Miss understood
Åååh, nu är man påväg down, down, down igen. Så för er som inte vill höra "Depp Mickis" klaga kan skuta läsa nu..
Problem 1: Ekonomin
Mindre jobb nu på Bäckmo och Söråker eftersom dem skall spara in pengar. Det betyder att när jag väl får jobba så får jag jobba färre timmar, men helst skall dem lösa det på andra vis t.ex dela upp ordinarie personal emellan avdelningarna eller slå ihop om det är lite barn. Hedan efter kan jag räkna med att få ikring 4000:- i månadslön fram till sommaren. Jag kan ju iochförsig söka nya vick i sundsvalls kommun men jag har lixom tappat luften och orkar inte angagera mig för tillfället. Kanske jag får ny energi närmare sommaren!
Problem 2: Personlig Stress
Ja, punkten innan orsakar ju självklart en personlig stress inombords. Som jag nämnde innan så VILL jag ju skaffa barn nu, jag VILL ha fast inkomst och jag VILL flytta till något större. Men pågrund av ekonomin just nu så kan jag bara drömma om livet. Ledsamt nog så blir man ju ganska så deppig eftersom man vill det NU och inte sen. Men först måste jag jobba fram till sommaren då jag kommer bli arbetslös. Sedan skall jag plugga på komvux en sista termin och jag ser verkligen inte fram emot Matte B *fy* sen så ska jag söka in på Högskola och en KY utbildning och ta det jag får, troligtvis KY utbildningen om jag ens har sån tur. Då ska jag studera till Säljare ett år och fortsätta söka in på högskola tills man kommer in på Socionomlinjen och efter det blir det hårt pluggande i 3,5 år innan jag blir arbetslös igen.
Problem 3: Måendet
Folk är jävligt bra på att anklaga mig men kan själv inte se hur dem skadar mig. Jag pratar alltså om den här killen som vart sur och sa upp bekantskapen BARA därför att jag kallade honom bekant. Mina vänner är dem jag som sagt umgås med och kan dela det mesta med, resten är bekanta för mig. Han var en gång min vän men nu är han / var han bara en bekant. Hursom helst så grattade jag min andra bekant Sara på hennes födelsedag då jag ser att han ( som inte ens KÄNNER henne utan dem är bara ytligt bekanta med varandra ) hade grattat henne varpå jag är snabb och med andra ord frågar "varför" eftersom dem bara är bakanta via mig. Jag menar, han kan fortfarande ha kvar henne som bekant trots att han bara känner henne ytligt, men mig vill han inte ha att göra med eftersom jag kallade honom för "bekant" ( som verkar vara nått riktigt hemskt ) Vad TROR han att Sara tycker om honom då? Han är ju knappast hennes vän och knappt en bekant, det är ju inte så att dem umgås eller pratar. Alltså måste han ha sagt upp bekantskapen med mig av andra orsaker än vad som han påstår. Dessutom så blir hans tjej förbannad på mig för att jag blir upprörd över situationen?! Då känner man sig verkligen missförstådd och osynlig. Hon har inte ens frågat mig hur jag känner och mår i den här situationen utan tar för givet bara hennes killes parti, även fast det är han från början som sårade mig genom att säga upp bekantskapen.
Tänk att min gamla vänskapskrets fortfarande kan såra mig och få mig att känna mig som en nolla även fast vi inte ens umgås. Dem har fått mig att känna mig osynlig, korkad och missförstådd under en så lång tid och att det fortfarande kan pågå även fast vi inte ens umgås. Det är ganska hemskt vilken makt dem har över mig, jag som bara ville bli accepterad och sedd. Men dem trampar på som elefanter och när jag ramlar så hjälper dem mig inte upp utan dem hånskrattar mig rakt upp i ansiktet. Det är därför som jag värdesätter mina vänner nu eftersom jag har aldrig känt mig så stöttad och omtyckt för den jag är någon gång förut. Det är dem som är riktiga vänner - dem som älskar dig för den du är och förstår dig. Vi kan alltid prata och diskutera problem och om det skulle infalla en situation då jag behöver stöd så finns dem där tillskillnad från min gamla bekantskapskrets. Självklart gällde det ju inte alla i min gamla bekantskapskrets, killen som sa upp bekantskapen var ju mestadels inte en sån och det fanns fler undantag, det är därför jag tyckte det var synd att han måste säga upp bekantskapen.
