Baileyz

Jag har precis fått veta att vi nu inte heller kommer att fira julafton hemma hos familjen iår pga alla händelser som skett inom familjen. Det kommer alltså inte vara något pynt, inget julbak, inga klappar och ingen julmat. Det känns ganska lönlöst att då åka hem över julhelgerna då man ändå inte kommer få fira julen tillsammans med familjen, så troligtvis blir jag kvar ensam i Östersund i min lilla lägenhet utan möbler. Just nu känns allt bara åt helvete och det känns verkligen som man är den ensammaste människan i hela värlen. Jag vet inte om jag klarar av det här så mycket längre. Jag vet inte hur ofta man gråter sig till sömns om nätterna. Vem är man utan sin familj? Utan någon som bryr sig om en och älskar dig? Ingen av mina syskon hör ju av sig och det känns nästan som om folk är "glad" att man är borta. Ingen saknad, ingen glömd. Känns som man kan hoppa resten av livet om det ska vara så här!