Baileyz

Just nu är inte min blogg speciellt kul att läsa. Jag vill bara förklara varför! Jag känner mig så ensam, samtidigt som jag isolerar mig från omvärlden, då blir det ju givetvis mitt eget fel också. Men orsaken till att jag drar mig undan är för att jag ska slippa bli sårad. Det är alltid ALLTID alltid är det JAG som måste styra upp saker, filmkvällar, fester, förfester, krogrundor, resor, spelkvällar, bodaborg, middagar, nöjeshallen osv. Det är aldrig jag som blir medbjuden på något överhuvudtaget. Nåja.. ibland sker det med, men i största allmänhet är det jag som frågar och mina vänner som oftast.. tackar nej! Det innebär att jag oftast aldrig får göra nått kul, medans andra har andra vänner dom kan hitta på nått kul med istället och här sitter jag ensam som vanligt. Det är ganska lustigt att ingen vill hitta på något PRECIS just när jag frågar, då MÅSTE det bara vara mig det är fel på, eller hur?

 

På Facebook kan man läsa om vad andra hittar på och hur kul dem har. Jag kan inte sluta jämföra deras perfekta liv med mitt egna skitliv. Hade jag haft barn hade det varit en annan sak, så hade jag haft dem som tagit upp min tid och inte haft något behov av att fylla min tid med annat. Men några barn lär det inte komma på ett bra tag kan jag tänka mig, brukar ju aldrig bli så som man vill. Nu har jag skolan som tar min tid i minst ett halvår framöver och jag känner att för att slippa bli sårad så ska jag koncentrera mig på skolan och inget annat. Nu har jag mailat vårdcentralen också för kuratorkontakt så jag inte ska förgöra mig själv helt! Jag mår fan inte bra, jag är ledsen hela tiden och jag känner mig mer fånge i min egen kropp nu mer än någonsin. Jag är så jävla värdelös att jag inte ens kan förmå mig själv att äta rätt och motionera som vilken annan människa som helst klarar av.

Jag hatar livet, jag hatar facebook, jag hatar mig själv!

En annan sak som jag oroar mig för också är ( ganska löjligt egentligen, men inte för mig ) HUR många som kommer gratta mig på MIN födelsedag. Man ser andra som har typ 50 gratulationer, men kommer någon ens lägga märke till mig? Jag tror inte det! För att slippa bli sårad att "jag är en jävla nolla" och få det svart på vitt  som skulle vara betydligt svårare för mig, så tar jag hellre bort min Facebook användare så ingen kan gratulera mig överhuvudtaget. Dessutom så HATAR jag min födelsedag då jag än en gång ska få veta vilken jävla looser jag är. Att jag har levt ännu ett år och fortfarande INTE har ett jobb, fortfarande INTE har några barn, fortfarande INTE har gått ner i vikt, fortfarande INTE har ett slutbetyg, fortfarande INTE har en utbildning.. Vad är det att fira egentligen? En rad misslyckanden?! Vem försökte jag lura när jag trodde jag var smart? När jag trodde att jag hade något att erbjuda världen? Jag är och har alltid varit en nobody.