Baileyz

Nu när jag bor så här längt borta så känner jag mig så ensam. Jag har inte längre samma kontakt till mina "gamla" vänner så som man förut haft vilket jag upplever väldigt sorgligt. Men till stor del känner jag mig ensam och bortglömd från familjen. Mamma ringer ibland, men det känns mer som om det är för att hon skall kunna få prata av sig. Ellinor hör aldrig av sig på något vis och det känns absolut inte som om man är saknad av henne. Joakim har jag inte längre någon kontakt med och han är nästan helt utesluten ur familjen och sedan Liza, som jag trodde hade bäst kontakt med, det visade det sig att det var helt fel. Hon verkar inte ens älska mig längre eftersom hon inte svarar på mina sms med "Kram" eller "Jag älskar dig" såsom vi brukade skriva förut. Det känns som man har blivit bortjagad från familjen, som att ingen längre bryr sig om mig eller som att jag bara upptäckt att dem aldrig brydde sig från första början. Helgerna här borta kommer med en stor ångest och igår sov jag hela dagen, jag orkade inte vara vaken, jag ville inte vara vaken och tänka. Jag känner mig så svag och ensam!