. Kanske falsk bulimi låg mig närmare och var lättare att hantera än mild anorexi även om dem båda är väldigt dåliga. Kanske den stora omständigheten av flytten var starten för min bearbetning av dem traumatiska händelser som ständigt skuggat mitt liv. Jag funderar ofta på det, vad det verkligen var som hände? Jag vet ju på det psykiska planet som kan vara orsaken till min vikt nedgång och även ökningen, och jag vet ju på det fysiska planet vad som orsakat det också. Men jag kan ännu inte riktigt förstå! Men nu när jag ser på mig själv med "friska" ögon så vet jag att jag måste ha varit sjuk för att ha så låg självkänsla och självförtroende som jag hade då och jag kan också förstå varför jag hade det. Nu har jag dock en bra självkänsla och ett bra självförtroende trots att jag väger mer och ser värre ut nu än någonsin för ibland så måste man gå igenom sådana här saker för att kunna hitta sig själv. Jag vet inte varför jag inte lyckats att gå ner i vikt tidigare, det har varit något som har stoppat mig, men jag är glad att jag blev överviktig så jag kunde bygga upp min självkänsla och självförtroende. Men nu vill jag ta med mig kunskapen och erfarenheten och bli hälsosam igen så jag skall försöka göra allt jag kan för att ge revansch, ge allt - för hennes skull.

Torsdagen den 9/6 - 2011 tog min älskade lillasyster studenten. Allt var perfekt, förutom min och Jyrkis lilla miss som jag kommer hata mig själv för hela livet ut. Liza hade varit på skolan nästan hela dagen och firat men vi började med att hurra för Liza på trappan vid Timrå Gymnasium vid 17:00. Jag, Jyrki, mamma Birgitta, mammas sambo Janåke, Nanuq, vår syster Ellinor, min väninna Yvonne, Lizas pappa Alf och Affes sambo Inga-Lill var där. Hon fick hon 3 st plakat, massor av nallar, blommor och konfetti. Efter det så skulle dem åka studentflak runt Timrå och sedan begav vi oss mot Ljustorp för en lyxig 3-rätters studentmiddag. Kvällen avslutades med att Liza skulle gå på sin absolut första krogrunda. Själv anser jag att det blev en helt perfekt dag och kväll, förutom incidenten.

Nu har min yngsta lillasyster ÄNTLIGEN tagit studenten och nu väntar världen vid hennes fötter. Hon ville återigen ha pengar som present och eftersom jag vet att dem kommer gå till en resa så ger jag mer än gärna bort pengar trots att jag egentligen ogillar att göra det, särskilt när det handlar om en speciell present så som en studentgåva. Det är så opersonligt med pengar och därför vill jag göra det lite mer personligt genom att scrappa ett kort till då jag, mot min vilja, ger bort pengar eller presentkort till folk. Men önskar man sig bara pengar så är det svårt att hitta på något annat som är lika bra, och därför fick hon 700:- utav oss på studenten. Här kommer kortet som jag och Ellinor designade och scrappade ihop, även om jag var den som tog över lite för mycket under arbetet:

Liza, min yngsta lillasyster, har äntligen fyllt 18år och det  dagen innan hennes student dessutom. Det har varit en hektiskt vecka med väldigt lite sömn, men det har det varit värt. Av oss så fick hon bara 500:-, och ett scrappat kort till det såklart. Även om jag inte har haft tid, lust eller ork att scrappa sedan Jyrki's födelsedagskort i December så kände jag att det var dags att ta sig i kragen och sätta igång verkstaden igen. Såhär blev det resultatet:

Jyrki fyllde ju 34år redan den 14'e December, men det har bara varit så mycket runt omkring mig att jag inte hunnit fota kortet som jag scrappade till honom då. Egentligen hade jag tänkt att köpa en ny mobil åt honom också, en Sony Ericsson X10 för ca: 4000:- men efter många om och men så fick han tillsut bara pengarna och kortet på sin födelsedag så han kunde köpa vad han ville. Det är så svårt att köpa något till honom eftersom han är så noga med kvalitet och verkligen vet vad han vill ha. Han kan sitta i flera dagar och söka på produkters olika recensioner i forum och tester, vilket visserligen bara är bra men vem har egentligen den orken? Här kommer iallafall kortet som jag gjorde åt honom:

Nu är jag äntligen tillbaka från min bloggpaus. Jag funderade ett tag på att lägga ner bloggandet helt, men som den "skriva av mig" person som jag är så kunde jag inte låta bli att  istället skriva av mig på Facebook , både annteckningar och logginlägg, när ångesten föll på. Vilket såklart resulterade i att några av mina mindre viktiga Facebook vänner valde att avsluta den sporadiska Facebook-relationen. Men jag respekterar deras beslut, jag är som jag är och jag behöver skriva av mig mina kännslor för att kunna fungera och om dessa människor inte klarar av att distansiera sig till min ångest så är nog att just avsluta relationen det bästa alternativet. Jag vill ju inte att någon skall bli deprimerad pga. att jag är bitter på mitt skitliv emellanåt.

Det har hänt massor sedan sist jag skrev, mest negativa saker - men även en del possitiva. Jag mår fortfarande dåligt, men nu har jag varit på mitt första besök på Bedömningsenheten och kommer inom kort att börja gå på Affektiva enheten i Sundsdvall där jag kommer kunna lära mig att hantera min ångest och mina problem så att jag inte kommer ha samma behov att att skriva av mig på t.ex. Bloggen eller Facebook. Det är därför som jag valde att återuppta bloggen igen. Egentligen vill jag skapa en helt ny blogg och börja om från början fast på samma adress, men jag är osäker om jag verkligen vill radera alla gamla inlägg som jag har gjort. Även om det är en stor del mörker i dem så finns det också en hel del ljusglimtar - och allt är en del av mig!

Så tillsvidare kommer jag alltså att fortsätta uppdatera bloggen på den här adressen, jag kommer dock hålla er underättade om det blir några ändrade planer. Uppdateringar inom "Made By Baileyz" kommer inom kort. Tack för att ni vill följa mitt liv, jag har saknat er!