jag går redan hos en psykolog och jag pratar med mamma dagligen men jag vet inte, är väl en allvarlig svacka för tillfället för inget alls gör mig glad, jag är helt lkkgiltig.
Visst känns livet orättvist, jag skulle också vilja ha en sån kropp som kan äta vad som helst. Men man får väll tänka positiv, vi lär ju ha bättre hälsa eftersom vi inte äter snabbmat varje dag hehe :)