Flickan som aldrig dög
Vet ni att ända sedan jag var liten ( då menar jag jätte, jätte liten ) så har jag haft en känsla av att jag för otur med mig, att jag inte duger och att jag inte hör hemma här i livet. Men när jag var liten så tänkte jag att allt skulle bli bättre bara jag skulle växa upp. Bara jag kunde få ta ansvar över mitt eget liv och bestämma själv så kommer jag må så mycket bättre och bli så mycket gladare. Det blev inte bättre och innerst inne så är jag är fortfarande samma flicka som inte duger till något, som för med sig otur och som inte platsar i livet. Därför behöver jag bekräftelse! Bekräktelse är viktigt och det fick jag nästan aldrig som barn. Jag behöver det i form utav agerande från mina nära och kära, men även ifrån mina bekanta, som bevisar för mig själv att jag duger som jag är. Men tyvärr finns det inte många som ger mig den. Det är helt enkelt "var man för sig själv" som regerar och egoismen lyser starkt över oss alla. Hur kunde jag vara så dum att jag brydde mig om andra, när jag var den som behövde hjälpen som mest?! Jag dog..
Andras åsikter:
Postat av: Leila
Vi alla behöver någon form av bekräftelse. Jag känner igen mig i det du skrivit. Känslan av att få höra något positivt av de som står en nära är plågande. Med tiden har jag själv insett att de som står en nära är "blinda", de förväntar sig att man själv som individ skall veta vad de tycker. Jag tycker du skall ändra synen på dig själv, du duger precis som du är! Ge dig själv positiva kommentarer när du gör något du är stolt över, det var så jag gjorde. Idag mår jag mycket bättre, hoppas även du mår bättre en dag och ser på bekräftelse lite annorlunda. Jag menar, det som betyder mest är vad man själv känner.
Ta hand om dig!
Trackback
