Då har man fyllt 30år och istället för att jag skulle dra ihop någonting och få ångest för att ingen kommer så hade min älskade och mamma snickrat ihop en liten 30års fest åt mig. På så sätt slapp jag all planering och all stress inför min fest och därmed blev det heller ingen ångest för dem som inte kom då jag inte personligen bjudit in någon trots att i stort sett alla jag önskade kunde vara med, var med.

Dem inbjudna var familjen, några vänner, några klasskompisar och några från kyrkan. Jag blev överraskad och började gråta - så blödig som jag är. Jag är så glad att folk från församlingen kom, då vi inte känt varandra särskilt länge men ändå så ville dem fira mig! Jag är så glad att min bror kom ända från Härnösand, att min syster kom som jag inte haft så mycket kontakt med och att Jossan kom som körde 2,5 dit samt 2,5 hem med en liten bääs BARA för min skull :-)

Tacksam för att min älskling ordnade med detta och att mamma, syster och bror hjälpte till med festen så det blev så lyckat som jag önskat! Det var perfekt. Tyvärr kunde inte vissa komma på grund av olika orsaker, men jag upplevde inte det som något negativt eller ångestfyllt och jag tror det har att göra med att jag inte höll i planerna och att jag var så tacksam för dem som faktiskt kom till festen.

På min egentliga födelsedag så tog Micke med mig ut på middag på Lilla Siam i Östersund där vi mötte upp en klasskompis och en tjej från kyrkan som också ville fira mig. Vi åt och hade det trevligt men sedan orkade jag inte hålla skenet uppe längre då jag avlivade min älskade katt dagen innan min födelsedag. Jag valde därför att stanna hemma Torsdag och Fredag för att åter stabilisera mig.

Tack alla inblandade för att ni förgyllde min 30års dag och tack för all uppmärksamhet och presenter.