Vägen till målet med livet
När man är typ 12 år skall man bestämma vad man ska bli när man man blir stor, det är ju helt sjukt! Jag har alltid tyckt att skolan är skitjobbig. Till en början var det inte just lektionerna som var jobbiga, utan att visa upp sig för andra i korridoren som är en ren pina. Rena köttmarknaden. Jag ville hellst bara försvinna och ibland grät jag inne på toaletten för att jag tyckte att några hade tittat konstigt på mig. Jag har aldrig ansett att jag är snygg och jag har alltid haft självkänslan och självförtroendet nere i botten ( kanske beror det på "Han" ) så det var jobbigt att börja gymnasiet. Jag började Mode & Design för jag gillade kläder, men att sy var inte min grej så jag hoppade av efter ett år. Jag trodde det skulle vara mer design och skissa i programmet och tänkte inte alls på att sy själv, jag var totalt värdelös på att sy så vad skulle jag göra!?
Jag fick valet att börja en ny utbildning nu på en gång eller vänta ett år och göra något annat, och eftersom jag inte hade en aning om vad jag ville gå så gick jag IV och praktiserade på olika ställen. Bland annat på en förskola och på ett gym, det var väldigt roligt! Sedan efter sommaren så hoppade jag på Bild och Form och det var en väldigt rolig gymnasie utbildning. Ibland tänker jag på att om jag inte hade så mycket hängandes efter mig, både ämnen som man låg efter i och allt det jobbiga i mitt privatliv, så hade gått mycket bättre. Men desvärre pallade jag inte med att plugga ikapp och min sociala fobi blev värre, jag mådde inte bra men jag vägrade samtidigt att lyssna på mig själv och söka hjälp. Nej, jag trodde bara att jag var dum och korkad.
Jag var arbetslös och sökte jobb men självklart får man ingenting i den situationen jag var i då. Jag blev mer och mer "rädd" för omvärlden och ibland var fylla det enda sättet att hanskas med mina problem, så jag festade mycket! Tillslut fick jag genom Arbetsförmedlingen praktik på Vero Moda och jag fick börja att vickariera där. Jag stannade där ett år innan jag kände ångest över min skolgång så jag sa upp mig och började att studera på Komvux. Det gick bra ett halvår men sedan kom ångesten tillbaka och det lilla självförtroendet man lyckats bygga upp på Vero Moda bara rasade ner. Jag pallade inte med skolan och började skolka igen, trots att Komvux är frivilligt att gå. Jag hade ingen vision och jag visste inte vart jag skulle ta vägen så jag sökte alla möjliga jobb utan resultat. Men efter att ha skickat ansökningar till alla jobb man kan finna på Arbetsförmedlingens hemsida så svarade ett "Damsugar företag" att dem ville träffa mig.
Jag sålde dammsugare en vecka innan jag verkligen bröt ihop. En vecka hann det gå innan jag hade ont i magen, hunger känslorna försvann, åt jag dock så kräktes jag upp det och jag kunde inte sova om nätterna. Jag ville inte ljuga folk rätt upp i ansiktet och lura på dem något dem egentligen inte behövde för den summan dem kostade. Vero Moda var en annan sak, där kom kunderna till mig när dem behövde något men det här var en helt annan sak, jag nästan tvingade och lurade kunderna. Det här var inte jag! Jag sade upp mig på jobbet och berättade hur jag mådde och varför jag inte klarade av det och hon svarade att jag borde gå och prata med någon, jag sa att jag skulle göra det - men jag ljög! Jag sökte in till nya studier på Komvux, men när jag var hos min syo och pratade så bröt jag ihop. Jag visste vad som väntade den närmsta terminen. Jag skulle klara mig till en början sen skulle jag skolka och få ett IG samt ett phett studielån! Hon sa att jag borde prata med någon, jag sa att jag skulle göra det - men jag ljög!
Arbetslös, studielös och sysslolös satt jag i min lägenhet ensam. Det enda sällskap jag fick var min sambo som kom hem efter jobbet och våra ( då ) två katter. Det blev en vana att sitta i lägenheten och när jag väl skulle försöka gå ut så gick det inte. Det tog stop och ångesten kom över mig! Det var hemskt. Jag kunde inte sova om nätterna utan satt uppe hela dygnet, ofta grät jag och tänkte mycket hemskheter. Jag tänkte på det jag borde göra, jobba eller studera - sedan fick jag ångest. Jag tänkte på hur värdelös jag var som inte kunde något av dem! Jag tänkte på allt det hemska jag varit med om och hur värdelös jag egentligen är, ända in i botten. Jag ville bara försvinna, men jag ville inte dö! Jag festade mycket för att glömma vardagen för en stund. Jag var också otrogen för att få uppmärksamhet och bekräftelse, Jyrki skulle lämna mig. Han tog bilen och stack och jag stoppade i mig alla tabletter jag kunde hitta hemma ovetandes om dess konsekvens. Men lyckligtvis var det ingen fara! Jag fick dock åka in till sjukhuset med ambulans för observation.
