På universitetet får man inte den bekräftelsen som man tidigare upplevt genom andra utbildningar. Förr hade man utvecklingssamtal och en nära kommunation med läraren för att veta hur man låg till i förhållande till kursens mål och vad man kunde tänka på för att utvecklas i rätt riktning, det blev som en bekräftelse. Men eftersom föreläsnarna på högskola och universitet har fullt upp med andra kurser så är det näst intill omöjligt att skapa en bra relation till en lärare på universitetet. Därför får man inte vara för sträng med sig själv och man måste tänka bort alla dåliga tankar om att man inte duger, vilket kan vara ett svårt beteende att ändra. Att börja tänka positivt, att uppmuntra och motivera sig själv framåt är inte lätt när man levt ett helt liv i mörkret och när man alltid ansett att man är värdelös. Men jag är iallafall en bit påväg och har börjat tänka annorlunda. Mina knep för att förändra det gamla beteendet är att jag har börjat ta till mig av de "små sakerna" så som ett godkänt betyg i en kurs eller examinatorns kommentarer om mina förutsättningar att nå högre betyg. Att man pratar me kurskamrater om sina känslor och bli bekräftad genom dem att man duger och sedan belöna mig själv när jag gjort något bra. Så idag köpte jag en söt liten klocka för att jag fixade Juridik kursen, trots att jag var helt inställd på att få göra omtenta på den. Även om jag hade velat sett ännu ett "C" i min samling så duger "D"et som jag fick gott utefter mina förutsättningar under den kursen. Jag var påväg in i en depression och min energi var helt försvunnen vilket resulterade i ofrivilliga sovmornar och enorma koncentrationssvårigheter i samband med ett djupt depressivt mående med många tårar. Men jag klarade kursen trots det och det är jag väldigt glad för! Man ska inte vara så hård mot sig själv, man ska bekräfta sig själv och man skall också belöna sig själv när man gör något bra. Det är vi värd!