Paparazzi

Jag tycker det är så jävla taskigt av andra att lägga ut bilder på folk på nätet när personerna ifråga, som är med på bilderna inte ens gett tillstånd till det. Jag vill ju bara lägga ut dem bilder jag själv valt på t.ex. Facebook mm.. men många tar sig den friheten att publisera bilderna fortare än man hinner blinka! Sedan den här jävla "taggningen" man kan göra på Facebook som gör att man automatiskt får bilden i sitt eget album bara för att man råkar vara med på bilden - är helt fördjävlig. Varför skulle jag vilja ha en bild i mitt album som jag ser hemsk ut på?! Nej, jag tycker att det är dåligt att man kan lägga ut bilder hur som hellst och att andra inte ens tänka på en annan människas välmående. Jag mår iallafall jätte dåligt av att se mig själv, så som jag ser ut just nu! Jag vill INTE bli påmind om det något mer, för snart bryter jag ihop och det betyder att jag kommer gå tillbaka till mina "gamla" vanor igen! Nej, f.o.m nu skall jag inte bjuda på mig själv något mer, jag kommer inte frivilligt ställa upp på fler kort eftersom man inte vet vart dom hamnar sedan. Men om jag nu istället lyckas gå ner i vikt så kommer nog jag vara den största linslusen ni någonsin skådat! ;-) Men tillsvidare.. Lär er att fråga före ni lägger ut bilder på folk på nätet - det kallas RESPEKT!


  Barnskötare? Se hit!

Bli medlem i min nya Facebook grupp "Barnskötare" För oss som är och stöttar yrkesgruppen Barnskötare:


Det här är en grupp för oss som är och stöttar yrkesgruppen Barnskötare och är stolta över det!



Kommunerna strävar efter att personalen på diverse förskolor skall ha förskolelärar kompetens, trots stora bristen på just förskolelärare.Samtidigt som de förhållandevis höga födelsetalen medför att kommunerna försöker möta de behov av barnomsorg som finns runt om i landet.

Men i och med den stora bristen på förskolelärare kan fler barnskötare komma i fråga när kommunerna utökar barnomsorgen. Varför kan då inte en erfaren och kompetent barnskötare vara lika eftertraktad och få samma möjligheter som en ny utbildad förskolelärare?


  Twinkie


Twinkie - en sorts sockerkaksbakelse med krämfyllning från USA.
Jag har alltid undrat hur dom smakar! Varför finns dom inte här än?


  Ett fall för Louise



Trots all debatt kring programmet om det är bra, dåligt, lämpligt eller olämpligt så anser jag att "Ett fall för Louise" är riktigt bra program för föräldrar och andra vuxna som behöver öppna ögonen och få lite tips och idéer för att skapa en bra relation till sina barn. Louise är leg. psykoterapeut och leg. barnmorska med specialistubildning i barn- och ungdomspsykiatri så hon är riktigt duktig och kan sin sak, därför förstår jag inte hur andra tänker när dem säger att barnen far illa i programmet? Aldrig skulle väl Louise göra något som skulle skada dessa barn ännu mer! All debatt om hur barnen i programmet far illa är bara rent skitsnack, barnen far inte illa på grund utav tv programmet ( som förövrigt faktiskt är valfritt ) utan barnen far illa på grund av familjens problem som Louise då hjälper föräldrarna att lösa. Tv programmet är också bra för att barn och unga som ser programmet skall kunna se liknande fall och känna igen sig i dem så dem vet att dem inte är ensamma om det, samt att alla kan behöva hjälp ibland hur små eller stora problemen än är. Ett fall för Louise är ett BRA program och dem som säger annat vet inte riktigt vad dem snackar om!


  Trasdockorna - Bra budskap

Jag blev lite nostalgisk och kom att tänka på ett annat barnprogram som jag avgudade som barn, nämligen "Trasdockorna" Barnen skulle lära sig att alla duger som dem är, vilket fint budskap va? Jag hoppas bara att någon tog åt sig av det, tyvärr var inte jag en av dem eftersom jag alltid har haft för stora krav på mig själv.



