All by myself

Just nu i detta ögonblick känner jag mig så otroligt ensam. Jag har en tämligen dysfunktionell familj, men ändå en familj. Jag har en sambo och en handfull vänner som jag litar på, men ändå så känner jag mig så otroligt ensam just nu. Det känns som jag skulle kunna lämna allt, lämna livet! Men vem skulle komma på min begravning? Berör jag någon? Kommer jag glömmas bort? Kommer jag ens att vara saknad utav människor som jag brytt mig om? Jag vet att det är hjärnan som spelar mig en massa spratt, men jag kan inte göra något åt det. Jag känner mig ensam, osedd och oälskad. Jag äcklar mig själv!

Andras åsikter:
Postat av: Ann
Urs vilket jobbigt inlägg! Vet inte vad jag ska säga mer än att ta hand om dig vännen!! Du är fin som du är och att jag finns för dig om du vill prata eller träffas !!



Många kramar !!
2011-07-08 @ 12:01:01
URL: http://http:countsnew.blogg.se
Postat av: Anna-panna
Så du vet det tycker jag väldigt mycket om dig å det gör ont att du mår såhär...skulle vilja träffas mer än vad vi gör och du ska veta att du är en alldeles underbar människa!!Hoppas ni får det jättebra på semesterresan!!..kram på dig gojänta.
2011-07-09 @ 03:37:45

Lämna din tanke här!

Namn:
Kom ihåg mig!

E-mail: (publiceras inte)

Blogg:

Kommentar:

Trackback