Baileyz

Såg på fäjan på Web Tv i Tisdags och det var så sorligt. Kapten på Cinderella berättade om sina egna erfarenheter av Estonia katastrofen, självklart grät jag floder! Tänk dig alla barn, eller dom som kanske vart och festat och gått och lagt sig för att aldrig mer vakna upp?! Eller dem gamla som kanske väljer att "ge upp" eftersom dem ändå inte har så lång tid kvar på jorden. Jag blev sugen att se mer så efter programmet så hittade jag en av alla dokumentärer på YouTube som jag givetvis kikade på. Dem intervjuade människor som vart med i katastrofen och dem visade även i ett data program vad som hänt. Dem hade även en viss statestik över dem överlevande och ingen under 12år klarade sig, samt dem som var svaga människor eller kvinnor. Det värsta var nog det folk beskrev hela händelsen som att "var och en fick klara sig själv" Ingen sa t.ex "barn och kvinnor först i livbåtarna" och ingen stannade och hjälpte dem skadade eller dem som behövde hjälp. En man dem intervjuade som var med under den natten sa "Det fanns säkerligen inga hjältar den kvällen, inte ens jag" Jag var vara 11år när Estonia sjönk, men jag minns ännu idag när vi satt i matsalen och pratade om vad som hade hänt under natten till den dagen, och ännu idag kan jag bli ledsen över det som hänt och man frågar sig "Varför?"