Att va söta med lika som bär vad är det att ha?
Lite annolunda är inget fel att va!
om man är av en annan sort, varför ska man kastats bort?

Lite trasiga och knasiga är vårt trasdocks gäng,
Lite trasiga och knasiga det är vår refräng.

Är din näsa sned eller armen ur led
om din tå är gul och blå Lapri säger trasdockan!
Det är väl lika bra ändå.

Fast trasiga och knasiga vi sjunger vår refräng,
Lite trasiga och knasiga är vårt trasdocks gäng.


  Kissie - En helt vanlig tonåring!


Undra hur många hjärnceller som dör varje gång hon bleker håret?

Jag förstår inte! Ni hatar Kissie, men ändå följer flera tusen hennes blogg? Visst, jag gav faktiskt henne också en chans efter att ha sett henne i "Vakna med the voice" för inte så länge sedan jag också, då hon verkade vara en smart tjej med kloka åsikter. Men efter att ha följt hennes blogg i en månad så orkade jag inte med mer. Det är BARA negativa åsikter på ALLT och förstås alla dessa omogna inlägg om utseende fixering och så får vi inte glömma hennes storhets vansinne!

Varför fortsätter vi då att följa hennes blogg? Älskar vi att hata så mycket? Då är ju vi lika mycket idioter som Kissie själv. Nej, efter alla stavfel, lögner och påhopp så slutade jag att prenumerera på hennes omogna tonårs blogg efter en månad! Utan oss prenumeranter så är hon ju ingenting så varför gör vi henne till någonting?!

Kissie beter sig precis som vilken omogen, ouppfostrad, egoistisk fjortis som helst ( trots att hon är 18 år, när skall hon växa upp egentligen.. vid 40 eller? ) och jag tycker iallafall INTE att hon förtjänar den uppmärksamhet som hon får, vare sig den är bra eller dålig. Jag tycker ärligt talat synd om hennes föräldrar, eller så kanske det var deras brist på kärlek som skapat det monster dom tillslut fick - vem vet?! Jag skall iallafall lära mina barn om hur viktigt det är med empati, medkänsla, respekt och rättvisa istället för att mobba och söka bekräftelse som Kissie gör. Kissie är ingen förebild, hon är bara en helt vanlig tonåring med en naiv livsinställning!


  HÄNG UT PEDOFILERNA!

Varför skall man skydda perversa svin, som uppenbarligen är helt jävla sjuka i huvudet? Det är INTE normalt att ha sexuella fantasier om barn, det är INTE rätt och det är fruktansvärt SJUKT att ha det! Men dessa svin som det skrivs om i den här artikeln har faktisk även GJORT NÅGOT och inte bara fantiserat! Jag skulle ALDRIG NÅGONSIN behandla en pedofil som människa, för den rätten har dom förbrukat genom sin blotta existens! Det är fruktansvärt äckligt, vidrigt och jag skulle vela göra saker som jag inte ens drömmer i min värsta mardröm med dessa vidervärdiga människor! HÄNG UT DEM ÖVERALLT, DET ÄR DET MILDASTE STRAFFET DOM KAN FÅ! Jag förstår inte hur man kan "skydda" dessa? Vad skulle du tycka om "dom" hade varit på dig när du var barn? eller ännu värre.. om "dom" varit på DINA barn?!


