Baileyz

Herregud. Tittade på kanal 5 idag och såg en dokumentär ( outsiders ) om tre stycken 10 åriga barn som var mer eller mindre med i livsomvändande situationer. En unge var född med en sjukdom som gjorde henne lika kort som en två åring trots att hon var tio. Hon verkade inte bry sig speciellt mycket om vilka svårigheter som väntade henne, hur kan JAG bli sån? En annan flicka hade blivit så svårt brännskadad som bebis, hon hade ärr över hela kroppen, peruk och inga fingrar pga. amputation men hon drömde om att bli sjuksköterska. Här i mitt tråkiga vardagsrum sitter jag och gnäller över att jag inte har råd att köpa dem möbler jag vill ha, att jag tycker det är svårt att bli av med mitt sockerberoende och att jag känner mig utanför i samhället. Jag borde skämmas, men ändå.. Ibland kommer känslorna bara och jag kan inte hejda dem! Men livet går ju upp och ner för alla mer eller mindre, du kan vara vacker på utsidan och ha världens djupaste sår inom bords så döm inte hunden efter håret. Men vilket som fick jag två glädjande budskap idag. Budskap ett är jobbet för imorgon ( så jag måste nog läggamig snart ) och det andra vill jag inte skiva om just nu, men jag kan säga att det räckte för att jag skulle få en lycko känsla i kroppen, det tar längre och längre tid emellan dem gångerna men jag blir så glad när jag får en. Nu är det väl ändå dags för sängen, ska upp 4.30 imorgon :O/ Gonatt med er små fåglar därute. Sov gott!