Baileyz

Ödet bestämmer mitt liv, och trots mitt kontrollbehov så låter jag det bestämma över mig. Det som skall ske kommer att ske och jag kan inte göra någonting åt det oavsett vad jag innerst inne önskar. Det som går fel och det som inte går min väg tar jag lärdom av och så tänker jag att "det var isåfall inte meningen" och sedan fortsätter livet som vanligt igen.

 

Jag försöker att inte "hänga upp mig" på saker som är negativa i mitt liv längre, det gjorde jag förut. Jag ansåg att jag hade blivit straffad av gud när jag föddes och sedan när jag blev bemött av motgångar så var det ytterligare straff, det är klart man blir deprimerad då! Jag såg mig själv som ett passivt offer i mitt eget liv när det själva verket är jag som är huvudpersonen i det. Man har ju bara ett liv och det är bara jag som kan göra det bästa utav det! Det konstiga är att ända sedan jag började att tänka på det sättet för inte så länge sedan, så har livet gett mig så mycket positiv respons och det mesta går min väg. Hela livet blir en enda stor lekplats och jag har precis börjat att gunga. Tro på ödet!