  Äkta vänskap

Jag är så glad att jag verkligen har funnit riktiga vänner, för ärligt ett tag så trodde jag inte att dem fanns för inte så många år sedan! Jag har ju som sagt inte haft så bra erfarenhet inom det området eftersom jag för det första var väldigt blyg när jag var liten och för det andra så blev jag väldigt retad så naturligtvis var det ingen som ville umgås med mig då. Jag hittade tillslut en tjej som jag umgicks med, Vera men hon hade inget bra inflytande på mig och jag var inte sen att hänga på hennes betéende så vi började bland annat att snatta och skolka tillsammans. Jag fick veta att hon pratade skit bakom min rygg av en klasskompis, men vem hade jag om jag om jag inte hade henne? Så trots det behöll jag henne som vän! Så där höll det på ända till gymnasiet när jag flyttade till Sundsvall, då tänkte jag att jag måste byta stil och bli lite kaxigare! För även om jag var osäker innuti så behövde ingen veta det så jag glömde bort att jag var blyg och skaffade mig många vänner, men som dom säger "håll dina vänner nära och dina fiender närmare" och så var det i det här fallet också! Jag fick två nära vänner från min klass S och M varav M bara ett halvår efter att hon fått reda på det mesta av min mörka barndomshistoria beslutade sig för att utesluta mig som vän. S höll jag fast vid i många år och jag såg verkligen upp till henne under en lång period, men tillslut visade det sig att hon var en lika stor A-hole som dem flesta andra jag lärt känna! Nu idag så är jag så glad att jag har fått vara med om det jag har varit med om, för annars hade jag ALDRIG vetat vad ÄKTA VÄNSKAP var för något!

( även om man ibland måste gå den hårda vägen )


Äkta vänskap är när man kan prata med varandra om allting och kunna respektera varandras åsikter!
Äkta vänskap är när man kan lyssna med hjärtat och inte bara med öronen!
Äkta vänskap är när man kan lita på sina vänner!

Jag har äkta vänskap!


  Världens yngsta sångerska?!



Jag googlade runt lite och kom av en slump in på den här sidan. Det är Sverige, eller kanske världens yngsta sångerska någonsin som också spelat in en egen skiva. Hon heter Thyra Jacobi och är 3år, dotter till sångerskan Gina Jacobi och syster till min gamla klasskompis Emily Jacobi. Jag gick "Bild & Form" med Emily Jacobi under 2002 och minns att hon var väldigt engagerad och duktig i det hon gjorde. Hon målade jättefina tavlor som nu säljs i Stockholm, hon hade ett musik projkekt på gång då hon skrev och sjöng egna låtar samt gick en "make up" skola då hon fick sminka och kostymsätta crew;et till filmen "Säg att du älskar mig" Jätte duktig, målmedveten tjej som verkligen tar för sig av livet. Det är ganska inspirerande! Hur som hellst så kan ni lyssna på Emily's systers musik här, ganska bra faktiskt!

 


  Dola budskap - Sluta gnäll!

Satt och såg på "Torkel i knipa" en stund hos mamma ikväll, och där spelade dem den här låten. Den var faktiskt riktigt bra med en viktig text och ett viktigt budskap. Sången handlade om att VI i I-länderna gnäller och tycker att VI har det dåligt, men det finns dem som har det mycket värre i U-länderna - så var glad för det vi har! Dolda budskap finns ju överallt, även i animerade komiedier så håll ögonen och öronen öppna!


Här är en historia om en grabb som heter Quang
Han är 7år , bor i Thailand och hans arbetsdag är lång
Han går tidigt upp på morgonen, kommer väldigt sent till säng
För Quangs familj är fattig och behöver varje peng
Var morgon klockan kvart i fem får Quang så ensam gå
Genom taggbuskar och tistlar till en båt på floden blå
och Quang han hoppar i varenda dag i ur och skur
för han dyker efter pärlor, men har sällan någon tur

Så hur fasen kan du tro att jag har lust att höra på ditt gnäll
Att du inte vill ha spenat och inte får gå ut i kväll
Du har big mac och nintendo, du kan säga ja och nej
Och det finns 1000 barn i världen som gärna byter det med dig

Quang är inte stor, men han är äldst av syskonen
Så han får alltid laga middag när han kommer hem igen
Det finns munnar nog att mätta, det som finns går genast åt
Så Quang har köpt en tub med limm, som dem sniffar efteråt
När Quang har lagt dem små i säng är han själv så trött och matt
Men han måste in i stan igen fast än det har blivit natt
För han har ett kärleksmöte innan han kan få gå hem
Med sin pojkvän Heirseschutze, som just har fyllt 45

