Baileyz

Ända sedan jag var 18-19 år så har jag varit sugen på att skaffa barn. Men jag ville vänta för att jag ville ge mitt barn mitt absoluta bästa. Det var bra för under dem här åren har jag utvecklats väldigt mycket, mognat och skaffat mig en utbildningen och även fått jobba lite efter det så det var tur att jag väntade! En annan sak jag tyckte var viktig då var att mitt barn skulle få gå på den absolut bästa förskolan som fanns i området där jag bor, varför det var så viktigt visste jag inte då utan det var bara en bestämd känsla jag hade. Men under den tiden som jag har utbildat mig till barnskötare och arbetat på olika förskolor med olika barngrupper, personal och inritningar så ser jag att barngruppen är mycket lugnare och självständigare i en Reggio Emilia förskola, eller i en förskola som är Reggio Emilia inspirerad. Barnen får lära sig ta hand om varandra och hjälpa varandra och ordet "jag kan inte" existerar inte här. Idagens läge kan ju föräldrar vara rätt stressade och då är det svårt att ge barnen den tid dem behöver vilket kan resultera i att barnet tror att han/hon inte kan själv när det egentligen handlar om stress, tur att man alltid har tid för dem på förskolan då - eller hur? Barnen är ju också oftast på en förskola, lika många timmar som en vuxen är på jobbet  och dem går på förskola tills dem är 5 år och sedan börjar dem i sex års verksamheten så förskolan spelar en stor roll på barnets utveckling och personlighet. Så jag tycker det är viktigt att man tänker på vilken förskola man lämnar sitt barn på, vad dem har för inriktning, ekonomi, personal och barngrupp så att barnet får största möjliga chans att utvecklas i takt med sina jämnåriga. Tyvärr är det så ibland att kommuner drar in pengar och då drabbas förskolorna och våra barn, fast dem igentligen borde vara dem man i första hand prioriterar. Mindre personal ger mindre möjlighet att se var och en individ för sig, och följa deras utveckling. Det är ju dem som behöver extra hjälp och stöd i skola / förskola som drabbas mest och det resulterar i att det blir en tung start för det barn som hamnar mittemellan och jag kan förstå varför det inte är så kul att gå i skolan längre.