Han fattas mig

Det känns i hela lägenheten att han är borta nu. Även om man inte alltid såg honom så kunde man känna av hans energi, men nu är den borta. Det är faktiskt riktigt tomt nu! Jag har gråtit hela eftermiddagen, ögonen är röda och huvudet bankar hårt. Jag kommer aldrig glömma dig min lilla bebis. Hoppas du finns här runt omkring oss nu och att du har det bra där du är. Jag vill så gärna krama om dig så som jag gjorde förut, innan du blev sjuk. Du var så speciell. Liksom Smulan och Viktor så hade du också en helt egen, unik personlighet. Ingen kan vara som du Manson. Jag ville ha dig från första dagen då jag såg dig hos mamma. Varje gång hon sa att en katt hade blivit såld så blev jag orolig att det var du, men du väntade på oss tills det bara var du och Jansson kvar. Jansson ville mamma ha så till min lycka fick du följa med oss hem den där gången för ungefär 10år sedan. Liten, ljus beige och riktigt busig kattunge var du då, så jag blev tokig på dig och dina små egenheter. Men trots det var du så underbar och speciell och mitt hjärta smälte för dig. Hur skall vi kunna leva vidare utan dig? Mamma älskar dig och jag saknar dig så otroligt mycket.

En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig!


Andras åsikter:

Lämna din tanke här!

Namn:
Kom ihåg mig!

E-mail: (publiceras inte)

Blogg:

Kommentar:

Trackback