Säg mig nu hur du kan tycka att du har fått ett dåligt liv
Är du smart försök att se det i ett större perspektiv
Ta och tänk på andra än dig själv och ta lärdom av min sång
Kom ihåg att du har det bra om du inte har det så som Quang
Kom ihåg, du har det bra, om du inte har det så som Quang

  DONT EVER Drink & Drive

Jag kan inte FÖRSTÅ vilka korkade idioter som sätter sig bakom ratten efter att dem druckit alkohol! Jag blir så jävla förbannad på människor som är totalt respektlösa mot både sig själv, men framför allt mot andra. Man riskerar ju inte bara sitt eget liv när man beter sig på det viset, utan många andra oskyldiga människor. Någons mamma, pappa, bror, syster, vän eller släkt. Vad har du för rätt att spela gud egentligen? Här är ett klipp från youtube med en garanterad misstänkt rattfylla uppifrån Norrland. Jag blir så jävla förbannad och jag hoppas den där IDIOTEN åkte fast för grov rattfylla, vårdslöshet i trafiken och tappade körkortet på obestämd tid samt fick fotboja för såna där ska fan inte heller få gå lösa, vem vet vad dom hittar på?!



- Vi är ju VUXNA MÄNNISKOR, så BETE ER som det också!

  Varför har tjejer så tunna röster?

Feminist - javisst! Det tycker jag ALLA tjejer ska ta till sig och fundera på mer eller mindre. Det är inte så idag att alla feminister är lesbiska och "ovårdade" med orakade armhålor mm. utan en feminist är en kvinna som tycker att alla kvinnor ska ha lika stor makt som män och att dem skall vara jämnställda. Desvärre finns det ju dem feminister som istället för att "lyfta upp" kvinnan så nervärderar hon istället männen, det är ju inte okej tycker jag. Men det som är okej är att som kvinna tycka att man ska kunna ta lika stor plats i samhället som männen, tjäna lika bra som männen, ha lika stor makt som männen, inte låta sig nedslås av männen på ett eller annat sätt och att att det ska vara jämnställt! Sedan finns det ju såklart vissa saker som vi kvinnor kanske inte VILL syssla med som männen gärna får fortsätta med ( som att klippa gräsmattan ) MEN jag tycker också då att det är viktigt att bevisa för sig själv att man KAN klara av att göra det precis lika bra, och att man innerst inne vet att man själv väljer att avstå på grund av andra faktorer som t.ex. kanske bekvämlighet.

Nu kanske du som kvinna tänker såhär "feminister, dom är ju bara överdrivna - det duger väl gott det vi har idag" Ja, men då kan du ju också fråga dig vem eller vilka som gjorde att kvinnan fick röstrött idag, vem som kämpade för lika löner ( som idag fortfarande inte är helt och fullt utfärdat ) och vem som strävade efter en ( med männen ) jämställd makt i samhället, jo feministerna! Jag ser mig själv gärna som en oaktiv feminist, jag har starka känslor och jag vet vad jag vill. Jag kan säga till om det är något som jag inte tycker stämmer med det jag tror på både inom arbetslivet och privat, men jag är inte aktiv i en feministisk rörelse.

Visst kanske jag har svårt ibland att inte dra alla killar över en kam ibland, jag vet ju att många män inte är så som dem män jag lärt känna och vet om. Men generellt tycker jag att män aldrig kan säga rätt ut vad dom tycker, tänker och känner, utan tror att kvinnor är tankeläsare som bara ska "veta" Därför tror jag också att män tar till våld oftare ( kvinnomisshandel, krogslagsmål mm. ) eftersom dem har svårare med det muntliga språket. Jag tycker också att män har skrämmande nära till den sexuella driften och det skrämmer mig mest! Men jag kan ändå inte kalla mig för manshatare trots att man många gånger suckat och förbarmat mig efter att ha läst om män som orsakar våldtäckter, krig, våld, rån, mord osv för jag vet ju att kvinnan inte heller är perfekta. Men jag tycker iallafall att en kvinna ogenerat ska ta lika stor plats i samhället som en man utan att ursäkta sig! Därför är det viktigt att varje kvinna höjer sin röst och inte låter sig bli nertryck, eller låter sig utnyttjas av män. Ingen kvinna är i grunden svag, när du en dag inser det så tycker jag att du kan kalla dig för feminist! 



