Baileyz

Manson, vår lilla olycksfågel som ofta blir sjuk och dålig, har vi varit med till vetrinären med idag. Det tog sammanlagt 2,5 h för besöket och det kostade lite över 2000:-. Inte så farligt egemntligen, men omständigheterna förvärrar det ytterligare. Tyvärr fortsätter min a-kassa att strula, idag fick jag ett brev då jag blev nekad a-kassa eftersom jag enligt dem "studerar" vilket är sjukt fel. Därför måste jag höra av mig till dem igen. Men hur som helst får jag gå ytterligare några veckor till innan jag kan få några pengar, trots att jag har varit helt utan pengar sedan sist jag fick min sista CSN vilket var den 25'e November. Hur som helst så efter att räkningarna var betalda ( Mina + Jyrkis ) så hade vi ungefär 3000:- kvar och dessutom har vi redan bokat för länge sedan en kryssning nu den 10'e Februari som sedan länge är bokat och betald, men man vill ju kunna både äta mat resten av månaden samt kunna ha roligt på minisemestern också vilket vi inte lär få för 1000:- Jag fattar inte hur vi ska lösa det här! Jag fattar inte va jag gjort för att förtjäna det här skitlivet egentligen? Jag vet att man skall tänka positivt, men under hela min uppväxt har jag känt mig som en riktig olycksfågel. Manson har trots besöket fortfarande inte fått någon diagnos ännu, men nu vet jag iallafall att han inte kommer trilla ihop och dö vilken dag som helst. Det fanns en del saker dem skall reda ut och dem har skickat ett blodprov till USA nu, så vi får ha en uppföljning efter det svaret. Men har vi otur så kan han ha en kronisk inflammation i tarmen och då påstår dem att vi måste ta bort han. Jag klarar inte det, även om han är ca 11år. Jag har gråtit så mycket dem senaste dagarna av blandade orsaker, men framförallt över Mansons hälsa, att jag ständigt har ont i huvudet och ögonen är röda och uppsvällda. Hur klarar man av att avliva ett djur som blivit som ens egna barn? Dem som klarar det smärtfritt har ingen som helst empati eller sympati för andra varelser!