Baileyz

Förra månaden fick jag typ 3000:- i lön och nu fick jag 5000:- så det stiger ju hela tiden, vilket är bra. Men 5000:- räcker ju egentligen inte långt. Hade jag bott själv så hade det varit knapert eftersom jag inte hade fått socialbidrag för att betala räkningarna, så man har ju tur som har sambo som har fast jobb och ett extrajobb ibland.  Men jag vill ju inte leva på honom heller, jag vill ju tjäna egna pengar och känna mig delaktig! Jag är inget jävla mys mongo som vill vara hemma hela dagarna och leva på killen min ( tillskillnad från en person jag kände en gång ) Jag skulle ALDRIG acceptera att vara hemmafru. Nej fy fan för det! Man jobbar lika mycket, egentligen mer än på en vanlig arbetsdag på jobbet eftersom man inte egentligen blir ledig eller "slutar" för dagen. Sen får man ingen lön och ibland inte heller någon respekt för det arbete man verkligen gör och den tiden man lägger ner på det. Det är nog ingen av barnen som ena bryr sig om att mamma alltid gör smiley faces på deras muffins eller att hon kokar pappas ägg så dem blir precis som han vill ha dem. Det är nog ingen som lägger märke till att mamma har tvättat och strykit hela familjens kläder i 2,5 timma för att sedan sätta igång med en middag som kanske tar ytterligare 2 timmar. Nej, för en hemmafru finns bara där och passar upp på alla, utan ett tack! Jag skulle aldrig gå med på det. I min famij som jag och Jyrki ska bilda tillsammans så skall vi båda jobba och dela på sysslorna hemma så det blir jämnställt. Jag är ingen jävla passopp och det kommer jag ALDRIG att bli! Med tanke på frågan om det var bättre förr så anser jag att i just den här frågan så är det faktiskt mycket bättre i dags läget, men vissa lever ju kvar i sina genusmönster vare sig dem vill eller inte. Tragiskt! Bryt er loss..