Diskutera gärna under mina kommentarer!


  En bloggande förskolearbetare och pedofil



Jag tror jag håller på att EXPLODERA av ilska. Jag är så jävla förbannad och upprörd - Hur kan människor vara så grymma och egoistiska och göra allt dem kan för att mätta sina egna förvridna sexuella behov? Jag skulle ställa en fråga i Flashbacks forum angående en bana på Boda Borg som jag och min syster verkligen vill kunna lösa till nästa gång och så springer jag på denna artikel om en pedofil som arbetar på en förskola i Stockholm och som bloggar helt öppet och ogenant om det. Kanske jag själv tar åt mig en del med tanke på min egen barndom, men jag anser att Pedofili är en sjukdom och dem som är pedofiler ser inte själva hur sjukt dem är! Därför borde dem låsas in på en anstalt någonstans och aldrig någonsin bli utsläppta utan ständig övervakning och kontenuelig terapi. Det är det "finaste" jag kan säga om pedofiler här på bloggen, men egentligen vet vi "friska" människor vad jag egentligen menar med det! Här hittar ni hans personliga blogg och här hittar ni ett inlägg om hans arbete på förskolan som han jobbar på - som jag anser snart verkar nå sin kulmen om ett sexuellt övergrepp inom en snar framtid. Jag menar, vad händer när han inte längre får sina kickar av att bara "titta" och "vidröra" barnen?! Barn är det viktigaste i världen och det vackraste man kan få, och dem ska ALDRIG, ALDRIG NÅGONSIN behöva vara med om att en vuxen människa vill tillfredställa sina egna förvridna, sexuella behov! Hur kan han leva med sig själv?

Jag tycker att det är direkt OLÄMPLIGT att den här killen ska jobba på förskola oavsett om han har eller inte har gjort något mot barn. Han själv skriver i sin blogg om att han tycker att det inte borde ha någon inverkan eftersom han sköter arbetet som han ska. Men skulle DU SOM FÖRÄLDER vela lämna ditt barn på förskolan om du VET att en i personalgruppen är pedofil? Du vet att han håller om henne/honom på dagarna när du är på jobbet/skolan, studerar hennes/honoms kropp, fantiserar om henne/honom och vad han skulle vela göra - och kanske till och med bara är en kort bit ifrån att ta nästa steg, dvs utföra en gärning av sexuellt ofredande. Nej, jag är upprörd och illamående men det värsta är nog alla kommentarer han fått i sina inlägg. Dem flesta borde komma från upprörda medmänniskor och barnfamiljer men han har fått kommentarer av sånna med samma sexuella läggning som uppmuntrar och diskuterar diverse ämne.

Bilden som jag använt mig av i inlägget säger mer än 1000 ord om vad ett offer för pedofili går igenom.

Det skall inte göra ont att vara barn!

  Djur och människor

Jag tycker att det är hemskt att se hur vissa människor behandlar sina djur. Katter som tas ihjäl pågrund av petitesser eller lämnas åt sina öden, hundar som blir misshandlade eller vanvårdade osv. Djur är ett ansvar och skall behandlas som ditt eget barn! Djur är ju så kloka och vi är inte alldeles för olika varandra ändå, och det kan den här videon bevisa. Den handlar om ett kärt återseende mellan ett lejon och två människor som en gång levt tillsammans. Dem förklarar mer i klippet om själva historien, så se och gråt!


  Kreativitet på högsta nivå!