Jag känner mig spyfärdig, matt, ledsen, arg, less och samtidigt likgiltig..
Problem 1: Ekonomin
Mindre jobb nu på Bäckmo och Söråker eftersom dem skall spara in pengar. Det betyder att när jag väl får jobba så får jag jobba färre timmar, men helst skall dem lösa det på andra vis t.ex dela upp ordinarie personal emellan avdelningarna eller slå ihop om det är lite barn. Hedan efter kan jag räkna med att få ikring 4000:- i månadslön fram till sommaren. Jag kan ju iochförsig söka nya vick i sundsvalls kommun men jag har lixom tappat luften och orkar inte angagera mig för tillfället. Kanske jag får ny energi närmare sommaren!
Problem 2: Personlig Stress
Ja, punkten innan orsakar ju självklart en personlig stress inombords. Som jag nämnde innan så VILL jag ju skaffa barn nu, jag VILL ha fast inkomst och jag VILL flytta till något större. Men pågrund av ekonomin just nu så kan jag bara drömma om livet. Ledsamt nog så blir man ju ganska så deppig eftersom man vill det NU och inte sen. Men först måste jag jobba fram till sommaren då jag kommer bli arbetslös. Sedan skall jag plugga på komvux en sista termin och jag ser verkligen inte fram emot Matte B *fy* sen så ska jag söka in på Högskola och en KY utbildning och ta det jag får, troligtvis KY utbildningen om jag ens har sån tur. Då ska jag studera till Säljare ett år och fortsätta söka in på högskola tills man kommer in på Socionomlinjen och efter det blir det hårt pluggande i 3,5 år innan jag blir arbetslös igen.
Problem 3: Måendet
Folk är jävligt bra på att anklaga mig men kan själv inte se hur dem skadar mig. Jag pratar alltså om den här killen som vart sur och sa upp bekantskapen BARA därför att jag kallade honom bekant. Mina vänner är dem jag som sagt umgås med och kan dela det mesta med, resten är bekanta för mig. Han var en gång min vän men nu är han / var han bara en bekant. Hursom helst så grattade jag min andra bekant Sara på hennes födelsedag då jag ser att han ( som inte ens KÄNNER henne utan dem är bara ytligt bekanta med varandra ) hade grattat henne varpå jag är snabb och med andra ord frågar "varför" eftersom dem bara är bakanta via mig. Jag menar, han kan fortfarande ha kvar henne som bekant trots att han bara känner henne ytligt, men mig vill han inte ha att göra med eftersom jag kallade honom för "bekant" ( som verkar vara nått riktigt hemskt ) Vad TROR han att Sara tycker om honom då? Han är ju knappast hennes vän och knappt en bekant, det är ju inte så att dem umgås eller pratar. Alltså måste han ha sagt upp bekantskapen med mig av andra orsaker än vad som han påstår. Dessutom så blir hans tjej förbannad på mig för att jag blir upprörd över situationen?! Då känner man sig verkligen missförstådd och osynlig. Hon har inte ens frågat mig hur jag känner och mår i den här situationen utan tar för givet bara hennes killes parti, även fast det är han från början som sårade mig genom att säga upp bekantskapen.
Tänk att min gamla vänskapskrets fortfarande kan såra mig och få mig att känna mig som en nolla även fast vi inte ens umgås. Dem har fått mig att känna mig osynlig, korkad och missförstådd under en så lång tid och att det fortfarande kan pågå även fast vi inte ens umgås. Det är ganska hemskt vilken makt dem har över mig, jag som bara ville bli accepterad och sedd. Men dem trampar på som elefanter och när jag ramlar så hjälper dem mig inte upp utan dem hånskrattar mig rakt upp i ansiktet. Det är därför som jag värdesätter mina vänner nu eftersom jag har aldrig känt mig så stöttad och omtyckt för den jag är någon gång förut. Det är dem som är riktiga vänner - dem som älskar dig för den du är och förstår dig. Vi kan alltid prata och diskutera problem och om det skulle infalla en situation då jag behöver stöd så finns dem där tillskillnad från min gamla bekantskapskrets. Självklart gällde det ju inte alla i min gamla bekantskapskrets, killen som sa upp bekantskapen var ju mestadels inte en sån och det fanns fler undantag, det är därför jag tyckte det var synd att han måste säga upp bekantskapen.
Jag känner mig spyfärdig, matt, ledsen, arg, less och samtidigt likgiltig..
Andras åsikter:
Trackback
