Baileyz

Fan, fan, fan. ÅNGEST! Jag fick hem ett brev idag om att vi ska ha en klass återträff den 22 Maj. Glöm det säger jag! För det första så varför skulle jag vela träffa dem där idioterna igen? Jag kan fortfarande inte glömma allt Malin har utsatt mig för och hur dåligt jag har mått utav det, sedan var inte skoltiden i den där klassen bra överhuvudtaget. För det andra så vill jag inte komma tillbaka och bara säga "Hej, här är jag. Överviktig, arbetslös, förlovad men inte gift, bor i lägenhet men inte hus, har inga barn men tre katter" Det är som att säga att "Ni hade rätt, jag var en looser iallafall" Nej fy. Det tänker jag INTE vara med på, dem har skrattat åt mig tillräckligt och det räcker för en livstid. Jag får bara ångest av att tänka på det, aldrig att jag skulle vela återuppleva dem gamla minnena igen. Dessutom vet jag att flera av dem har enligt mig själv har "lyckats" och har det mycket bättre än mig, eller så som jag VILL ha det. Några har flyttat, en jobbar utomlands som reseledare, en studerar utomlands till doktor, en har skaffat sig ett fint hus neröver som dem har renoverat för en stor slant samt skaffat sig en dottír, en har startat ett eget klädmärke och egen butik, en studerar till socionom.. Ja, ni hör ju.. Jag säger bara det ALDRIG att jag återvänder. och ni kan inte ge mig något argument för att ens överväga saken heller. Håll bara med och var tyst sen tack!

Jag rev lappen..