När jag bodde i Luleå så hade jag inte många riktiga vänner. Men en utav dem jag tyckte mycket om var Evelyn som jag ( även fast vi gick i samma skola ) tappade kontakten med redan på högstadiet. Hon var en kreativ och begåvad tjej med stora drömmar och det blev ju något vettigt av henne också! Det visade sig att hon började intressera sig för kläder och hon har varit modell till ett gäng plagg på sidan Odium Clothing där bilden förövrigt är tagen ifrån. Sedan har hon också designat kläder och har startat ett eget märke som heter just "Evelyn Frantti" och nu har hon också gått en utbildning i Göteborg där dem gjorde en kläd kollektion av godis och papper, som det sedan gjordes ett repotage om och det kan ni läsa om här!

- Kreativt va?!

  Meningen med livet?!

Livet är en strid, striden är en kamp, kampen är en häst, hästen är en dragare, dragaren är ett statsbud, statsbudet är en knöl, knölen är en potatis. Slutsats: Alltså är livet är en potatis!


Ja men då är det inte konstigt att det går som det går då..

  Baby blues

Ååååh hur kan allt vända från ena stunden till den andra så fort? Jag var ju så glad och rent utav lycklig alldeles nyss, så som jag inte känt på mycket länge.. men igår på promenaden med Jyrki pratade vi framtid, skola, jobb och barn. Jag blev faktiskt ganska tagen när man tänkte på att tiden har sprungit iväg från oss. Jag hade ju velat ha barn tidigt, men ekonomin har alltid varit ett problem för mig. Jag har försökt skaffa mig en bra stabil ekonomi men det har alltid blivit lite strö vick hit och dit och faktiskt så är den enda trygga ekonomin som jag haft - studiestödet. Jyrki har ett fast arbete på Permobil där han jobbat nu i snart 15år, men lönen där är ur usel. Jämför man hans arbetsuppgifter med samma arbetsuppgifter på andra företag skall han tjäna minst 5000:- till, så han vill ju förståss byta jobb. Jag har ju som sagt inget att gå tillbaka till, så får jag inget vick har jag ingenting. Inte bidrag, stöd i olika former eller ens alfa kassa. Hur ska man kunna skaffa sig ett drömliv med den lilla familjen med ingenting? Hur ska jag kunna försörja barnen utan en ordentlig mamma penning? Nä, då låter jag hellre bli! Det är alldeles för många barn som får växa upp i sådana familjer och min ska inte vara en utav dem. Men ändå, nu är jag ju 25år och jag vill ha minst två barn innan jag fyller 30år så det är dags att jag ligger i nu. Men hur fan ska jag kunna få ett jobb utan ens ett slutbetyg från gymnasiet? Dessutom måste man ju gå en KY utbildning eller högskola sen om man ska ha en chans till fast anställning. Vill man sen ha jobb ska man skaffa sig bra meriter, referenser och betyg men hur ska jag kunna kräva mina arbetskompisar om sådana saker? Jag har inget kaxigt självförtroende så jag skulle våga fråga efter det och ingen stark självkänsla att verkligen stå för det andra har sagt åt mig, att jag är bra på det jag gör. Nä, det är bara lite av vad som surrar runt i min skalle just nu!


  Vägen till målet med livet

När man är typ 12 år skall man bestämma vad man ska bli när man man blir stor, det är ju helt sjukt! Jag har alltid tyckt att skolan är skitjobbig. Till en början var det inte just lektionerna som var jobbiga, utan att visa upp sig för andra i korridoren som är en ren pina. Rena köttmarknaden. Jag ville hellst bara försvinna och ibland grät jag inne på toaletten för att jag tyckte att några hade tittat konstigt på mig. Jag har aldrig ansett att jag är snygg och jag har alltid haft självkänslan och självförtroendet nere i botten ( kanske beror det på "Han" ) så det var jobbigt att börja gymnasiet. Jag började Mode & Design för jag gillade kläder, men att sy var inte min grej så jag hoppade av efter ett år. Jag trodde det skulle vara mer design och skissa i programmet och tänkte inte alls på att sy själv, jag var totalt värdelös på att sy så vad skulle jag göra!?