Jag var i ett svart djupt hål, och utan Jyrki var jag helt ensam. Han var min livslina och han valde att stanna som tur var. Nu har jag lärt mig vad äkta KÄRLEK är, men det har jag inte insett förren ett år sedan ( 08 ) då vi flyttade isär för att jag behövde vara för mig själv och tänka. Tillslut ringde Jyrki efter hjälp på Unga Vuxna och där fick jag prata med Birgitta Grigoriadis två gånger i veckan i ett helt år. Jag mådde genast bättre, inte helt och hållet.. men så bra att jag kunde vistas bland folk utan att få ångest. Jag tog nya tag och sökte in till Barnskötarutbildningen på Komvux på 1,5 år och nu är jag klar med denne. Jag klarade det största av utbildningen utan en dags ångest och utan självmordstankar och med topp betyg. Jag är bara så glad att jag hade så fina klasskamrater och bra lärare som hjälpte mig igenom allt! Jag har fått en ny start och ett bättre liv och pågrund av allt detta så har jag kommit på vad jag vill göra med mitt liv..
Jag vill bli sociom och hjälpa andra barn och unga i samma situation som jag var i då. Hjälpa dem att komma ur det där hålet som grävts utav ens egna förträngda förflutna. Jag förstod det inte då eftersom jag inte hade något att jämföra det med, men jag mådde dåligt pågrund av det som hänt i mitt liv och i min barndom. Inget bearabeter sig själv utan allt ligger bara kvar och väntar på att få komma ut igen. För mig och sett utifrån så var jag bara en korkad, naiv tjej som inte pallade med skolan. Men det var djupare än så och ovetandes tog allt hemska över mitt liv och krossade det. Helt ärligt så ser jag dagarna och livet mycket ljusare nu än vad jag gjorde förut. Precis som att jag har jag haft en svart slöja över mitt ansikte förut och att jag nu har fått hjälp med att ta av mig den.
Därför skall just DU gå och prata med en psykolog, kurator, socionom om DU mår dåligt!
Jag fick valet att börja en ny utbildning nu på en gång eller vänta ett år och göra något annat, och eftersom jag inte hade en aning om vad jag ville gå så gick jag IV och praktiserade på olika ställen. Bland annat på en förskola och på ett gym, det var väldigt roligt! Sedan efter sommaren så hoppade jag på Bild och Form och det var en väldigt rolig gymnasie utbildning. Ibland tänker jag på att om jag inte hade så mycket hängandes efter mig, både ämnen som man låg efter i och allt det jobbiga i mitt privatliv, så hade gått mycket bättre. Men desvärre pallade jag inte med att plugga ikapp och min sociala fobi blev värre, jag mådde inte bra men jag vägrade samtidigt att lyssna på mig själv och söka hjälp. Nej, jag trodde bara att jag var dum och korkad.
Jag var arbetslös och sökte jobb men självklart får man ingenting i den situationen jag var i då. Jag blev mer och mer "rädd" för omvärlden och ibland var fylla det enda sättet att hanskas med mina problem, så jag festade mycket! Tillslut fick jag genom Arbetsförmedlingen praktik på Vero Moda och jag fick börja att vickariera där. Jag stannade där ett år innan jag kände ångest över min skolgång så jag sa upp mig och började att studera på Komvux. Det gick bra ett halvår men sedan kom ångesten tillbaka och det lilla självförtroendet man lyckats bygga upp på Vero Moda bara rasade ner. Jag pallade inte med skolan och började skolka igen, trots att Komvux är frivilligt att gå. Jag hade ingen vision och jag visste inte vart jag skulle ta vägen så jag sökte alla möjliga jobb utan resultat. Men efter att ha skickat ansökningar till alla jobb man kan finna på Arbetsförmedlingens hemsida så svarade ett "Damsugar företag" att dem ville träffa mig.
