Vårkänslor
Idag mår jag, trots omständigheterna bra. Det kan bero på att jag haft ett litet marathon av säsongens avsnitt av Halv åtta hos mig. Jag hade missat 3 hela veckor med totalt 12 bjudningar. Dessutom kom Mamma, Liza och Ellinor på ett kort, litet besök tidigare idag och drack kaffe vilket gjorde mig lite gladare. Jag har märkt att familjen spelar en stor betydelse när man mår dåligt. Det känns även skönt att ha varit med Manson till vetrinären så man får ett hum om vad som kan vara fel på honom. Det skönaste är nog att han får medicin, specialmat (igen) och att jag vet att det mesta står bra till med honom och att han inte är undernärd så jag slipper oroa mig att jag kommer hitta han död en dag. Dessutom är jag överlycklig att våren är tidig iår! Det börjar redan bli varmare och solen lyser nästan var och varannan dag vilket gör livet en aning lättare att leva. Tyvärr har inte så mycket annat förändrats inom den ekonomiska biten, men i värsta fall kan vi säkert låna pengar utav min svärmor och svärfar den här månaden för på 1000:- kan man inte leva en hel månad på hur mycket man än snålar. Dessutom skall vi ju åka på kryssningen som vi bokade och betalade redan i Oktober och jag kan säga att jag behöver verkligen komma iväg efter det här!
Jag förstår att det inte är så kul att läsa min blogg när jag mår dåligt, därför har jag valt att katigorisera alla deprimerande inlägg under "Baileyz Darkness" så ni slipper läsa om mina dåliga sidor om ni inte vill. Men jag kan berätta att efter att ha gått igenom allt som jag gått igenom så är det nog inte så konstigt att jag kan må riktigt dåligt då och då. Både minnen gör sig påminda och jag tappar livslusten och blir bitter. Det som hjälper en aning är att då få skriva av sig en del för att få ur sig sådant som man går och grubblar på. Jag förstår om ni tycker det är jobbigt och vet inte hur ni skall reagera, men att bara kommentera och skriva nått så enkelt som "kram" hjälper faktiskt, för då vet jag att ni har läst det jag skrivit och brytt er tillräckligt för att orka kommentera mitt inlägg. Det jag däremot inte gillar, som i och för sig ingen heller försökt med genom att kommentera ett inlägg, är att "peppa" mig genom att skriva eller säga "Men det är ingen fara, du är inte sjuk" osv. eftersom då känner jag att mina tankar och känslor inte tas på allvar. Hur kan någon annan än jag veta hur jag verkligen mår, känner eller tycker? Det bästa man kan göra i sådana situationer är att bara lyssna eller i det här fallet läsa. Tycker inte ni också det när ni mår dåligt?
Jag förstår att det inte är så kul att läsa min blogg när jag mår dåligt, därför har jag valt att katigorisera alla deprimerande inlägg under "Baileyz Darkness" så ni slipper läsa om mina dåliga sidor om ni inte vill. Men jag kan berätta att efter att ha gått igenom allt som jag gått igenom så är det nog inte så konstigt att jag kan må riktigt dåligt då och då. Både minnen gör sig påminda och jag tappar livslusten och blir bitter. Det som hjälper en aning är att då få skriva av sig en del för att få ur sig sådant som man går och grubblar på. Jag förstår om ni tycker det är jobbigt och vet inte hur ni skall reagera, men att bara kommentera och skriva nått så enkelt som "kram" hjälper faktiskt, för då vet jag att ni har läst det jag skrivit och brytt er tillräckligt för att orka kommentera mitt inlägg. Det jag däremot inte gillar, som i och för sig ingen heller försökt med genom att kommentera ett inlägg, är att "peppa" mig genom att skriva eller säga "Men det är ingen fara, du är inte sjuk" osv. eftersom då känner jag att mina tankar och känslor inte tas på allvar. Hur kan någon annan än jag veta hur jag verkligen mår, känner eller tycker? Det bästa man kan göra i sådana situationer är att bara lyssna eller i det här fallet läsa. Tycker inte ni också det när ni mår dåligt?
Andras åsikter:
Trackback
