Min väg mot kristendomen har inte varit rak, utan krokig och mörk. Men som en dikt av Erik Blomberg säger "Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är". Det tolkar jag att alla dessa prövningar som jag har gått igenom under min barndom har en mening längre fram i mitt liv. Dem skulle stärka mig och vägleda mig rätt inför en kommande uppgift, under min roll som socionom. Att i allt det onda (mörkret) så fanns det fortfarande hopp om ljus (stjärnorna) och tillsammans så blir dem många och kan lysa upp hela himlen, så det är aldrig helt hopplöst. Men nu när jag börjat finna ro hos gud så börjar jag se hela bilden och hur kan man ge upp då, då skulle jag ju svika både mig själv, Jesus och alla dessa människor som jag kommer hjälpa genom min profession i framtiden. Jag kan inte räkna mig som kristen ännu, men jag vet att jag kommer kunna känna av det när jag vet att jag är kristen och då har jag bestämt mig för att dels köpa ett vackert mindre kors i silver som jag alltid ska bära med mig och dessutom skall jag döpa mig som en milstolpe i mitt liv. Jag känner redan av en förändring hos mig själv, jag känner mig starkare, gladare och lyckligare. Jag känner mer attraktiv och självsäker på mig själv. Även min omgivning märker av en skillnad på mig sedan jag började gå i kyrkan. Jag kan inte annat än att säga att jag älskar det. Lovsångerna, gemenskapen, kontinuitet, tryggheten, sammanhanget, kärleken och känslorna som fyller kyrkan. Det går inte att beskriva med ord, inte ännu i alla fall! Men jag tror att jag blev vägledd utav gud in i kristendomen, att han gett mig tecken och sänt mig människor som påverkat och styrt mig in på rätt väg. Att han har väntat på mig för att jag skall bli mottaglig för det, vilket jag är nu, och därför tror jag även att min tro som jag tillämpar på mitt liv (och inte tvärtom) blir mer äkta. Detta har jag valt själv utifrån mina erfarenheter och förutsättningar och inget som jag blivit lärd att följa – även om tro kan se olika ut för alla. Jag trivs hos gud, jag är glad att jag fann honom tillslut.