Baileyz

Vad har hänt med alla ungdommar mellan 16-25 år? Var och varannan är ju gravid, och det blir bara yngre och yngre föräldrar! Finns det ingen längre som vill "leva" lite innan man skaffar barn, eller iallafall skaffa en stabil och trygg relation till en kille ( alltså hålla ihop i ganska många år, minst fem ) eller resa och se världen, eller lära känna sig själv? Just nu har jag en killkompis som väntar barn, två "ex" kompisar väntar barn, en gammal klasskompis väntar barn, en annan gammal klasskompis från längre tillbak i tiden har precis fått barn och min morbror och hans tjej har också precis fått barn, alla är typ i åldersgruppen 16-25 år. Jag vill iallafall vänta en stund till! Ända sedan jag var liten har jag ansett att innan jag skaffar barn ska jag ha vissa saker klart för mig, för barnets eget bästa. Jag ska ha bearbetat min sorg, eller en stor del av den så jag inte överför den på barnet ( Bowens teori ) Jag skall vara smal eller iallafall bara bära min "baby weight" så jag inte överför "jag duger inte som jag är" känslan till barnet. Jag ska ha en stabil och tryggt förhållande till en kille som jag skall varit ihop med i några år - som inte slår mig eller nervärderar mig samt som jag vet ställer upp för mig och barnet även om det inte skulle bli vi två resten av livet! Jag skall ha ett arbete, gärna fast arbete så jag får in pengar och kan köpa det som behövs utan att skämma bort barnet. Jag ska vara ung och/ELLER ha barna sinnet kvar så jag kan känna empati i barnets situation och på så sätt förstå honom eller hennes situation, behov och krav lättre. Jag vill läsa på och kunna mer om barn för att också förstå barnet ur ett barnperspektiv och även kunna handskas med svåra och jobbiga situationer som kan uppstå på ett proffitionellt sätt. Jag vill bo i hus och barnet ska få ett eget rum. Är det för mycket begärt innan jag skaffar barn? Jag ska meddela att jag har uppfyllt och/eller påbörjat iallafall fem av dem sju punkterna redan så jag planerar på att "börja" skaffa barn om precis ett år från och med ungefär nu. Men ungdommarna i dagens läge verkar inte bry sig om barnets bästa inte, utan snarare om att uppfylla sina egna behov! Egoistiskt, eller är det helt enkelt livets mening - och vissa kan inte vänta?