Igår den 1/10-2013 dog min bästa vän, min själsfrände, min underbara prinsessa. Aldrig mer kommer hon komma och stryka sig mot mitt ben, sitta i fönstret och titta ut, stå vid dörren och vela gå ut på promenad, springa till köket för att få sin favoritmat... aldrig mer.

Hon dog av en ålder på 14år med leverproblem som jag orsakat henne och som jag varit för korkad att förstå att jag borde kollat upp. Det var mitt eget fel och hon fick lida. Min finaste flicka.

Hon var speciell, inte som andra katter. Hon försökte analysera och förstå. Hon sa aldrig något men hade ett ttydligt kroppspråk. Hon gillade inte när man höjde rösten, dushade henne eller damsög men hon älskade att mysa och hoppade gärna upp i sängen tätt intill när vi skulle sova.

Hon var inte sig själv under September, men då var det redan försent. Igår höll jag henne på bänken hos vetrinären, hon var lugn och rofylld redan innan - hon hade ju så ont och mådde så dåligt. Det var som om hon visste, hon hade bestämt sig! Jag kramade henne som jag brukar, bakifrån när hon ligger på sidan. Jag pussade henne och grät medan de tog sprutan och la in överdosen av sömnmedel i hennes lilla kropp. Hennes huvud rullade ner på min arm, ögonen var öppna men hon sov djupt. Sedan kom nästa spruta som skulle få hennes hjärta att stanna, jag tror mitt hjärta stannade med! Det var så hemskt att se hennes kropp helt livlös när hon varit så full av liv förut. Idag är hon i himlen och har lämnat mig bakom sig!

Jag älskar dig min fina katt, saknar dig så otroligt mycket och kan inte sluta gråta! HUR skall jag klara mig utan dig???

Förlåt mig!