Jag fick valet att börja en ny utbildning nu på en gång eller vänta ett år och göra något annat, och eftersom jag inte hade en aning om vad jag ville gå så gick jag IV och praktiserade på olika ställen. Bland annat på en förskola och på ett gym, det var väldigt roligt! Sedan efter sommaren så hoppade jag på Bild och Form och det var en väldigt rolig gymnasie utbildning. Ibland tänker jag på att om jag inte hade så mycket hängandes efter mig, både ämnen som man låg efter i och allt det jobbiga i mitt privatliv, så hade gått mycket bättre. Men desvärre pallade jag inte med att plugga ikapp och min sociala fobi blev värre, jag mådde inte bra men jag vägrade samtidigt att lyssna på mig själv och söka hjälp. Nej, jag trodde bara att jag var dum och korkad.

Jag var arbetslös och sökte jobb men självklart får man ingenting i den situationen jag var i då. Jag blev mer och mer "rädd" för omvärlden och ibland var fylla det enda sättet att hanskas med mina problem, så jag festade mycket! Tillslut fick jag genom Arbetsförmedlingen praktik på Vero Moda och jag fick börja att vickariera där. Jag stannade där ett år innan jag kände ångest över min skolgång så jag sa upp mig och började att studera på Komvux. Det gick bra ett halvår men sedan kom ångesten tillbaka och det lilla självförtroendet man lyckats bygga upp på Vero Moda bara rasade ner. Jag pallade inte med skolan och började skolka igen, trots att Komvux är frivilligt att gå. Jag hade ingen vision och jag visste inte vart jag skulle ta vägen så jag sökte alla möjliga jobb utan resultat. Men efter att ha skickat ansökningar till alla jobb man kan finna på Arbetsförmedlingens hemsida så svarade ett "Damsugar företag" att dem ville träffa mig.

Jag sålde dammsugare en vecka innan jag verkligen bröt ihop. En vecka hann det gå innan jag hade ont i magen, hunger känslorna försvann, åt jag dock så kräktes jag upp det och jag kunde inte sova om nätterna. Jag ville inte ljuga folk rätt upp i ansiktet och lura på dem något dem egentligen inte behövde för den summan dem kostade. Vero Moda var en annan sak, där kom kunderna till mig när dem behövde något men det här var en helt annan sak, jag nästan tvingade och lurade kunderna. Det här var inte jag! Jag sade upp mig på jobbet och berättade hur jag mådde och varför jag inte klarade av det och hon svarade att jag borde gå och prata med någon, jag sa att jag skulle göra det - men jag ljög! Jag sökte in till nya studier på Komvux, men när jag var hos min syo och pratade så bröt jag ihop. Jag visste vad som väntade den närmsta terminen. Jag skulle klara mig till en början sen skulle jag skolka och få ett IG samt ett phett studielån! Hon sa att jag borde prata med någon, jag sa att jag skulle göra det - men jag ljög!

Arbetslös, studielös och sysslolös satt jag i min lägenhet ensam. Det enda sällskap jag fick var min sambo som kom hem efter jobbet och våra ( då ) två katter. Det blev en vana att sitta i lägenheten och när jag väl skulle försöka gå ut så gick det inte. Det tog stop och ångesten kom över mig! Det var hemskt. Jag kunde inte sova om nätterna utan satt uppe hela dygnet, ofta grät jag och tänkte mycket hemskheter. Jag tänkte på det jag borde göra, jobba eller studera - sedan fick jag ångest. Jag tänkte på hur värdelös jag var som inte kunde något av dem! Jag tänkte på allt det hemska jag varit med om och hur värdelös jag egentligen är, ända in i botten. Jag ville bara försvinna, men jag ville inte dö! Jag festade mycket för att glömma vardagen för en stund. Jag var också otrogen för att få uppmärksamhet och bekräftelse, Jyrki skulle lämna mig. Han tog bilen och stack och jag stoppade i mig alla tabletter jag kunde hitta hemma ovetandes om dess konsekvens. Men lyckligtvis var det ingen fara! Jag fick dock åka in till sjukhuset med ambulans för observation.

