Lonley but not alone

Känner någon igen sig i den känslan? Man känner sig ensam, men ändå inte ensam! Det är iallafall så jag känner mig i min familj jämt. Jag ska aldrig skaffa en "för stor" familj för jag vet hur det är att bli bortglömd i den och det är inte kul. Nej, jag vill flytta långt härifrån för då kommer jag fortfarande vara bortlömd men då kommer min familj inte hälsa på mej eller umgås med mig för att dem inte vill, utan för att det är för långt att resa - och det sårar mycket mindre! Ensam är stark va? Skulle inte tro det va! Ge mej ETT enda exempel?! Det är svårt att beskriva den här känslan jag har men i vilket fall är den verklig och det gör ont innuti mig!

Andras åsikter:

Lämna din tanke här!

Namn:
Kom ihåg mig!

E-mail: (publiceras inte)

Blogg:

Kommentar:

Trackback