Baileyz

Jaha. Så här ser mitt liv ut just nu. Jag har ingen tid att prioriera mig själv alls verkar det som. Skolan tar upp min mesta del sen kan det hända att jag hinner diska emellanåt och umgås med min familj, vila och träna men det som jag får prioritera bort nästan helt är desvärre mina "sunda" matvanor som blivit helt osunda, mina hobbies, umgås med vänner, failjen och syskonen samt husdjuren. Är det värt det?

Jag känner mej så värdelös ibland och min depretion kommer åter igen trots att jag inte vill annat än att kämpa på, men om jag ska vara ärlig så känns det som jag kommer bryta ihop snart. Jag pallar inte det här tempot