Vänner och bekanta
Angående mitt gratulationsinlägg till min VÄN som precis har fått barn så tog då en annan BEKANT illa upp eftersom han då tycker att jag tydligen nervärderat honom när jag kallat honom bekant.
Vad är det som är så fel med att vara bekant då? I mitt tycke så har jag få vänner och fler bekanta! Mina vänner är dem som jag VÅGAR berätta allt för och som jag KAN berätta allt för, vänner är några som jag håller bra kontakt med och som kan och vågar stå för vad dem tycker, samt att jag vågar göra desamma för dem. Bekanta är några i ens liv som man håller av, människor man tycker om och oftast älskar men som man inte har lika nära kontakt med. Man kanske inte delar med sig utav sitt liv på samma sätt som till en vän, man delar kanske inte med sig utav åsikter och tankar utan det blir en mer ytlig relation.
Korkad ursäkt att säga upp bekantskapen på tycker jag iallafall. Men troligtvis så är det väl något annat som är den egentliga orsaken. Vi har t.ex. många ( före detta ) gemensamma bekanta som jag har tagit avstånd ifrån på grund av olika orsaker men som han fortfarande umgås med, det är också en utav orsakerna till att han har blivit just en bekant. Men också för att vi lever två helt olika liv nu, han har familj och jag och Jyrki är ute o roar oss. Det är väl självklart att man glider ifrån varandra någon gång, men det ska väl ändå inte bara vara upp till mig att hålla kontakten? Nej, ska det vara så här så låter jag hellre bli!
Vad tycker ni? Är jag orättvis eller är det han som dragit förhastade slutsatser i den här situationen?
Vad är det som är så fel med att vara bekant då? I mitt tycke så har jag få vänner och fler bekanta! Mina vänner är dem som jag VÅGAR berätta allt för och som jag KAN berätta allt för, vänner är några som jag håller bra kontakt med och som kan och vågar stå för vad dem tycker, samt att jag vågar göra desamma för dem. Bekanta är några i ens liv som man håller av, människor man tycker om och oftast älskar men som man inte har lika nära kontakt med. Man kanske inte delar med sig utav sitt liv på samma sätt som till en vän, man delar kanske inte med sig utav åsikter och tankar utan det blir en mer ytlig relation.
Korkad ursäkt att säga upp bekantskapen på tycker jag iallafall. Men troligtvis så är det väl något annat som är den egentliga orsaken. Vi har t.ex. många ( före detta ) gemensamma bekanta som jag har tagit avstånd ifrån på grund av olika orsaker men som han fortfarande umgås med, det är också en utav orsakerna till att han har blivit just en bekant. Men också för att vi lever två helt olika liv nu, han har familj och jag och Jyrki är ute o roar oss. Det är väl självklart att man glider ifrån varandra någon gång, men det ska väl ändå inte bara vara upp till mig att hålla kontakten? Nej, ska det vara så här så låter jag hellre bli!
Vad tycker ni? Är jag orättvis eller är det han som dragit förhastade slutsatser i den här situationen?
Andras åsikter:
Postat av: Cina
Vissa är ju bästa kompisar efter första gången dom träffar en person.
Äsch tycker det är löjligt!
Han får väl anstränga sig mer för att få titeln vän :)
Sist jag åkte båt gungade det så jäkla mycket och ALLA på båten gungade i takt! Jag har aldrig vart med om nåt liknande och var säker på att vi skulle dö mitt ute på havet, så för mig blir det ingen mer båtresa :D
Blygsam du är nu då!
Jag har bevis på att du blir bra på bild ;)
Postat av: linn
Postat av: KÄNSLOBLOGGEN - av Patrik PH Larsson
Jag har väldigt många bekanta i mitt umgänge, jag behöver aldrig vara ensammen. Sedan så har jag ett par vänner som jag kan öppna mig lite för och berätta om mina bekymmer och så ibland om sinnesstämningen passar. MEN jag har bara ett ytterst fåtal "nära vänner", och det är sådana personer som jag verkligen kan vara mig själv med och inte behöver tänka på vad jag säger när jag är eller pratar med dem och jag kan gråta när jag vill med dem om jag blir lessen.
mina tankar
Trackback
