Baileyz

Mitt mående är inte det bästa just nu, men jag kommer att lägga det åt sidan ett tag och försöka vara stark en stund nu eftersom min familj inte heller mår så bra. Jag vet att det är ett tungt ansvar att bära, men det är bara jag som har gått igenom en depression själv, det är bara jag som läst kommunikation och psykologi, så det är bara jag som klarar av att hantera den här situationen. Men det är oerhört tungt och energikrävande ansvar att vara  det s.k. "limmet" som håller familjen ihop i vått och torrt, så numera gråter jag mig själv till sömns varje natt. Ibland kan jag inte somna överhuvudtaget trots att mina ögon värker och huvudet dunkar. Men jag måste orka, för deras skull. Som tur är har två av dem tre som mår dåligt även sökt profisionell hjälp i form av kurator/psykolog att prata med, och det lättar bördan en del för mig. Annars skulle jag gå under helt och hållet, jag skulle inte orka med. Familjen är så viktig för mig, det är dom jag åker till när jag själv mår dåligt och efteråt känner jag mig sedd, smart och att jag faktiskt betyder något. Men när dom mår dåligt så mår även jag dåligt och då måste jag göra allt jag kan för att dem ska må bra igen.