Illa
Fan vad jag mår illa. Jag mår illa när jag äter, när jag är hungrig och där mittemellan.. och nej, det är tyvärr inget barn i min mage. Jag mår bara så jävla psykiskt dåligt att jag symtomen tillslut blir somatiska och då mår jag illa hela dagarna. Jag är ständigt orolig för min familj, jag tänker på vad fan det är som pågår hela tiden. Jag kan inte ens sova på kvällarna längre eftersom tankarna kommer då allt är tyst och stilla. Vill jag kunna sova måste jag spela musik eller se på TV så mina tankar dränks till ljudet. Annars går tankarna bara runt, runt, runt i skallen på mig och jag håller på att bli galen.
- Varför just dem?
- Vad har egentligen hänt?
- Vad kan jag göra för dem?
- Kommer dem få må bra?
- När ska dem mår bra?
- Tänk om det är si..
- Tänk om det är så..
Imorgon skall jag jobba första gången på jätte länge. Det var den snälla och söta Ulrika från Söråkers Förskola som behövde vikarie en heldag på småbarnsavdelningen för imorgon. Det ska bli kul att komma tillbaka eftersom det inte är nått fel på varken arbetsplatsen, personalen, barnen eller föräldrarna. Det enda som suttit käppar i hjulen är min arbetsgivare Timrå kommun som inte respekterar hårt arbetande, nyutbildade barnskötare som vill skaffa sig lite meriter och erbetslivserfarenhet. Jag menar, jag ÄR ju utbildad barnskötare och förr lärde man sig ändå arbetsuppgifter på plats med en s.k. praktik och det gick ju hur bra som helst. Varför skulle jag vara sämre än någon utav dem? Det var ju bättre förr va? Mindre stressigt, mer nogrannt utfört arbete osv. Dessutom påverkas man av varandra i arbetslaget och dem som inte gör det hör ändå inte dit. Men då ska väl inte jag straffas för att jag valde att utbilda mig till barnskötare istället för förskolelärare. Skulle aldrig falla mig in att utbilda mig till förskolelärare, jag ÄR barnskötare och duger det inte så fine! Då jobbar jag hellre med något annat. Det skall hur som helst bli skönt att komma på fötter igen efter omständigheterna och jag hoppas faktiskt att jag kanske får vicka lite mer där under våren om jag har tur. Det återstår att se, men man skall väl inte hoppas på för mycket kanske. Jag har ju aldrig haft någon särskild tur..
- Varför just dem?
- Vad har egentligen hänt?
- Vad kan jag göra för dem?
- Kommer dem få må bra?
- När ska dem mår bra?
- Tänk om det är si..
- Tänk om det är så..
Imorgon skall jag jobba första gången på jätte länge. Det var den snälla och söta Ulrika från Söråkers Förskola som behövde vikarie en heldag på småbarnsavdelningen för imorgon. Det ska bli kul att komma tillbaka eftersom det inte är nått fel på varken arbetsplatsen, personalen, barnen eller föräldrarna. Det enda som suttit käppar i hjulen är min arbetsgivare Timrå kommun som inte respekterar hårt arbetande, nyutbildade barnskötare som vill skaffa sig lite meriter och erbetslivserfarenhet. Jag menar, jag ÄR ju utbildad barnskötare och förr lärde man sig ändå arbetsuppgifter på plats med en s.k. praktik och det gick ju hur bra som helst. Varför skulle jag vara sämre än någon utav dem? Det var ju bättre förr va? Mindre stressigt, mer nogrannt utfört arbete osv. Dessutom påverkas man av varandra i arbetslaget och dem som inte gör det hör ändå inte dit. Men då ska väl inte jag straffas för att jag valde att utbilda mig till barnskötare istället för förskolelärare. Skulle aldrig falla mig in att utbilda mig till förskolelärare, jag ÄR barnskötare och duger det inte så fine! Då jobbar jag hellre med något annat. Det skall hur som helst bli skönt att komma på fötter igen efter omständigheterna och jag hoppas faktiskt att jag kanske får vicka lite mer där under våren om jag har tur. Det återstår att se, men man skall väl inte hoppas på för mycket kanske. Jag har ju aldrig haft någon särskild tur..
Andras åsikter:
Trackback
