Baileyz

Jag insåg en sak idag..

Jag har förlorat min glädje. Jag är inte glad längre, även om jag kan skratta och le ibland så är det aldrig från hjärtat. Jag känner ingen lycka längre och allt ljus i mitt liv är som bortblåst. Det enda som är kvar är ilska, sorg och rädsla så jag gråter och är förbannad om vartannat samtidigt som jag ständigt känner mig rädd.

Jag är inte densamma som jag var för bara några månader sedan. Jag kanske aldrig kommer bli densamma  igen heller. Det känns som jag har för mycket problem för att kunna bli bra igen, som att det är kört för min del, jag har redan sabbat min enda chans i livet till lycka. Jag hoppade av gymnasiet för att det var för mycket att ta igen, nu börjar jag fundera på om man inte borde göra samma sak nu. För jag är redan så förstörd att jag aldrig kommer bli hel igen även om jag försöker. Livet är så förbannat orättvist! Varför skall vissa leva i lycka och ljus medans andra får stanna i mörkret? Jag var bara ett barn när livet började att jävlas med mig och ända sedan dess har jag haft ett helvete.