Jag var i ett svart djupt hål, och utan Jyrki var jag helt ensam. Han var min livslina och han valde att stanna som tur var. Nu har jag lärt mig vad äkta KÄRLEK är, men det har jag inte insett förren ett år sedan ( 08 ) då vi flyttade isär för att jag behövde vara för mig själv och tänka. Tillslut ringde Jyrki efter hjälp på Unga Vuxna och där fick jag prata med Birgitta Grigoriadis två gånger i veckan i ett helt år. Jag mådde genast bättre, inte helt och hållet.. men så bra att jag kunde vistas bland folk utan att få ångest. Jag tog nya tag och sökte in till Barnskötarutbildningen på Komvux på 1,5 år och nu är jag klar med denne. Jag klarade det största av utbildningen utan en dags ångest och utan självmordstankar och med topp betyg. Jag är bara så glad att jag hade så fina klasskamrater och bra lärare som hjälpte mig igenom allt! Jag har fått en ny start och ett bättre liv och pågrund av allt detta så har jag kommit på vad jag vill göra med mitt liv..

Jag vill bli sociom och hjälpa andra barn och unga i samma situation som jag var i då. Hjälpa dem att komma ur det där hålet som grävts utav ens egna förträngda förflutna. Jag förstod det inte då eftersom jag inte hade något att jämföra det med, men jag mådde dåligt pågrund av det som hänt i mitt liv och i min barndom. Inget bearabeter sig själv utan allt ligger bara kvar och väntar på att få komma ut igen. För mig och sett utifrån så var jag bara en korkad, naiv tjej som inte pallade med skolan. Men det var djupare än så och ovetandes tog allt hemska över mitt liv och krossade det. Helt ärligt så ser jag dagarna och livet mycket ljusare nu än vad jag gjorde förut. Precis som att jag har jag haft en svart slöja över mitt ansikte förut och att jag nu har fått hjälp med att ta av mig den.

Därför skall just DU gå och prata med en psykolog, kurator, socionom om DU mår dåligt!

  Han är död

"Han" är ( äntligen? ) död

Min gärningsman

Min mammas pappa

Släktens svarta får

"Han"

Demens och cancer vart hans straff för det han gjorde mot mig som 8 åring

8 ÅRING!

Jag känner mig likgiltig!

Mamma sa att han somnat in utan en rynka i pannan och med frid i sinnet

Frid att han blivit förlåten av alla

av alla?

Inte av mig!

ALDRIG NÅGONSIN!

Jag kan fortfarande inte förlåta!

Han äcklar mig, och jag äcklar mig själv

..och allt är pågrund av "Han"

  Morsdag ur ett genusperspektiv

Jag vill ge min mamma något riktigt speciellt nu på morsdag det är hon verkligen värd, men tyvärr har man inte riktigt råd till vad som hellst. Jag hade velat skicka iväg henne på spa på Södra berget en helg, eller på en middag tillsammans med JanÅke på Stekhuset eller kanske en resa till Tallinn med båten för att få "komma bort" lite från vardagen. Någonting som kan skämma bort henne en stund, men tyvärr är man inte gjord av pengar! Men när jag googlar "morsdags gåvor" så får jag bara fram kokböcker, köksredskap, trädgårdsredskap osv. Precis som om Morsdag skulle vara en dag att påminna mammor om varför dem existerar, och vad dem duger till. Inte smycken, väskor, skor, böcker, filmer eller sånt som era mammor tycker är intressant och roligt att hålla på med samt för att dem ska kunna få unna sig något till skillnad från resten av året. Jag tycker iallafall att det är konstigt att man fortfarande undermedvetet har genustänket kvar när det gäller just sådana här saker. Jag skulle iallafall bli skitförbannad om jag lagade mat till min familj 365 dagar om året och fick en kokbok på morsdag! Vilken uppskattning man fått då liksom..

Tidigare inlägg Nyare inlägg