Jag sålde dammsugare en vecka innan jag verkligen bröt ihop. En vecka hann det gå innan jag hade ont i magen, hunger känslorna försvann, åt jag dock så kräktes jag upp det och jag kunde inte sova om nätterna. Jag ville inte ljuga folk rätt upp i ansiktet och lura på dem något dem egentligen inte behövde för den summan dem kostade. Vero Moda var en annan sak, där kom kunderna till mig när dem behövde något men det här var en helt annan sak, jag nästan tvingade och lurade kunderna. Det här var inte jag! Jag sade upp mig på jobbet och berättade hur jag mådde och varför jag inte klarade av det och hon svarade att jag borde gå och prata med någon, jag sa att jag skulle göra det - men jag ljög! Jag sökte in till nya studier på Komvux, men när jag var hos min syo och pratade så bröt jag ihop. Jag visste vad som väntade den närmsta terminen. Jag skulle klara mig till en början sen skulle jag skolka och få ett IG samt ett phett studielån! Hon sa att jag borde prata med någon, jag sa att jag skulle göra det - men jag ljög!
Arbetslös, studielös och sysslolös satt jag i min lägenhet ensam. Det enda sällskap jag fick var min sambo som kom hem efter jobbet och våra ( då ) två katter. Det blev en vana att sitta i lägenheten och när jag väl skulle försöka gå ut så gick det inte. Det tog stop och ångesten kom över mig! Det var hemskt. Jag kunde inte sova om nätterna utan satt uppe hela dygnet, ofta grät jag och tänkte mycket hemskheter. Jag tänkte på det jag borde göra, jobba eller studera - sedan fick jag ångest. Jag tänkte på hur värdelös jag var som inte kunde något av dem! Jag tänkte på allt det hemska jag varit med om och hur värdelös jag egentligen är, ända in i botten. Jag ville bara försvinna, men jag ville inte dö! Jag festade mycket för att glömma vardagen för en stund. Jag var också otrogen för att få uppmärksamhet och bekräftelse, Jyrki skulle lämna mig. Han tog bilen och stack och jag stoppade i mig alla tabletter jag kunde hitta hemma ovetandes om dess konsekvens. Men lyckligtvis var det ingen fara! Jag fick dock åka in till sjukhuset med ambulans för observation.
Jag var i ett svart djupt hål, och utan Jyrki var jag helt ensam. Han var min livslina och han valde att stanna som tur var. Nu har jag lärt mig vad äkta KÄRLEK är, men det har jag inte insett förren ett år sedan ( 08 ) då vi flyttade isär för att jag behövde vara för mig själv och tänka. Tillslut ringde Jyrki efter hjälp på Unga Vuxna och där fick jag prata med Birgitta Grigoriadis två gånger i veckan i ett helt år. Jag mådde genast bättre, inte helt och hållet.. men så bra att jag kunde vistas bland folk utan att få ångest. Jag tog nya tag och sökte in till Barnskötarutbildningen på Komvux på 1,5 år och nu är jag klar med denne. Jag klarade det största av utbildningen utan en dags ångest och utan självmordstankar och med topp betyg. Jag är bara så glad att jag hade så fina klasskamrater och bra lärare som hjälpte mig igenom allt! Jag har fått en ny start och ett bättre liv och pågrund av allt detta så har jag kommit på vad jag vill göra med mitt liv..
Jag vill bli sociom och hjälpa andra barn och unga i samma situation som jag var i då. Hjälpa dem att komma ur det där hålet som grävts utav ens egna förträngda förflutna. Jag förstod det inte då eftersom jag inte hade något att jämföra det med, men jag mådde dåligt pågrund av det som hänt i mitt liv och i min barndom. Inget bearabeter sig själv utan allt ligger bara kvar och väntar på att få komma ut igen. För mig och sett utifrån så var jag bara en korkad, naiv tjej som inte pallade med skolan. Men det var djupare än så och ovetandes tog allt hemska över mitt liv och krossade det. Helt ärligt så ser jag dagarna och livet mycket ljusare nu än vad jag gjorde förut. Precis som att jag har jag haft en svart slöja över mitt ansikte förut och att jag nu har fått hjälp med att ta av mig den.
Därför skall just DU gå och prata med en psykolog, kurator, socionom om DU mår dåligt!
Andras åsikter:
Postat av: JENNIE
Postat av: Jennie
Postat av: JENNIE
Postat av: JENNIE
Postat av: Jeppe
Ha en fantastisk sommar!
Trackback
